Av Hanna Vilo
• Sorgforskaren Mari Pulkkinen vill ifrågasätta tanken om att sorg är en process som man måste gå igenom. Förlusten av en person, ett djur, ett jobb eller något annat viktigt är en upplevelse som man kan lära sig leva med och få ett bra liv trots sorgen.
Sorg kan ha många orsaker: En älskad människas död, ett djur som avlider, en allvarlig sjukdom, barnlöshet, missfall, skilsmässa, förlust av arbete, barn som flyttar hemifrån eller en schism med en god vän.
Men vad är egentligen sorg och hur kan man lära sig leva med den?
Sorg betraktas ofta som en process med olika stadier som man går igenom under en viss tid. Förlusten följs av en rad händelser där sorgen och andra närbesläktade känslor som ilska, lättnad och tacksamhet bearbetas mentalt. När dessa känslor har bearbetats anses sorgen vara över.
Sorg drabbar kropp och psyke
Sorgforskaren Mari Pulkkinen håller inte med. Hon har själv förlorat två ofödda barn och har i sitt arbete som forskare och utbildare särskilt studerat sorgens väsen vid dödsfall. Hon menar dock att alla stora förluster kan hanteras på samma sätt: de är upplevelser som påverkar livsförloppet under resten av vårt liv.
– För mig var de ofödda barnens död mycket mer än bara en känsla, för känslor kommer och går. Förlusterna är upplevelser som påverkar mitt liv på många olika nivåer.
I sin doktorsavhandling i religionsvetenskap tog hon sig an de förluster som vi finländare möter enligt samma mönster, nämligen som upplevelser. Hon definierar sorg som att leva med upplevelsen av förlust.
– Ingenting som vi har upplevt kommer någonsin att försvinna från oss. Alla livserfarenheter bildar en unik mix. Förlusterna blir en ingrediens i en stor cocktail av upplevelser som ständigt förändras.
Förluster kan vara mycket olika. När ett barn flyttar hemifrån kan det ge en känsla av tomhet, men det är samtidigt början på en ny fas i livet. En närståendes död är en särskild typ av förlust eftersom upplevelsen är oåterkallelig. En djupt upplevd förlust blir då huvudingrediensen i cocktailen av livserfarenheter. Den påverkar våra känslor, tankar, handlingar och livsval varje dag.
– En stor förlust blir en integrerad del av en själv. Den får oss att se både det förflutna och framtiden i ett nytt perspektiv. Den sörjandes uppmärksamhet riktas inte bara framåt, utan också levt liv måste omvärderas.
Sorg kan ge en mening
Mari Pulkkinen vill explicit tala om den goda sorgen, den sortens sorg som tillåts finnas till och där vi tillåts dröja kvar. Det finns ingen anledning att försöka bearbeta sorgen i processer eller att försöka komma över den.
Genom sitt arbete och sin forskning har hon träffat många sörjande människor och sett likheter mellan dem. Hon har sett att många som genomgått en förlust upplever ett slags mirakel av god sorg, när de får vara fria och inte behöver kämpa med sin sorg. När man inte behöver stressa sig igenom sorgen utan bara får vila i den, känner en del att det uppstår en synliggörande lins mellan dem och världen.
– Genom förlusten inser vi vad som verkligen är viktigt i livet. Sorgen kan alltså ge en djup känsla av mening, och därigenom kan den förändra framtiden, säger Mari Pulkkinen.
Olika sätt att hantera upplevelsen
Mari Pulkkinen tror inte att man ska eller kan komma över sorg. I stället vill hon prata om att klara av att leva med sorg och att det går att leva ett gott liv med en upplevelse av förlust.
Människor har olika sätt att hantera en förlust. Vissa människor upplever livshändelser starkt känslomässigt eller fysiskt. Andra är mer handlingsmänniskor, som vill fokusera på aktiviteter som motion och städning när de sörjer. Någon kan föredra att ge uttryck för sina sorgeupplevelser genom att skriva eller läsa.
– Man ska inte rangordna olika sätt att sörja. Att städa är ett lika bra sätt att sörja som att gråta. Varje sörjande har sitt eget sätt som fungerar för honom eller henne.
Rutiner kan ge en känsla av trygghet mitt i allt det okontrollerbara. Att upprepa samma saker regelbundet kan ge en känsla av trygghet när du känner att det är precis det som saknas i livet.
Hon avråder sörjande från att ta till alkohol eller droger. Några glas vin kan ge en tillfällig känsla av att få distans från sorgen, men sorgen botas i inget som helst hänseende av några drinkar eller lite vin.
– Det finns ingen anledning att ta avstånd från sorgen. Tvärtom tror jag att det är bättre att möta sorgen och lära känna den på ett djupare plan, säger Mari Pulkkinen.
Sorg kan vara en gåva
Även om vi enligt Mari Pulkkinen inte kan komma över sorg, förändras våra upplevelser med tiden. I hennes studier beskriver många respondenter sina första känslor efter en förlust som obegripliga. Något hade hänt i deras liv som de inte kunde ta till sig rationellt.
– Till en början var det känslomässiga landskapet mycket intensivt. Djup chock, stor ångest och en förlamande känsla var de dominerande reaktionerna.
Förr eller senare avtar de starka känslorna kring sorgen för de flesta människor. Men på ett eller annat sätt stannar upplevelsen av förlust kvar i oss.
– På sikt kan sorgen bli en gåva. Utan sorg skulle livet bara bestå av förlust.
Några av deltagarna i hennes studie uttryckte oro över att de inte hade kunnat ge sin sorg tillräckligt med tid direkt efter förlusten.
– Särskilt mödrar sa att vardagen hade varit så hektisk att de inte hade kunnat reflektera ordentligt över sin sorg. De undrade om sorgen var obearbetad på något sätt.
– Personligen tror jag att en förlust finns i oss även när vi inte har tid att fokusera på den. Sorgen försvinner ingenstans. Vi kan gå tillbaka till den långt efter förlusten.
Vissa respondenter hade däremot medvetet valt att skjuta upp hanteringen av sorgen med baktanken att det inte skulle göra lika ont senare.
– De kan ha blivit besvikna. Även om de försökte skjuta fram sorgen, försvann den ingenstans, säger Mari Pulkkinen.
Samhällets inlärda regler
I praktiken kan det vara en utmaning att leva med sorg. Samhället runt omkring oss har sina egna inlärda regler som en stor del av oss följer utan att inse det.
Men Mari Pulkkinen vill ifrågasätta de rådande vanorna. En av dem är att vi vanligtvis inte visar vår sorg offentligt.
– Om en sörjande människa till exempel gråter offentligt är det lätt att tro att hon har en psykisk störning. Det är kopplat till tanken att det inte är önskvärt att visa sorg.
En annan praxis som hon vill ifrågasätta är att lämna de sörjande ensamma med sin sorg. Det är lätt att tro att de sörjande behöver en period av lugn och ro, då de kan bearbeta sin sorg i avskildhet, gömda för andras blickar.
– Att vi undviker att ta kontakt med sörjande beror delvis på att vi helt enkelt inte vet hur vi ska reagera.
Hon hoppas att medmänniskor ska kunna möta sörjande med mänsklighet och medkänsla, utan inlärda kondoleansfraser. Det viktigaste är att visa de efterlevande att du är medveten om deras förlust och att du har medkänsla med dem.
– Den som sörjer känner sig illa till mods om den andra ignorerar hela frågan eller helt enkelt undviker att prata om förlusten. I stället kan man gärna säga: ”Jag tänker ofta på dig”, påpekar Mari Pulkkinen.
