Tillsammans mår vi bättre

303
Bild: Shutterstock

Av Tuija Siljamäki

• Social kompetens kan rosta vid långvarig isolering. – Ta det lugnt. Kompetensen kommer tillbaka när du vågar dig ut bland folk på nytt. Det är till fördel, för vi mår bättre av att ha sällskap.

Känslan av ensamhet ökade under coronatiden. Under restriktionerna stängdes offentliga lokaler, hobbyverksamheter avbröts, människor levde sitt liv i sina hem och många övergick till distansarbete. I synnerhet äldre, ensamboende, personer utan familj och unga blev isolerade.

– Coronatiden förvärrade situationen för de av mina klienter som var ensamma redan före coronan. För många av dem hade gemenskapen via fritidsaktiviteter och jobbet varit viktig redan före coronan, säger psykoterapeuten Antti Ervasti.

Också föreningen MIELI rf har via sin kristelefon upplevt mer ensamhet än tidigare bland de som ringer upp, säger Elina Marjamäki, sakkunnig i främjande av psykisk hälsa. Vem som helst kan ringa kristelefonen i svåra livssituationer.

– Vi är alla sociala varelser. Vi behöver en grupp precis som ett bi i sin kupa. 

Hon nämner en studie från det amerikanska Yaleuniversitet. Den visar att choklad smakar bättre när den äts i sällskap än när den äts ensam. Positiva erfarenheter stärks alltså tillsammans med andra. I en annan studie gav det utslag i smärta på hjärnbilder när en försöksperson utestängdes från sin grupp.

– Vi förstår inte alltid hur viktigt det är att ha kontakt med andra människor. I bussen på väg till jobbet tycker vi kanske att det är trevligt att sitta ensam, men studier visar att känslan av lycka stiger när vi säger något till våra medresenärer. Minsta lilla kontakt gör att vi mår bättre, uppmuntrar Elina Marjamäki.

Ut ur isoleringen

Antti Ervasti har sett att trötthet och depression kan få människor att gradvis isolera sig från andra utan att de själva lägger märke till det. 

– Långvarig ensamhet kan påverka självkänslan och självbilden. Det uppstår upplevelser av utanförskap och känslor av att inte duga. Isolering är en stor stressupplevelse för oss människor. Vi är inte konstruerade för att leva ensamma. 

Antti Ervasti nämner en amerikansk studie som visar att immunförsvaret förändras hos isolerade personer.

– Vi behöver kontakter med andra människors mikrobiom för att må bra. Om man är ensam mycket påverkas till och med immunförsvaret. Att värna sociala kontakter har i många studier visats förbättra välbefinnandet.

Den sociala kompetensen försvinner inte i isolering, men den kan rosta. Ju längre och ju mer man varit ensam, desto högre kan tröskeln att träffa andra människor bli. Det är ångestfyllt, man spänner sig och det kan kännas skrämmande.

– Förmågan till interaktion finns kvar, men det kan hända att man inte litar på sin förmåga att vara i kontakt med andra. För att stärka den förmågan behövs mycket välvillig uppmuntran, kärleksfulla blickar och korrigerande erfarenheter, säger Antti Ervasti.

Han vill uppmuntra till medkänsla med sig själv: Vem är inte spänd eller skrämd ibland? Sådana känslor är ingenting att skämmas för.

Han rekommenderar att börja med små steg. Ofta är det svårast att komma över den psykiska tröskeln, att våga. 

– Man kan ringa en vän eller skicka sms. Eller återuppta en tidigare hobby. Det tänder gnistan så småningom. Kropp och psyke förändras inte på ett ögonblick. En förändring kräver långsam, men målinriktad aktivitet. Hjälp från en vän eller en terapeut kan ibland vara på sin plats. 

Börja med ett leende

Elina Marjamäki menar att vår sociala kompetens behöver tränas varje dag, och det är aldrig för sent att lära sig. Det första steget är att gå ut genom dörren.

– Hälsa på grannen, fråga hur han eller hon mår, var intresserad av andra människor. Så skapar du trådar som så småningom bär dig.

Ett sätt som enligt forskning får oss att må bra och ta kontakt med låg tröskel är att le.

– Till en början kan du öva där hemma framför spegeln. Våra ansiktsuttryck inverkar starkt på känslorna och ett leende är ett motgift mot ångest. Le mot den du möter på gatan eller i trapphuset och kolla upp effekterna.

Andra går på fester och har sociala fritidssysselsättningar som de visar upp på Facebook. Det kan få oss att undra varför inte vi också lever så. 

– I sociala medier speglar vi vår verklighet mot andra människors kulisser. Andras liv ser fantastiskt ut, men vi kan aldrig veta vad som döljer sig bakom kulisserna. Vår egen vardag förlorar alltid i jämförelse, påpekar hon. 

Men sociala medier kan också stötta oss eftersom vi kan hitta nya vänner och utveckla vår sociala kompetens. Till exempel ungdomar kan via digitala spel ha vänner runt om i världen.

– Också organisationer har mycket verksamhet för ensamma, så det finns gott om hjälp, säger Elina Marjamäki.

Vad ska man göra om man märker att någon i ens närhet verkar ensam eller deprimerad? Enligt Antti Ervasti kan man modigt men diskret fråga om personen behöver sällskap. Elina Marjamäki anser det vara viktigt med stöd och uppmuntran från andra.

– Vi kunde oftare fråga varandra hur vi mår. Hur är det? Det är en fråga som i rätt ögonblick rentav kan rädda liv. 

Läkande kamratstöd

En långvarig sjukdom kan enligt Antti Ervasti skapa ensamhet på många olika sätt. Smärta sänker sinnesstämningen. Begränsningar i rörelseförmågan gör att man blir isolerad från andra. Det kan kännas ensamt att få en diagnos, om man inte känner någon annan med samma sjukdom. Att vara tvungen att anpassa sig till att leva med sjukdomen kan vara oroväckande på många plan. 

– Ändå kan det vara lättare att prata om en somatisk sjukdom än om psykiskt välbefinnande. Till exempel kan vem som helst drabbas av utmattning. Ändå orsakar utmattning onödigt mycket skam och skuld för många.

Antti Ervasti anser kamratstöd och egen erfarenhet vara mycket viktiga resurser i sådana situationer.

– Det är viktigt att man när man lär sig något nytt kan dela med sig av erfarenheterna av misslyckande och frustration. Jag vill uppmuntra människor att gå med i kamratstödsgrupper. Åtminstone kan man alltid testa.

Kamratstödjare har mycket erfarenhetsbaserad information och tips att dela med sig av. Det som de har lärt sig genom försök och misstag. Med dem kan man dela med sig av sina egna erfarenheter och få visshet om att man kan leva ett gott liv med sjukdomen.

Sund gemenskap

Många drog en suck av lättnad när coronarestriktionerna och distansarbetet började: Nu behöver jag inte träffa otrevliga släktingar eller besvärliga arbetskamrater. Antti Ervasti förstår dem väl eftersom många också behöver terapeutisk ensamhet.

– Ensamhet kan berika ens inre landskap och stimulera fantasin. I synnerhet människor som arbetar socialt behöver emellanåt vara ensamma. Men ångestfylld, stressig ensamhet är ingenting terapeutiskt. Det är inte heller någon positiv process för att lära känna sig själv, tvärtom.

Föreningen MIELI Psykisk hälsa Finland rf slår ett slag för en kultur där vi bryr oss om varandra och satsar på positiv samhörighet. 

– Ensamhet är ett tveeggat svärd. Det kan kännas bra att få vara i fred ett tag, men på längre sikt är det inte så bra för oss, påminner Elina Marjamäki.

Välgörande gemenskap är enligt Antti Ervasti gemenskap där vi kan känna att vi hör till gruppen precis som vi är. I en sund gemenskap får man tänka själv och se ut som sig själv.

 – Det är viktigt att kunna dela glädje, sorg och svåra upplevelser med andra. Positiv gemenskap lindrar stress och minskar hälsorisker. Det gör oss gott också fysiologiskt.

– Ju mer vi har att göra med olika människor, desto mer växer vi som människor, sammanfattar Antti Ervasti.