Av Pirkko Tuominen
• Nerverna gillar inte att få för mycket socker. Högt blodsocker kan leda till nervpåverkan. Det kallas neuropati. Det säkraste sättet att förebygga nervskador och hindra att de förvärras är att se till att ha god blodsockerbalans.
Stickningar, domningar, svidande känsla, smärta och muskelkramper i fötterna och rastlösa ben (restless legs) kan vara tecken på diabetesneuropati. Benen kan vara domnade eller det kan kännas som om strumporna hela tiden veckar sig på fötterna. Det förekommer också andra konstiga känslor. En del beskriver det som att gå på papperstussar. För andra känns det som att gå på sandpapper. Också fingrar och handflator kan ge symtom.
Känseln kan försämras eller sensibiliseras för mycket. Minsta lilla beröring eller temperaturförändringar kan göra ont. Symtomen förvärras ofta mot kvällen och är kraftigast i vila.
– Polyneuropati i perifera nerver är den vanligaste formen av nervskador vid diabetes. Det är en sjukdom i de perifera nerverna som drabbar båda fötterna. Åkomman ger tydligast symtom i fötterna och påverkar till en början känselnerverna. Med tiden brukar besvären röra sig uppåt. Då kan de motoriska nerver som reglerar muskelfunktionen bli skadade, säger Leo Niskanen, specialist i endokrinologi och internmedicin.
Vid störningar i muskelfunktionen kan det till exempel vara svårt att gå. Det kan vara svårt att resa sig efter knäböjning eller stiga upp från stolen. Dessutom ändras tårnas och fotens ställning.
För mycket socker tär på nerverna
Den främsta orsaken till neuropati är långvarigt höga blodsockernivåer. Hjärnan och nervvävnaderna behöver kontinuerligt glukos, alltså blodsocker. Därför transporteras socker till nervcellerna utan hjälp av insulin, till skillnad från transport till muskelcellerna. Vid långvarigt högt blodsocker flyter det oavbrutet in glukos i nervcellerna.
– När det ansamlas mycket socker i nerverna omvandlas det till sockeralkohol, som kallas sorbitol. Men kroppen kan inte ta tillvara sorbitol på samma sätt som glukos.
Sorbitol och andra skadliga slaggämnen stör nervernas normala funktion. De orsakar svullnad i nervcellerna och hindrar artärerna från att förse nerverna med nödvändig näring. Dessutom skadas de små blodkärlen i nerverna av högt blodsocker.
Risken för nervskador ökar av högt blodtryck, störningar i fettmetabolismen, brist på vitamin B12, rökning, stor alkoholkonsumtion och njursvikt. Även normalt åldrande ökar risken för neuropati. Dessutom är långa nerver mer benägna att drabbas av neuropati än korta. Det betyder att långa människor löper större risk att få neuropati än kortare människor.
Neuropati kan utvecklas vid alla typer av diabetes. Personer med typ 2-diabetes kan ha nervpåverkan redan när sjukdomen diagnostiseras. Blodsockret kan ha varit högt långt innan diabetesdiagnosen och nervskador kan ha utvecklats obemärkt.
Diabetesneuropati är en komplex sjukdom och det finns ingen entydig definition på den. Förekomsten varierar beroende på studie.
– Men det sker en tydlig uppgång i prevalensen efter tio år med diabetes. I vår egen studie hade nästan hälften av diabetikerna någon form av nervpåverkan, säger Leo Niskanen.
Många olika typer av nervpåverkan
Symtomen beror på vilken typ av nerv som är skadad. Skador på känselnerver kan ta sig uttryck i känselbortfall eller smärta, skador på motoriska nerver i form av nedsatt muskelstyrka. Skador på det autonoma nervsystemet påverkar i sin tur regleringen av kroppsfunktionerna. Det autonoma nervsystemet är oberoende av viljan.
– Mononeuropati är en störning i en enskild nerv eller grupp av nerver. Det ger vanligtvis lokala symtom. Störningar i den muskel som styr ögats rörelse leder till dubbelseende. När vadnerven är förlamad släpar foten i marken, exemplifierar Leo Niskanen.
Nerver som skadats till följd av neuropati är sköra och ökar risken för inklämningssyndrom, exempelvis karpaltunnelsyndrom, med domningar i fingrarna som följd, särskilt på natten. Domningarna beror på att medianusnerven i handen är inklämd.
Autonom neuropati, det vill säga skador på det nervsystem som är oberoende av viljan, kan störa funktionen i magmusklerna och tarmmusklerna. Maten transporteras inte framåt i tarmen på normalt sätt och efter maten kan man känna sig obehagligt svullen i magen. Diarré, förstoppning och analinkontinens kan förekomma.
Pulsen kan vara snabb också i vila och blodtrycket kan plötsligt sjunka när man reser sig upp. Störningar i det autonoma nervsystemet kan också orsaka urininkontinens, svettningsproblem och erektionsstörningar.
– Akut inflammatorisk neuropati kan uppträda om högt blodsocker justeras mycket snabbt. Nerverna reagerar då irriterat och det kan kännas en intensiv, brännande smärta i händer och fötter. Symtomen avtar dock vanligen med tiden, normalt inom ett år, säger Leo Niskanen.
God blodsockerbalans förebygger och bromsar
Ju närmare rekommenderade målvärden blodsockret ligger, desto mindre är risken för att utveckla neuropati. God blodsockerkontroll bromsar också effektivt upp utvecklingen av neuropati. Lindriga nervskador kan rentav botas om diabetes är välreglerad och inga bestående förändringar har hunnit uppstå.
– När neuropatin är långt gången kan skadorna inte botas, men det går att förhindra att förändringarna förvärras. God blodsockerbalans är den bästa och den enda åtgärden som bromsar utvecklingen av neuropati, säger Leo Niskanen.
Neuropatiska besvär kan också behandlas symtomatiskt. Exempelvis nervskador i magsäcken med kostbehandling, nervskador i tarmarna med läkemedel mot diarré och förstoppning och nervskador i könsfunktionerna med läkemedel mot erektionsstörningar.
Det är alltid till fördel att ha en så hälsosam livsstil som möjligt. Alkohol är ett gift för nerverna och stor alkoholkonsumtion förvärrar besvären.
– Fysisk aktivitet är bra på många sätt. Motion stärker musklerna, utvecklar balansen och koordinationen, förbättrar blodsockervärdena och kan lindra smärta, enligt Leo Niskanen.
Risk för fotsår
Det är viktigt att förebygga och behandla neuropati, inte minst för att risken för svåra fotsår ökar.
När en nervskada framskrider försämras skyddskänseln i fötterna, och fötterna kan skadas utan att man märker av det, när smärta inte larmar om problemen. En sten som skaver i skon, en glas- eller metallskärva som skär in i fotsulan eller ett skavsår i skor som är för små känns då ingenstans.
Andra orsaker till fotsår är felställningar i foten, nedsatt blodcirkulation och minskad svettning och torr, fjällande och sprucken hud. Höga blodsockervärden ökar risken för inflammationer.
– Risken är att man inte märker av ett skavsår eller andra sår på fötterna, säger Leo Niskanen. Då fördröjs behandlingen och infekteras såret. Om inflammationen går djupare bildas det ett långvarigt och svårbehandlat sår som i värsta fall kan leda till benamputation.
För att förebygga fotsår är det viktigt att regelbundet låta undersöka fötterna på mottagningen, att yrkesutbildad personal ger råd för hur skador kan undvikas och att gå på fotterapi och ta väl hand om egenvården av fötterna.
– Neuropatiska förändringar i fötterna upptäcks vanligen tidigt, förutsatt att man går på kontroller regelbundet. Skadade nerver går inte att återställa, men god blodsockerbehandling kan bromsa utvecklingen av neuropati och skydda den återstående känseln, sammanfattar Leo Niskanen.
Smärta tar på krafterna
Uppskattningsvis 30–50 procent av diabetiker lider av polyneuropati i perifera nerver. Skadan drabbar båda fötterna och varannan har smärtsamma nervskador. Det är oklart varför neuropati är smärtfri för en del och smärtsam för andra.
– Frågan har undersökts och undersöks fortfarande, men den är fortfarande delvis obesvarad. Orsaker bakom smärtsamma nervskador är åtminstone svår neuropati, nedsatt temperaturkänsel, kvinnligt kön, njursvikt, ångest, depression och smärtkatastrofiering, nämner Hanna Harno, specialist i neurologi.
Många beskriver smärtan som en brännande eller ömmande känsla eller som en elstöt. Det är också vanligt med stickningar, svidande smärta och kliande känsla. Smärtan känns vanligen i fötterna och vaderna där strumpan sitter, ibland i händerna där handskarna sitter. Ibland kan smärtan sprida sig fläckvis till andra ställen i extremiteterna eller på kroppen.
På nätterna blir sömnen störd av smärtan. När man inte kan sova, ökar smärtan. Samtidigt blir humöret och den övriga hälsan lidande. Det i sin tur kan ge fler problem.
– Det är individuellt hur vardagen och livet påverkas av smärta. I bästa fall klarar man av att leva med smärta, och smärtan håller sig i bakgrunden. I värsta fall leder smärta till arbetsoförmåga, är ett hinder för fritidsaktiviteter och inskränker det sociala livet, säger Hanna Harno.
Sensibiliserade smärtbanor
En del får hjälp av läkemedel mot nervskador som förskrivs av hälsocentralläkaren. Andra behöver en bedömning av en läkare som är insatt i smärtbehandling. Smärtsymtom vid nervskador behandlas i första hand med vissa läkemedel mot epilepsi eller depression alternativt med kombinationer av dem. Starka smärtstillande medel sätts sällan in och opiater ännu mer sällan. Behandlingen skräddarsys individuellt.
– Hälften av personer med neuropatisk smärta får hjälp av läkemedelsbehandling. Men många biverkningar inskränker möjligheterna att använda effektiva doser. Det är viktigt att fortsätta med medicineringen tillräckligt länge, flera månader eller år, för att de överaktiverade smärtbanorna ska lugna ner sig.
– En smärtlindring på 30–50 procent jämfört med utgångsläget anses vara ett bra behandlingssvar. Ibland kan smärtan upphöra, men den kan också förvärras på nytt många år senare, berättar Hanna Harno.
När smärtregleringen går på höga varv kan och bör man försöka lugna läget också med läkemedelsfri behandling. Många enkla knep som att slappna av psykiskt och fysiskt och göra sådant som känns bra kan vara till hjälp för smärtkontrollen. Det är bra att aktivt rikta uppmärksamheten bort från smärtan.
Information och övningar om egenvård finns på webbplatsen Smärtkontrollhuset i Hälsobyn på adressen terveyskyla.fi/kivunhallintatalo/sv.
Kronisk smärta är ofta psykiskt belastande. Prata med din läkare på hälsovårdscentralen eller företagshälsan, om det känns svårt att klara av smärtan. Läkaren kan vid behov remittera dig till en psykiater eller en psykolog.
