Av Tiina Suomalainen
• Det behövs fler digitala lösningar och tjänster på distans inom diabetesvården eftersom resurserna inte kommer att räcka till i framtiden. Den bästa utvägen vore en hybridmodell med dels vård på distans, dels möjlighet att träffa en läkare när det behövs, säger Johan Fagerudd, specialist i internmedicin.
Under coronapandemin har många diabetiker fått prova på olika modeller för vård på distans. Det kanske inte ens finns någon möjlighet att återgå till det gamla, eftersom allt fler får diabetes och personalen inte kommer att kunna behandla alla vårdbehövande i framtiden med våra nuvarande metoder. Förhoppningen är därför att digitala lösningar och vård på distans ska hjälpa upp situationen.
Digitala metoder förväntas också göra livet enklare för människor med diabetes, underlätta egenvården och göra vården mer jämlik, när tillgången till vård inte längre är beroende av var patienten är bosatt.
Redan nu behandlas typ 1-diabetiker i stor utsträckning på distans. Vården och behandlingen är bra tack vare att data från kontinuerlig glukosmätning lagras i en molntjänst och är tillgänglig samtidigt för både diabetiker och vårdpersonal. Då är det lätt att på distans diskutera testresultaten tillsammans och fundera på lösningar av eventuella problem.
– Kalenderbunden och mottagningsorienterad vård håller på att omstruktureras mot mer behovsreglerad vård, säger Markku Saraheimo, specialistläkare och diabetolog.
Allt kan ändå inte regleras med smarta enheter och elektroniska verktyg. Han påpekar att behovet av personliga möten kommer att kvarstå exempelvis bland äldre typ 2-diabetiker, som ofta är multisjuka.
Johan Fagerudd, specialist i internmedicin på Pihlajalinna, menar att en hybridmodell vore det ideala sättet att behandla diabetiker. Modellen ska innehålla både digital vård och fysisk möjlighet att träffa en läkare när det behövs.
– Jag tror att vi med vårdsamtal per telefon eller mottagning över video kommer ganska nära ett fysiskt möte. Om patienten söker för en känslig fråga, kan det vara bra att träffas ansikte mot ansikte och prata i lugn och ro.
eDiabetes – en effektiv vårdmodell
Tjänsten eDiabetes är ett exempel på fungerande vård och behandling på distans vid diabetes. Modellen har utvecklats av Pihlajalinna och praktiseras på sju hälsovårdscentraler i Finland. Det är en diabetesklinik framtagen för primärvården, där läkarservice tillhandahålls på distans.
– En läkare ansvarar för vården och behandlingen, men en sjukskötare på hälsovårdscentralen samarbetar med läkaren och är patientens kontaktperson. Sjukskötarna har en aktiv roll när det gäller att genomföra behandlingsinstruktionerna. Det är de som är ansiktet utåt i behandlingen.
Sjukskötaren tar emot patienten och konsulterar läkaren. Läkarna arbetar till hundra procent på distans. Tack vare modellen kan läkarna behandla patienter var de än befinner sig i landet. Ögonbottenfotografering är utlagd på en utomstående leverantör, och sjukskötaren inspekterar huden på fötterna, kontrollerar blodcirkulationen och testar känseln.
– Om patienten behöver träffa en läkare, kan det ske per telefon eller via videomöte hos sjukskötaren på hälsovårdscentralen, tillägger han.
I eDiabetes ansvarar nio läkare och tjugo sjukskötare för behandlingen av ungefär 6 000 diabetiker varje år. Enligt Johan Fagerudd har svårt multisjuka patienter med hjärt- och njursvikt störst nytta av modellen.
– Det har kommit till nya läkemedel för de här patienterna. Behandlingen börjar bli så komplicerad att korrekt tillämpning kräver särskild expertis. Det är därför en stor utmaning för primärvården, särskilt som många orter har läkarbrist och hög omsättning inom läkarkåren, påpekar Johan Fagerudd.
Investeringar i kvalitet behövs
Johan Fagerudd beklagar att möjligheterna med ny teknik inte utnyttjas fullt ut.
– På vissa ställen sker dataöverföringen av mätningar i hemmet fortfarande så att ett pappersformulär skickas till patienten före kontrollbesöken och patienten skriver upp resultaten från egenkontrollerna de föregående veckorna. Patienten tar sedan med sig formuläret till mottagningen och sjukskötaren skriver in samma data i informationssystemet. Men det är väl inte så det ska gå till på 2020-talet?
En del patienter kan vara rädda för att digital vård ska bli ansiktslös. Diabetiker vill ha långvariga och bestående vårdrelationer, men Johan Fagerudd säger att sådana vårdrelationer är sällsynta redan i dag.
– Det är stor omsättning på läkare, särskilt på hälsovårdscentralerna. Faktum är att sjukskötaren är den i vårdpersonalen som patienten träffar oftast.
Han betonar att behandling på distans måste vara av mycket hög kvalitet. Patienten måste få konkret nytta av behandlingen, bland annat bra och fungerande läkemedel och en användbar behandlingsplan. Detta är det enda sättet att bygga upp förtroendet för digitala lösningar inom vården.
Terapi på distans
Terapi kan rentav fungera bättre på distans än med fysiska sessioner.
Behandling av psykiska problem på distans är redan nu en etablerad modell inom vården. Där ingår terapi på distans över video, onlineterapi utan videokontakt och hjälptelefon.
– Vid behandling av psykiska problem kan behandling på distans vara ett mer fungerande alternativ än fysiska möten. Mentala problem kan ofta vara förknippade med förlägenhet, rentav skam. Därför är det kanske lättare att prata om dem på distans, säger psykologen Satu Pihlaja.
Hon har både digital och fysisk mottagning och har varit med och utvecklat digitala mentalvårdstjänster för den offentliga hälso- och sjukvården. För närvarande arbetar hon på en doktorsavhandling om onlineterapier.
Uppfattningarna om onlineterapier varierar. Många tror till exempel att terapi över nätet lämpar sig bäst för unga människor med stor datorvana.
– Forskningsdata ger inget stöd för detta. I stället visar forskning att onlineterapier och terapiprogram på nätet lämpar sig för alla åldrar.
Onlineterapier kan också användas för behandling av ett brett spektrum av psykiska problem, oavsett om det är depression, ångest eller sömnlöshet.
– Man kan lätt tro att terapi är en bra anledning för den som lider av panikångest eller social ångest att lämna hemmets fyra väggar. Jag skulle däremot helst se att processen förlöper så att terapin ger patienten helt andra anledningar att gå ut bland folk.
Större jämlikhet
Finns det alltså något som man inte kan göra på distans?
– Det kan vara svårt att utföra kroppsliga övningar, men min erfarenhet är att också de kan instrueras på distans. Om terapeuten vill titta på något tillsammans med patienten eller om patienten vill teckna eller skriva i terapin, kan det förstås bli svårt. Men min uppfattning är att ingenting i princip är omöjligt.
Forskning bekräftar inte heller antagandet att det vore till fördel att träffas ansikte mot ansikte i början av onlineterapi. FPA som står för kostnaderna ställer emellertid det kravet.
Satu Pihlaja ser digital vård i första hand som en jämlikhetsfråga. Vård kan ges var som helst i landet och patienten behöver inte lägga ner tid och pengar på resor.
Det finns också en del utmaningar med vård på distans som man bör vara medveten om. När man går i terapi fysiskt ställer man in sig på det i förväg. Hemma på soffan eller vid köksbordet sker inte nödvändigtvis samma rumsliga förflyttning och det kan vara svårare att orientera sig.
– Hemma kan det dessutom vara svårt att skapa en trygg och rofull miljö för terapi om det finns andra människor där, avslutar Satu Pihlaja.
