Av Mari Vehmanen
• Många försöker kontrollera en kaotisk värld genom att petnoga reglera vad de äter.
Då förvrängs lätt kroppsuppfattningen och inställningen till vad som rätt kost.
Jag äter för att leva, jag lever inte för att äta. I dag är det få som har en så okomplicerad attityd till mat. Stämmer det?
– Det vore mycket intressant att få se omfattande forskning om temat, om den allmänna attityden till mat verkligen har förändrats så mycket. Det har säkert alltid funnits människor med ett stört förhållande till mat. Men kanske vi i vår tid har fler möjligheter att lyfta fram maten i fokus i våra liv, menar näringsterapeten Anette Palssa.
Enligt henne är det vanligt att tankarna kring mat och ätande snedvrids successivt och redan tidigt i livet.
I bakgrunden finns mycket ofta sårande upplevelser av olika grad i barndomen eller ungdomen.
Efteråt kan många mycket exakt räkna upp de obetänksamma kommentarer som fått dem att ifrågasätta sin kropp och sina matvanor.
En tråkig kommentar kan ha kommit från skolhälsovårdaren, en pojkvän, en kompis eller en ledare i fritidsgruppen.
– Ju svagare självkänslan och känslan av att inte duga är, desto mer sårbar är man för andras kommentarer.
Anette Palssa ställer sig kritisk till den mycket utbredda uppfattningen att var och en själv svarar för sina svårigheter och sina möjligheter att klara sig ur dem.
Problem uppstår sällan helt ur tomma intet.
– Det gör verkligen stor skillnad vad som händer omkring oss och hur familj, partner eller varför inte vårdpersonal förhåller sig till oss.
Misslyckade bantningsförsök i ungdomen är en annan mycket typisk händelse som utlöser en störd relation till mat.
Någon har kanske haft lindrig övervikt och ursprungligen tänkt göra något åt saken på ett hälsosamt och vettigt sätt.
Ett misslyckande sätter en process i rullning och attityden till mat och ätande förändras slutgiltigt.
Behov att kontrollera osäkerhet
En störd relation till maten och kroppen kan enligt Anette Palssa ta sig ett otal uttryck, men en strävan efter kontroll finns alltid med i bilden.
Till exempel vid känsloätande reagerar man på glädje, sorg, stress eller någon annan stark känsla med att äta okontrollerat.
Enligt Anette Palssa kan känsloätare ha mycket måttliga vanor i vardagen, men tidvis intar maten en mycket framträdande roll i livet.
Även överdrifter med hälsosam kost kan vara ett tecken på ett problematiskt förhållande till mat.
Ett starkt kontrollbehov kan rikta sig mot maten, men lika gärna fokusera på till exempel barnens matvanor.
Då blir minsta lilla avsteg från de förment hälsosamma vanorna mycket ångestfyllt.
– För en mamma kan det vara helt otänkbart att barnen på dagis äter godis när de firar någons födelsedag. Eller det kan bli en så viktig princip att undvika färdigmat att man inte kan ta till den ens när det inte går att laga mat själv.
För vissa medelålders kvinnor är det omöjligt att acceptera ens en liten åldersrelaterad rondör. De grips av enorm ångest så fort midjan sväller ut lite.
– Ofta säger de att de bara är oroliga för sin hälsa. Men skrapar man lite på ytan ser man en ganska stark utseendefixering. I grund och botten har man då inte tänkt över och accepterat sitt åldrande och sin egen ändlighet.
På samma sätt maskeras ofta intensiv eller tvångsmässig träning som hälsobeteende. En lidelsefull gympare eller maratonlöpare tror på riktigt att kroppen kräver träning med blodsmak i munnen, när träningen i själva verket är ett försök att ta kontroll över psyket och känslorna.
Med ett proffs eller en vän
Enligt Anette Palssa är omställningar i matbeteendet inte det första steget mot en mer okomplicerad inställning till mat. En vändning mot det bättre börjar med att möta och hantera sina otrevliga känslor.
– En extraordinär tid som den pågående coronaepidemin kan vara en ypperlig chans, när det vanliga bakgrundsbruset i livet dämpas. Då kanske man kan lyssna inåt i sig själv och ta reda på vad det är man försöker fly från med hjälp av mat eller överdriven motion. Kommer det fram hat, rädsla, sorg eller något annat?
Dra dig inte för att söka professionell hjälp. Också en kortare terapiperiod kan hjälpa dig på traven med att lösa problemet. Att prata med någon vän eller bekant kan också vara till hjälp.
– När man pratar med någon man känner är det bra att fokusera på att dela med sig av känsloupplevelsen: prata om hur just jag känner mig. Jag rekommenderar varmt att läsa litteratur kring ämnet.
Enligt Anette Palssa kan diabetes mycket väl fungera som en utlösande faktor för en snedvriden inställning till mat. En diabetiker måste självfallet vara åtminstone lite uppmärksam på sin kost.
– Det är tungt att få en livslång sjukdom, oberoende om det sker i barndomen eller i vuxen ålder. Tack vare dagens flexibla behandlingsmetoder behöver lyckligtvis ingen diabetiker finna sig i att maten dominerar livet i alla lägen.
På resan mot ett mer otvunget förhållande till mat behövs det enligt Anette Palssa framför allt tålamod. Saker och ting förändras inte över en natt, men efter fem år kan läget vara ett helt annat.
Ta snabbt tag i tecken på ätstörning
Diabetes räknas som en riskfaktor för allvarliga ätstörningar. En ung person med typ 1-diabetes måste på grund av sin sjukdom utan vidare tänka mer på matfrågor än sina kompisar i samma ålder.
– Då är det svårt att ha en avslappad inställning till mat, säger Pia Charpentier, verksamhetsledare på Ätstörningscentrum.
Typ 1-diabetes och anorexi eller bulimi är alltid en mycket allvarlig kombination, enligt henne. Verkligt alarmerande är det om en ung diabetiker försöker få kontroll över sin vikt genom att helt låta bli att injicera insulin.
– Diabetes gör att symtomen vid ätstörningar blir farligare och försvårar tillfrisknandet.
Hon vill uppmuntra alla föräldrar till barn och unga med diabetes att med en gång ingripa vid tecken på ätstörning och söka hjälp. Återhämtningen går många gånger långsamt, men merparten av dem som har anorexi eller bulimi blir friska.
Den bästa förebyggande metoden är enligt Pia Charpentier att stötta barnets självkänsla. Människor ser inte alltid hur underbara de är. Så tala gärna om det för dem så ofta som möjligt.
– Varm och hjärtlig kontakt i vardagen skyddar inte bara mot ätstörningar utan också mot andra psykiska problem. Kom ihåg att lyssna på barnen och svara på deras frågor. Tänk också på att inte göra maten så känsloladdad trots diabetes, avrundar Pia Charpentier.
Anorexi och bulimi
– Anorexi bryter oftast ut i åldern 12–18 år. Majoriteten av de som insjuknar är flickor. Symtom på anorexi kan förekomma redan hos 9–10-åringar eftersom puberteten numera sätter in i lägre ålder. Ibland debuterar sjukdomen först i vuxen ålder, exempelvis vid någon tung livserfarenhet.
– Många gånger börjar anorexi med en ganska oskyldig önskan att leva hälsosammare. Så småningom utesluter personen allt som kan ge viktuppgång. Till sist är kosten mycket ensidig och sparsam, men motionsvanorna tvångsmässiga. Vikten kan bli farligt låg.
– Vanligen startar tillfrisknandet när personen själv kommer till insikt och vill ha förändring. Ibland går det att ta sig ur sjukdomen på egen hand, men med professionell hjälp går det snabbare och effektivare. Omkring 80–90 procent blir helt friska från anorexi eller åtminstone så återställda att sjukdomen inte är något hinder för att skaffa familj eller i övrigt leva ett normalt liv.
– Bulimi börjar ofta med ett försök att gå ner i vikt eller leva hälsosammare.
Inskränkningar i matintaget resulterar i okontrollerad hetsätning med efterföljande kräkningar.
– Det händer att människor lider av bulimi i decennier utan att det kommer fram.
Trots det är det ingen ofarlig sjukdom. Efter kräkningarna följer kalium- och natriumbrist, som ökar risken för hjärtarytmi och hjärtinfarkt. Även tandemaljen kan ta skada.
– Den som vill komma ur sin bulimi måste glömma alla bantningsförsök. Därefter är det dags att äta systematiskt och regelbundet för att minska lusten att hetsäta. Kognitiv psykoterapi är en effektiv behandlingsmetod vid bulimi.
