Av Johanna Häme
• Världshälsoorganisationen WHO har bedömt att sjukdomar med koppling till levnadsvanorna orsakar minst en tredjedel av sjukdomsbördan i industriländerna. Det är alltså inte så konstigt att politiker som söker besparingar vänder blickarna mot medborgarnas livsstil.
På 1970- och 1980-talen började vi finländare gå upp i vikt på befolkningsnivå. Orsaken kan inte vara att över hälften av alla vuxna då bara plötsligt skulle ha valt att äta för mycket. I stället har vår omgivning förändrats och det blir allt svårare för oss att äta lagom mycket i förhållande till vår energiförbrukning. I arbetslivet sitter merparten av oss i dag stilla alldeles för mycket. Å andra sidan har rökningen minskat avsevärt de senaste decennierna. Är det här människors egna, avsiktliga val eller anpassning till verkligheten?
Det finns inga självförvållade sjukdomar
Ibland sägs det till och med att var och en själv ska bekosta sjukdomar som påverkas av livsstilen. Höjningen av självrisken för andra diabetesläkemedel än insulin motiverades 2016 bland annat med att livsstilen kan medverka till att typ 2-diabetes bryter ut.
– Begreppet självförvållad sjukdom är i princip mycket problematiskt. Det är omöjligt att klassificera sjukdomar som självförvållade och icke-självförvållade, påminner Pekka Louhiala, professor i medicinsk filosofi och etik vid Tammerfors universitet.
– Det finns självfallet exempel på sjukdomar som det är helt omöjligt att klassificera som självförvållade. Men vid väldigt många sjukdomar är det möjligt att se omständigheter som kunde ha gjorts annorlunda – för att inte tala om skador vid olycksfall, fortsätter han.
Det är tillåtet att prata om livsstilen
Man kan och måste tala om hur sjukdomar påverkas av levnadsvanorna. Men det spelar en roll hur man pratar.
– Hur ska vårdpersonal lägga fram fakta så att de inte skuldbelägger patienten? Det är i allra högsta grad en kommunikationsfråga. Dessutom kan man fråga sig vad skuldbeläggning innebär. Vissa människor behöver nämligen en liten dos skuldbeläggning. När en läkare slår näven i bordet och säger att nu får det vara slut med rökningen så får läkaren någon att tro på det, medan någon annan i stället röker dubbelt så mycket.
– Yrkesmänniskor måste ha sinne för vad de människor de möter behöver. På mottagningen sitter det alltid två personer: det handlar inte bara om patientens personlighet, utan också om en läkares eller sjukskötares personlighet. Vårdarbete utförs med personligheten. Och det kan uppstå fel i kommunikationen, konstaterar Pekka Louhiala.
Anständiga och oanständiga sjukdomar
Även om medicinen inte kan klassificera sjukdomar som självförvållade och övriga sjukdomar, förekommer en sådan indelning ofta i den allmänna debatten. Det är vanligt att typ 2-diabetes oftare betraktas som patientens eget fel än till exempel cancer, som enligt experter till 40 procent kunde förebyggas med livsstil, eller hjärtsjukdomar, där riskfaktorerna i hög grad är desamma som för typ 2-diabetes.
Johanna Ahola-Launonen, filosof och forskardoktor på Aalto-universitetet i Helsingfors, påpekar att det verkar finnas en benägenhet att dela in sjukdomar i anständiga och oanständiga.
– Dessa värderingsdifferenser är helt slumpmässiga och det varierar i tid vilken sjukdom som uppskattas i högre respektive lägre grad. Samhällets värderingar är i stor utsträckning avgörande för varför vissa sjukdomar är mer anständiga än andra.
Är livsstilen självvald?
Hur är det då med människans egna val? För många sjukdomar är det känt att levnadsvanorna ökar alternativt minskar risken för att insjukna i dem.
– Det är lättare för vissa än för andra att träffa goda val. Om man redan som barn vant sig vid att äta enligt tallriksmodellen och gå på promenad på kvällarna, är det lätt att fortsätta med det som vuxen. Vad är alltså människans eget val? frågar Johanna Ahola-Launonen.
Valmöjligheterna beror också på personens ställning i samhället. Människor med större inkomster och högre utbildning är friskare än människor med mindre inkomster och lägre utbildning. Inkomsterna inverkar på vilka valmöjligheter vi har.
Det är inte i första hand sig själv och sitt välmående man tänker på när pengarna är ett ständigt orosmoment, jobben är kortvariga och det kanske dessutom finns en sjuk anhörig att ta hand om. Det är svårare för låginkomsttagare att göra många goda hälsoval. Också förebyggande hälsovård är bättre tillgänglig för personer med goda inkomster.
– Människors val beror på så många olika faktorer att det är omöjligt att veta vilka levnadsvanor som är självvalda och vilka som inte är det. Dessutom är det onödigt att fundera över det eftersom det inte är till någon nytta att grubbla över orsakerna, påpekar hon.
Tanken på att kunna välja kan ibland vara en positiv kraft – när man själv upplever att man har ett annat val. Alltså när man kan tänka att man inte måste göra som man gjorde i familjen under barndomen eller på samma sätt som man gjort i fyrtio år, utan man får välja något annat. Då utgår viljan till förändring från människan själv, inte från omgivningen.
Skuldbeläggning hindrar förändring
Johanna Ahola-Launonen anser att de skuldbeläggande attityderna är extra negativa för debatten om livsstil. Skuldbeläggning kan i värsta fall vara ett hinder för förändring.
– Varför ska vi skuldbelägga när det är till skada för människor? Alla vet att man går upp i viket när man äter mer än man förbrukar och att man måste röra på sig. Det hjälper föga att någon bara påminner om det. När man tar illa vid sig, är självdisciplin sällan lösningen.
Hon går så långt att hon säger att skuldbeläggning rentav kan betraktas som en form av vanvård.
– Många som har behandlats illa anser det vara deras eget fel. Den som behandlas illa tar skulden på sig själv och anser sig på något plan vara förtjänt av det.
Internaliserad skuldsättning gör inte att vi mår bra, utan hindrar oss från att må bra. I sammanhang med övervikt dyker ibland begreppet kroppsfred upp. Tanken är att sluta skuldbelägga andra för övervikt och att inte känna skuld för sin övervikt. När människor befrias från skuld och tror på att de är accepterade och värda det goda i livet, börjar de behandla sig själva bättre. Man behöver inte straffa sig själv med hård diet och stenhård träning, utan det är tillåtet att söka välbefinnande med snällare metoder.
– Som tur är talar livsstilsrådgivningen numera mindre om självdisciplin och bantning och mer om att få större kontroll över livet. Det handlar mer om hur man ska må bra. Det är lättare att ändra levnadsvanorna, om det känns bra att äta gott, röra på sig lagom mycket och sova tillräckligt, säger Johanna Ahola-Launonen uppmuntrande.
Det behövs större förståelse
Johanna Ahola-Launonen menar att hälso- och sjukvården har mycket att lära sig och måste ändra sitt arbetssätt för att komma ifrån skuldbeläggningen och lära sig ge verkningsfull livsstilsrådgivning och hjälpa överviktiga.
Om vi vill förändra befolkningens levnadsvanor på ett effektivt sätt, måste vi förändra den miljö där vi lever. Mindre bilkörning, fler promenader och mer cykelåkning. Mindre tomma kalorier i stora, billiga förpackningar och mer billiga grönsaker och hälsosam färdigmat. Mindre arbetslöshet och färre ekonomiska problem och bättre möjligheter till tryggad försörjning för de som har de lägsta inkomsterna. Inte skuldbelägga människor för deras val, utan ge dem hjälp och stöd för att förändra sin livsstil, när det behövs.
