Av Helena Hyvärinen
• Varför blev just jag sjuk? Vad har jag gjort för fel? Hade jag skonats från diabetes om jag hade motionerat flitigare och tänkt lite mer på vad jag äter? Det är frågor som människor med diabetes ställer sig själva.
Både typ 1- och typ 2-diabetiker brottas med samma frågor, trots att framför allt typ 1-diabetes är en sjukdom som beror på faktorer som i ljuset av dagens kunskaper inte kan påverkas.
– Man kan inte välja vare sig föräldrar eller gener. Människans beteende påverkas trots allt mer av känslor än av förnuftet och därför skyller många sin sjukdom på sig själva. Kvinnor är mer benägna än män att fundera över sin egen medverkan eftersom kvinnor och män har olika hälsobeteende, säger Jyrki Korkeila, professor i psykiatri.
Efter den första chocken brukar livet normaliseras, men inte för alla. En del människor med diabetes skäms för sin sjukdom och för sig själva. Det i sin tur leder till att de undviker alla situationer där sjukdomen kan komma fram.
Skam är vanligen förknippad med typ 2-diabetes eftersom det är känt att livsstilen kan vara en orsak till sjukdomen. Men det är inte lätt för typ 1-diabetiker heller. En studie från USA visar nämligen att 76 procent av dem och 83 procent av föräldrar till diabetesbarn anser att sjukdomen är stigmatiserande.
– När man känner att man har en stämpel på sig på grund av sjukdomen, upplever man att man inte är som alla andra. Det är ett problem framför allt i ungdomen när behovet av grupptillhörighet är stort. Att sticka insulin så att andra ser kan kännas genant, och unga diabetiker blir rädda för att få blodsockersvängningar eftersom de gör att beteendet förändras. Vad tänker andra om mig? Verkar jag konstig?
I den amerikanska studien hade nästan hälften av de unga kvinnorna ångest på grund av sin diabetes. Det gällde särskilt de som hade dålig blodsockerkontroll.
Skrämmande att tappa greppet om livet
Också många finländare vet vad det är att känna skam för sin diabetes eller någon annan sjukdom. I ett samhälle som beundrar prestation och framgång kan en kronisk sjukdom få människor att känna sig svaga och misslyckade. De upplever att de inte har kontroll över sitt liv. En del mammor och pappor till diabetesbarn känner att de är dåliga föräldrar.
Mest skam för sin sjukdom förefaller överviktiga typ 2-diabetes att känna eftersom övervikt ofta uppfattas som ett tecken på lättja och bristande självdisciplin, och sjukdomen ses som självförvållad.
– Övervikt har blivit en epidemi och är förknippad med en del hälsorisker. Men många andra saker är förknippade med hälsorisker. De får dock inte lika stor uppmärksamhet som övervikt vare sig i pressen eller på sociala medier. Människor som arbetar för mycket och stressar blir rentav beundrade, säger Sinikka Torkkola, forskare med inriktning på hälsokommunikation vid Tammerfors universitet.
De nya tankegångarna om kroppspositivism har i viss utsträckning underlättat för överviktiga med utseendeproblem. Trots det finns det något i framför allt kvinnors kroppsform och vikt som i vår kultur gör att man går hänsynslöst åt dem, menar hon.
– Det vet jag av egen erfarenhet eftersom jag själv är överviktig. När jag uppträtt i politiken, har min vikt ofta kommenterats. Jag är van vid det och kan strunta i kritiken. Det är dock förståeligt att inte alla klarar av det.
Gruppstöd lyfter
Skam för övervikt och diabetes blir ett problem i livet när skammen tar överhand och man börjar dra sig undan människor.
För att kunna hantera skamkänslorna måste man först bli medveten om skammen.
– Därefter kan det vara nyttigt att fundera över orsaken till skamkänslorna. Det är bra för självkännedomen. Samtidigt stärks självkänslan som i kombination med humor hjälper en att komma över den onödiga skammen, säger Jyrki Korkeila.
Han råder alla att söka hjälp om diabetes och skam för sjukdomen blir en psykisk börda och en bromskloss i livet.
– Jag rekommenderar en stödgrupp där man kan dela med sig av sina tankar i ett tillåtande klimat.
Skam och skuld
Skam och det likartade begreppet skuld är två olika saker. Skuld hör vanligen ihop med något som man gjort eller låtit bli att göra. Skam däremot riktar sig mot hela människan: man känner sig usel och fel.
