Av Tiina Suomalainen
• Samvetsgranna människor är friskare än andra. Känslomässig obalans förutspår i sin tur psykisk ohälsa. Vi föds med våra personlighetsdrag och de är relativt bestående. Men vi kan trots det ändra våra vanor och tankemönster.
Är det lättare för samvetsgranna människor att följa rekommendationer för kost och motion? Löper sociala människor större risk att börja röka eller dricka alkohol än de som trivs för sig själva? Insjuknar människor med instabilt känsloliv oftare än andra i psykiska sjukdomar?
Alla dessa funderingar har att göra med frågan om personlighetsdrag kan påverka hälsa och insjuknande. Ja, det kan de, enligt studier.
Christian Hakulinen, forskare på avdelningen för psykologi och logopedi vid Helsingfors universitet, påpekar dock att det inte handlar om något tydligt orsakssamband.
– Personlighetsdrag kan förändras även om de är relativt bestående. De omformas av individuella livssituationer, omgivningen och mognad som kommer med åldern. Man har också sett att sjukdomar kan förändra personligheten.
Fem stora personlighetsdrag
Temperamentet är grunden för personligheten. Det återspeglar människans medfödda benägenhet att reagera på situationer, händelser och incitament. Personlighetsdragen bygger i stor utsträckning på temperamentet och återspeglar skillnader mellan människor i hur de känner, tänker eller beter sig på ett visst sätt oberoende av tid och rum.
– Temperamentet anses vara ärftligt, tidigt framträdande och relativt bestående. Om vi undersöker en lågstadiegrupp med 20 personer exempelvis 40 år senare, är de som var utåtriktade i barndomen det vanligen också i medelåldern, konstaterar Christian Hakulinen.
Redan i flera decennier har forskarna studerat och försökt förstå människans personlighetsdrag. I dag anser man att skillnaderna mellan individer bäst beskrivs av de fem stora personlighetsdragen eller personlighetsegenskaperna. De brukar beskrivas som extroversion, känslomässig balans, tillmötesgående, samvetsgrannhet och öppenhet för nya upplevelser.
De extroverta, det vill säga de utåtriktade, är sociala och självsäkra individer som gärna lär känna nya människor och skrattar mycket. Känslomässigt balanserade människor är lugna, stressar inte och grips inte så lätt av ångest. Tillmötesgående människor anpassar sig, är tillitsfulla och välvilliga. Samvetsgranna människor är systematiska och omdömesgilla och har en tendens att vara självdisciplinerade. Öppenhet för nya upplevelser återspeglar nyfikenhet och en tendens att pröva på nya saker.
– Personlighetsdragen beskriver explicit skillnaderna mellan människor på lång sikt. Personligheten bestämmer inte hur en människa beter sig i en viss situation, eftersom beteendet påverkas av många faktorer.
Personlighetsdragen handlar inte heller om en konstellation med antingen-eller, utan de flesta av oss platsar i mitten av skalan, inte bland ytterligheterna.
Överdrivet samvetsgranna är inte samvetsgranna
Samvetsgrannhet har enligt studier ett tydligt och direkt samband med hälsa. Samvetsgranna människor är friskare och lever längre än andra. De insjuknar till exempel mer sällan än andra i typ 2-diabetes eller hjärt- och kärlsjukdomar.
– Det beror bland annat på att det är lätt för samvetsgranna människor att ha en hälsosam livsstil. De äter hälsosamt, rör sig enligt rekommendationerna och sover tillräckligt. De röker inte och är måttliga med alkohol, sammanfattar Christian Hakulinen.
Sannolikt gör samvetsgranna människor också andra hälsosamma val i sitt liv. Eftersom samvetsgrannhet också är förknippad med ordningsamhet och systematiskt tänkande, är det lätt för samvetsgranna människor att hålla fast vid inlärda beteenden som främjar hälsan.
För mindre samvetsgranna personer är det lätt att bryta löften till sig själv och andra och låta bli att göra saker.
Vi har vant oss vid att tänka att samvetsgrannhet också kan överdrivas och vändas mot sig själv. För många kan motion och hälsosam kost bli en tvångsföreställning. Samvetsgranna typ 1-diabetiker kan bli stressade av att i tid och otid kontrollera blodsockret.
Christian Hakulinen påpekar att överdriven samvetsgrannhet ofta missförstås.
– Det som vi anser vara överdriven samvetsgrannhet är i själva verket ett personlighetsdrag som har att göra med känslomässig balans – eller egentligen med utmaningar för att skapa balans i känslolivet. Det handlar om ett neurotiskt drag eller en viss trångsynthet, ett behov av att alltid göra saker och ting på ett visst sätt.
Känslomässig obalans ökar sjukdomsrisken
Också ett balanserat känsloliv har konstaterats ha samband med hälsa. Ju bättre balans i känslolivet man har, desto friskare och längre lever man.
En känslomässigt obalanserad människa tenderar att hantera svåra känslotillstånd med att ta till alkohol och liknande och det kan i slutändan resultera i somatiska sjukdomar. Det finns emellertid ett tydligare samband mellan psykisk hälsa och känslomässig balans. Känslomässigt obalanserade människor tenderar att få ångest, bli stressade och känna sig nedstämda. Det kan leda till psykisk ohälsa, bland annat depression.
– Det finns två divergerande resultat när det gäller kopplingen mellan extrovert personlighet och hälsa. Å ena sidan är utåtriktade personer överlag aktiva, vilket skyddar dem mot hälsoskador. Å andra sidan kan extroverta vara mer benägna att exempelvis söka upp situationer där det används alkohol.
Också öppenhet och tillmötesgående, eller försonlighet, har samband med hälsobeteendet. Extroverta ägnar sig mer åt fysiska aktiviteter än introverta, och de som är tillmötesgående använder mindre alkohol än de som är mer oförsonliga. Men det har inte upptäckts något större samband mellan de här dragen och hälsotillståndet.
Vilken människotyp månar då minst om sig själv?
– Läget är sannolikt dåligt om man är mycket lite samvetsgrann, det vill säga nonchalant, och samtidigt känslomässigt obalanserad. En sådan personlighet har svårt att vara systematisk och blir samtidigt lätt stressad och får ångest.
Personligheten kan förändras av sjukdom
Personlighetsegenskaperna inverkar också på hur en människa anpassar sig och klarar sig när han eller hon insjuknar i en kronisk sjukdom.
Det har setts att samvetsgrannhet är bra för sjukdomsanpassningen bland vuxna som insjuknar i typ 1-diabetes eller MS. Däremot försvåras anpassningen av neurotiska drag, alltså känslomässig obalans.
– När man blir allvarligt sjuk startar en komplicerad psykologisk anpassningsprocess som beror på hur man hanterar stress och vilka strategier man har för att handskas med situationen. Dessa överlevnads- och anpassningsstrategier är personlighetsegenskaper som byggs upp under hela livet och som man själv kan omforma och utveckla, förklarar Christian Hakulinen.
Om personlighetsdragen påverkar hälsan går det också i motsatt riktning: hälsorelaterade faktorer kan förändra personligheten.
– Studier har visat att extroverta drag, samvetsgrannhet och öppenhet för nya upplevelser minskar om man insjuknar i någon kronisk sjukdom. De neurotiska dragen ökar vid sjukdom.
Det är förståeligt, men å andra sidan lite överraskande. Kan inte en allvarligt sjuk person också vända sig utåt, bli modigare och gladare, bestämma sig för att gripa ögonblicket och njuta av livet?
Det är möjligt, men då handlar det inte så mycket om att ändra personlighetsdragen, utan om att vi vid motgångar tillägnar oss nya sätt att anpassa oss och klara oss.
Det går att ändra sina vanor och tankemönster
Trots att temperamenten är relativt bestående kan vi ändra vissa av dem om vi ändrar våra vanor, vårt tänkesätt och våra föreställningar om oss själva.
– Det här är ett intressant forskningsområde. Det finns verkligen evidens för att man kan bli mer utåtriktad och känslomässigt balanserad om man vill, säger Christian Hakulinen.
Man kan bli mer utåtriktad genom att ändra sina vanor och medvetet söka kontakt med andra människor. Känslolivet kan bli mer balanserat med hjälp av tekniker för att hantera stress och ångest.
Många har kunnat ändra sitt beteende och tänkesätt och den vägen sin personlighet med hjälp av psykoterapi eller andra psykosociala behandlingsformer.
Vi blir alla lite mer försonliga, tillmötesgående, balanserade och samvetsgranna med åren. – Det brukar kallas mognad.
Kompletterande källa: Terveyden psykologia, Sanna Sinikallio (toim.). PS-kustannus, 2019.
