Fokus på munnen

277
Foto: Shutterstock

Av Tiina Eloranta

• Högt blodsocker ökar risken för inflammationer i munnen och undergräver blodsockerbalansen. Inflammationer i munnen i sin tur får blodsockret att stiga och ökar risken för diabeteskomplikationer. Munhälsan spelar en stor roll hälsan i övrigt.

Diabetiker löper ökad risk för att få inflammationer och bör därför vara extra noga med munhälsan. Risken för inflammationer och karies är stor dels när sjukdomen bryter ut, dels när blodsockret är högt och blodsockerbalansen dålig. Inflammationer i munnen kan påskynda låggradiga inflammationer i kroppen. 

Den som får en diabetesdiagnos ska helst låta undersöka munnen och tänderna så snart som möjligt. Då är det lättare att upptäcka eventuella problem och de negativa effekterna på blodsockret kan minimeras. 

Regelbundna undersökningar av munnen

Tandköttsinflammationer, parodontit och karies är de vanligaste mun- och tandsjukdomarna vid diabetes. Sjukdomarna upprätthåller ett låggradigt inflammatoriskt tillstånd i kroppen.

Tidig sjukdom i tandfästet kallas tandköttsinflammation (gingivit). Tandköttsinflammation uppstår när det bildas plack, bakterieavlagring, på tandytorna och i tandköttskanten. Det beror på otillräcklig rengöring. Vid inflammation rodnar, svullnar och blöder tandköttet vid tandborstning.

Obehandlad inflammation kan övergå i parodontit, som är en sjukdom i tandfästet. Parodontit orsakas av bakterier i munnens mikrobiom och bakterierna förökar sig i bakterieavlagringen under tandköttet. Inflammationen kan också påskyndas av förändringar i immunförsvaret. Bakterieinfektioner förstör dels mjukdelarna kring tanden, dels käkbenet och bindvävnad som för dem samman.

– Om blodsockret trots många försök inte jämnas ut, är det bäst att boka tid hos tandläkaren för att få veta om orsaken kan finnas i munnen. Riskfaktorer som rökning, hyperkolesterolemi och hypertoni påskyndar utvecklingen av artärsjukdom hos diabetiker, säger Anna Maria Heikkinen, tandläkare och docent som är specialist i parodontologi.

Om munnen och munsjukdomar inte behandlas, är det risk för att följdsjukdomar utvecklas. Å andra sidan är diabetes i sig en risk för munsjukdomar, särskilt för karies och parodontit, som är en följdsjukdom vid diabetes.

– Men om riskfaktorerna är under kontroll och muninflammationerna har behandlats på behörigt sätt, minskar risken för följdsjukdomar.

Parodontit måste behandlas av en tandläkare

God behandling av diabetes kan förhindra eller åtminstone minska uppkomsten av följdsjukdomar. Dålig blodsockerbalans ökar problemen, inte bara i munnen utan också i njurfunktionen, ögonen, nervsystemet och blodkärlen. En muninfektion kan också leda till blodförgiftning, inflammation i hjärtklaffarna eller till exempel öka risken för reumatoid artrit eller förvärra sjukdomen.

Ett sår i munnen läker sämre hos diabetiker än hos helt friska.

– Högt blodsocker försämrar kollagenförnyelsen och tandköttsvävnad innehåller huvudsakligen kollagen. Dessutom lider diabetiker ofta av aterosklerotisk artärsjukdom, som orsakar störningar i blodcirkulationen, säger Anna Maria Heikkinen.

Tandköttsinflammation kan åtgärdas med bättre tandborstning, men inflammation i tandfästet kräver behandling hos en tandläkare och ofta även hos en munhygienist. I de mest krävande fallen behövs det en specialisttandläkare. Det vore enligt Heikkinen önskvärt att en tandläkare årligen undersöker munnen och tänderna hos diabetiker.

Det är i vilket fall som helst bara till fördel att inflammationer i tandfästet behandlas. På så sätt har man kunnat sänka blodsockervärdena med 0,4 procent, enligt Anna Maria Heikkinen. Med det avser hon långtidsblodsockret HbA1c.

Hon berättar att man numera kan diagnostisera parodontit och tandköttsinflammation via ett enzymtest med munsköljning. Resultatet är klart på fem minuter. Ett positivt testresultat betyder att det enzym som finns i munvattnet är aktivt och kan förstöra tandfästet. Med testet kan resultatet av behandling för parodontit följas upp. Också diabetesläkare och diabetesskötare kan utföra testet. Vid positivt testresultat kan de remittera patienten till tandläkare. 

Foto: Ella Manninen

Saliv skyddar tänder och munslemhinnor

Diabetes ökar risken för svampinfektioner i munnens slemhinnor. Vanligen orsakas infektionen av jästsvampen Candida, som trivs i en söt, fuktig och varm mun. Och ännu bättre trivs den om det finns plack på tänderna. 

Även svampinfektioner kan påverka blodsockerbalansen. 

Människokroppen behöver socker eftersom cellerna använder det som energikälla. 

Spjälkade kolhydrater tas upp i tarmen och transporteras med blodet exempelvis till munnen. Förhöjt blodsocker gör att sockerhalten i saliven stiger, och det i sin tur ökar risken för karies. När sockerhalten i saliven ökar stiger också risken för svampinfektioner i munslemhinnan.

Vid diabetes kan salivmängden och salivsammansättningen förändras. Då blir göra det svårare för saliven att reparera skador på tänderna. Det bildas hål i tänderna, om kalcium- och fosforjonerna i saliven och salivens försvarssystem är svagare än syreproduktionen i plackbakterierna.

Om situationen fortsätter och ingen behandling sätts in, kan bakterierna röra sig från skadestället in i tanden och till sist in i tandens kärna och ger upphov till en inflammation.

Även om saliv skyddar tänderna och munslemhinnorna, ökar risken för karies av småätande och sockerhaltiga drycker och mellanmål. Matvanor och tandborstning inverkar på hur stor risken för karies är. Det gör också bakterier i munnen, fluortandkräm, kroppens immunförsvar och mängden och kvaliteten på saliv.

Dessutom är rökning en stor riskfaktor för parodontit. Stor alkoholkonsumtion ger muntorrhet och kan därmed utsätta tänderna för kariesangrepp. Både rökning och riskbruk av alkohol kan orsaka slemhinneförändringar i munnen och öka risken för muncancer.

Stöd till egenvård av munnen för unga

Hälso- och sjukvården måste bli bättre på att ge barn och unga, men även vuxna, vägledning i egenvård av munnen. Barnen måste också hemma lära sig munvård.

– Diabetiker i tonåren är en riskgrupp eftersom det kan vara svårt för tonåringarna att ta hand om sin egenvård. Föräldrar och vårdpersonal måste stötta de unga, säger Anna Maria Heikkinen.

Hon påminner om att även äldre bör vara måna om mun- och tandhälsan, eftersom salivutsöndringen ofta är nedsatt av läkemedel eller av fysiologiska orsaker.

Bra mun- och tandrutiner ger större livskvalitet.