Är din medicin beroendeframkallande?

305
Bild: Shutterstock

Av Irma Heiskanen-Haarala

• Läkemedelsberoende i samband med lugnande medel och insomningspreparat är en svår fråga för både patienten och läkaren. 

Behandlingsrekommendationerna varnar för fortlöpande användning av lugnande läkemedel och sömnmedel. Många erfarna läkare förskriver trots det preparaten för längre tid.

Psykiatern Matti O. Huttunen anser att det i rekommendationerna inte görs tillräckligt stor skillnad mellan olika typer av läkemedelsberoende. 

– Missbruks- eller drogrelaterat beroende till följd av ett läkemedels berusande effekt är ett helt annat fenomen än läkemedelsberoende som är symtom på utsättning av bensodiazepiner eller sömnläkemedel.

Bensodiazepiner är lugnande medel som används för att behandla ångest. Samma eller liknande substanser finns också i sömnläkemedel.

Abstinensbesvär

Utsättningssymtom är abstinensbesvär. De uppträder också ofta vid utsättning av läkemedel för somatiska sjukdomar eller av de vanligaste antidepressiva läkemedlen, alltså när behandlingen avslutas.

Det varierar från individ till individ hur kraftiga utsättningssymtomen är. Om symtomen är kraftiga, kan det vara svårt att sluta med läkemedel som inte längre behövs.

Utsättningssymtomen påminner om de symtom som läkemedlet har tagits för, alltså ångest, sömnlöshet eller rädsla. Symtomen kan också likna baksmälla, bland annat svettning, hjärtklappning, darrande händer, ljudkänslighet och irritation.

– Det är inte alltid lätt att avgöra om det bara är fråga om utsättningssymtom som upprätthåller onödig läkemedelsbehandling eller om det är förnyade symtom på ångest som kräver fortsatt läkemedelsbehandling. För de flesta håller utsättningssymtomen i sig från en till tre veckor och avklingar långsamt, beskriver Huttunen.

Vanligen är symtomen ofarliga och övergående, men de kan vara mycket besvärliga. För snabb utsättning av ett läkemedel som används i höga doser kan utlösa epileptiska kramper.

Det är bäst att sluta med långvarig läkemedelsbehandling med hjälp från en läkare och trappa ner doserna gradvis.

Behandling av långvarig sjukdom

Matti O. Huttunen betonar att utsättningssymtom i sig inte är ett tecken på onödig läkemedelsanvändning. När ett lugnande läkemedel är det bästa sättet att minska allvarlig ångest eller anknytande ihållande sömnlöshet ska det betraktas som sjukdomsbehandling på samma sätt som ett blodtryckssänkande läkemedel används för att sänka högt blodtryck.

– Visst är det bra om man klarar sig utan läkemedel. Om man hittar en terapeut och får hjälp av terapin är det också bra. På sikt är dock läkemedelsfria behandlingsmetoder alltid det bästa alternativet, konstaterar han.

Ofta är ångestsyndrom, såsom panikstörning, generaliserat ångestsyndrom, agorafobi och social fobi, långvariga sjukdomar som är ett allvarligt hot mot funktionsförmågan.

– Om det krävs långvarig medicinering för att behandla dem, får personen inte betraktas som en läkemedelsberoende missbrukare eller narkoman. 

Det är svårt för patienterna om de hela tiden har olika läkare och läkarna har olika inställning till att förskriva ångestdämpande läkemedel. En långvarig och intensiv patient–läkarrelation är det bästa sättet att lösa problem med läkemedelsanvändning och också att komma ifrån läkemedel som inte längre behövs.

Lyssna också på äldre patienter 

I behandlingsrekommendationerna varnas det för kontinuerlig, daglig användning av bensodiazepiner. I synnerhet användning av lugnande läkemedel bland äldre ifrågasätts på grund av preparatens skadliga effekter.

Huttunen tror inte att äldre utvecklar läkemedelsberoende snabbare än andra.

– Jag antar att äldre patienters behov av långvarig användning av ångestdämpande preparat och sömntabletter har samband med deras livssituation. Gamla människor är ofta ensamma och sjuka, och många av dem är rädda för döden. 

– Man bör naturligtvis alltid försöka hålla dosen nere så mycket som möjligt, eftersom också små doser ökar risken för att ramla och för andra biverkningar.

Även psykofarmaka som används som alternativ till lugnande läkemedel ökar risken för fallolyckor bland äldre. Det är läkarens sak att finna den medicinering som bäst lindrar symtomen och gör minst skada.

– Vid valet av läkemedel är det alltid viktigt att lyssna på äldre patienter och deras erfarenheter, säger han.

Placeboeffekt och beroende

Bensodiazepiner är inte droger i samma mening som alkohol, opiater och stimulantia, förutsatt att de inte injiceras i en ven. En mindre del av användarna drabbas av tvångsmässig läkemedelsanvändning och tar för höga doser till följd av psykiskt beroende. 

Bensodiazepiner kan också användas för att stärka effekten av berusningsmedel. Missbrukare kan använda dem för att lindra abstinensbesvär eller ångest i samband med missbruksproblem. 

Opiater för behandling av kraftig smärta och metylfenidat för behandling av adhd kan orsaka tvångsmässigt läkemedelsberoende. 

– Antidepressiva medel eller lugnande antipsykotiska läkemedel är inte beroendeframkallande, eftersom redan mindre doser är förknippade med otrevliga biverkningar, säger Huttunen. 

Han hänvisar till Lance Dodes, en amerikansk psykiater, som har sagt att psykiskt beroende är ett tvångsmässigt beteende som ger individen en chans att för åtminstone en kort stund bli av med en olidlig känsla av hjälplöshet eller skam. 

– I den stunden måste man helt enkelt gripa till alkohol, läkemedel eller droger, spela hasardspel, få sex, ta en löprunda eller köpa en massa lyxiga skor.

Ångesten lindras redan när man är på väg till krogen, casinot eller skoaffären. 

– Samma fenomen manifesteras i psykiskt beroende av läkemedel. Läkemedlets placeboeffekt fungerar när den som är rädd för att ligga vaken vaknar på natten, tar en sömntablett och somnar om på några minuter, långt innan läkemedlet tagits upp av kroppen.

Stram linje i behandlingsrekommendationerna

Rekommendationen God medicinsk praxis vid ångestsyndrom förhåller sig återhållsam till bensodiazepiner på grund av den beroendeframkallande risken. Daglig användning bör undvikas och de rekommenderas bara i början av behandlingen när läget är svårast.

Behandlingsrekommendationen förordar psykoterapi och olika typer av antidepressiva läkemedel.

I rekommendationen God medicinsk praxis vid sömnlöshet sägs det att behovet av läkemedelsbehandling vid långvarig sömnlöshet ska bedömas individuellt och förskrivning av sömnmedel övervägas noggrant, i synnerhet för äldre.

Eftersom sömnläkemedel inom en relativt kort tid kan öka toleransen för medlen och därutöver vara beroendeframkallande, bör en utsättningsplan upprättas redan när ett sömnmedel sätts in, enligt rekommendationen.

Även Matti O. Huttunen betonar att bensodiazepiner ger bäst effekt när de används kortvarigt eller vid livskriser: när en partner dör, en separation är ett faktum, ett barn insjuknar allvarligt, arbetslöshet hotar eller firman står inför konkurs. Effekten av bensodiazepiner sätter in med en gång, medan den ångestdämpande effekten av antidepressiva inträder gradvis inom en vecka.

Det finns ingen anledning att vara överdrivet rädd för läkemedelsberoende. 

– En alltför kategorisk linje gentemot bensodiazepiner kan skada hälsan och funktionsförmågan hos patienter som behöver använda läkemedlen under lång tid.