Av Tuija Manneri
• Magbesvär eller problem med blodsockerbalansen kan ibland ha samband med en funktionell störning i magsäcken som kallas diabetesgastropares. Sjukdomen beror på att nervsystemet i magsäcken har skadats. Högt blodsocker och förstoppning gör också att magsäcken töms långsammare.
Ihållande magbesvär kan vara ett tecken på gastropares, en funktionell störning i magsäcken. Efter maten töms inte magsäcken som vanligt, utan maten passerar långsammare än normalt från magsäcken till tunntarmen.
– I lindriga fall kan gastropares ge upphov till tillfällig svullnad i övre delen av buken eller en snabb och otrevlig känsla av uppkördhet. I värsta fall kan magbesvären vara så allvarliga – smärta i övre delen av buken, illamående och kräkningar – att det krävs sjukhusvård, säger Sampsa Pikkarainen, specialist i inre medicin och gastroenterologi på Gastrocentrum vid Mejlans sjukhus.
Normalt går ungefär hälften av en måltid från magen till tunntarmen på drygt två timmar, men vid gastropares kan det ta flera gånger längre tid. Detta kan göra det svårare att få kontroll över blodsockret.
– När maten lämnar magsäcken långsamt, tas maten upp långsammare av kroppen. Det leder till att blodsockret stiger senare än normalt.
Vid insulinbehandling kan effekten av måltidsinsulin då sätta in redan innan blodsockret har stigit. Det ökar risken för lågt blodsocker.
Störningar i magsäckens signaler
Gastropares kan bero på ett flertal faktorer, bland annat på operationer i matstrupen och magsäcken som påverkar nervsystemet i buken. Vid diabetes beror gastropares dock oftast på diabetesneuropati, som är en störning i det autonoma nervsystemet och en komplikation vid diabetes. Vid neuropati kan också nerver och små blodkärl i buken ta skada.
God blodsockerbalans förebygger nervskador, men ungefär hälften av alla med diabetes kan ha åtminstone vissa symtom på nervskador, oftare typ 2-diabetiker än typ 1-diabetiker. Sannolikheten för skador ökar med en lång historia av diabetes och höga blodsockernivåer.
Vid diabetesgastropares skadas de nervceller i magsäcksväggen som reglerar sammandragningen och tömningen av magsäcken av neuropati.
– Högt blodsocker gör också att magsäckstömningen går långsammare. Förstoppning har samma effekt, eftersom en full tarm skickar nerv- och hormonsignaler till magen som fördröjer tömningen av magsäcken. Bland diabetesläkemedlen kan inkretinläkemedel bromsa upp passagen av maginnehållet, säger Sampsa Pikkarainen.
Små måltider underlättar
God behandling av blodsockret och förstoppning kan lindra besvären vid gastropares. Samtidigt kan tömningen av magsäcken påskyndas. Men kosten är trots allt hörnstenen i behandlingen av gastropares.
Målet är att patienten med vägledning av en näringsterapeut ska lära sig att under dagens lopp äta flera små matportioner, med mycket proteiner men lite fibrer och fett. Lättsmält och mjuk mat av typen puréer passerar magen snabbare än grov och hård mat i bitar.
Kolhydrater tar sig snabbast vidare från magsäcken. Näst snabbast är proteiner och långsammast är fett.
– Tunntarmen känner av maginnehåll. Om magen är full av exempelvis fet mat, bestämmer kroppen att bara en liten del av maten åt gången får komma in i tunntarmen. Då fördröjs tömningen av magsäcken, förklarar Sampsa Pikkarainen.
Förutom med kost kan gastropares behandlas med en rad olika läkemedel. En del av dem är avsedda att skynda på tömning av magsäcken och andra att lindra illamående. Ibland behövs också smärtstillande medel. Effekten av läkemedlen kan variera.
Medicineringen skräddarsys alltid individuellt med en avvägning av fördelar och biverkningar.
Långvarigt illamående måste undersökas
Det är ännu inte känt hur vanligt det är med gastropares hos personer med diabetes i Finland. Enligt en internationell studie förekommer gastropares hos cirka 5 procent av personer med typ 1-diabetes och hos 1 procent av personer med typ 2-diabetes efter en tio års uppföljning.
Högt långtidsblodsocker (HbA1c) har samband med gastropares hos typ 1-diabetiker, men inte hos typ 2-diabetiker. Å andra sidan har det i vissa studier inte setts någon skillnad i förekomsten av gastropares mellan diabetestyperna.
– Gastropares kan förekomma hos upp till 30 procent av diabetiker som behandlas på sjukhus, men det handlar vanligen om svårbehandlad diabetes och oftare vid typ 1-diabetes än vid typ 2-diabetes. Diabetiker med svår gastropares kan till exempel ha återkommande kräkningar. De kan inte äta och vågar inte injicera insulin eftersom all mat kommer upp, säger Sampsa Pikkarainen.
Gastropares bör alltid utredas om illamående eller kräkningar är långvariga. Det första steget är att utesluta andra möjliga orsaker såsom stopp i tarmarna, refluxsjukdom eller magsår. Det görs gastroskopi (titthålsundersökning) av magsäcken, och ultraljudsundersökning av buken kan komma i fråga. Vid behov kan en magnetkameraundersökning av tunntarmen göras.
– När andra orsaker har uteslutits, diagnostiseras gastropares genom att man testar magsäckstömningen med en isotopmärkt måltid. Märkningen sänder ut en signal som visar hur länge måltiden stannar i magen.
Behandling med neurostimulator
I sällsynta fall hjälper ingenting mot kräkningar och illamående vid gastropares. Då kan en del patienter få lindring med neurostimulering.
– En neurostimulator är en liten, batteridriven apparat som opereras in under huden i buken. Två elektroder går från apparaten till utsidan av magsäcken och skickar en liten mängd ström till bukens yta. Strömmen stör signalen från magsäcken till hjärnan och känslan av uppkördhet i magen, beskriver Sampsa Pikkarainen.
Stimulatorn kan inte påskynda magsäckstömningen särskilt mycket, men den lindrar ofta illamående och kräkningar. Apparaten är dock inte till någon hjälp om besvären främst består av smärta och uppkördhet snarare än illamående.
Än så länge har bara ett fåtal stimulatorer opererats in i Finland, hos färre än 25 patienter.
Övriga källor: E-postkonversation med Jari Punkkinen, specialist i inre medicin och gastroenterologi, och artikeln Diabeettinen neuropatia av Pertti Mustajoki (Duodecim terveyskirjasto 2020).
