Av Mari Vehmanen
• Många med typ 2-diabetes väntar onödigt länge med att inleda insulinbehandling. Blodsockerbalansen förbättras snabbt av väl planerad behandling, likaså både det fysiska och psykiska välbefinnandet.
Behöver jag insulinbehandling? I snitt ställs varannan med typ 2-diabetes förr eller senare inför den frågan.
– Hos många som har haft typ 2-diabetes länge avtar insulinproduktionen i bukspottkörteln så småningom. Och andra behandlingsformer räcker då inte längre till. Å andra sidan kan någon ha haft latent diabetes under en lång tid. I sådana fall kan det hända att insulinbehandling behöver sättas in så snart sjukdomen har upptäckts, säger Markku Vähätalo, specialist i allmänmedicin.
Enligt honom tvekar en del typ 2-diabetiker när det gäller insulin och vill skjuta fram behandlingen så mycket som möjligt.
– De oroar sig i synnerhet för hypoglykemier och viktuppgång. Däremot är det numera få som ser injektioner och stick som ett problem eftersom hjälpmedlen har utvecklats så mycket.
Läget bedöms alltid individuellt. Vanligen föreslås insulinbehandling när HbA1c-värdet ligger över 60 mmol/mol, det vill säga över 7,5 procent enligt den gamla enheten, och inte sjunker med andra behandlingsmetoder.
– Dessutom måste man ta hänsyn till åldern. Mycket gamla människor behöver kanske inte börja med en helt ny behandlingsmetod. Men yngre med typ 2-diabetes har allt att vinna på att försöka få sin sjukdom under kontroll och minska risken för diabeteskomplikationer.
Markku Vähätalo tillägger att ingen behöver förebrå sig själv eller tycka att det är ett misslyckande att läkaren tar upp frågan om insulinbehandling. I stället kan det vara bra att använda sin energi till att lära sig administrera insulin.
Rätt dos kommer fram med tiden
Vanligen inleds behandlingen med medellångverkande insulin som sprutas en gång om dagen. Den bästa tidpunkten är i de flesta fall på kvällen innan sänggående eftersom svängningar i blodsockret under natten och på morgonen då jämnas ut.
Markku Vähätalo rekommenderar att insulinet tas så regelbundet som möjligt med ett tidsfönster på ungefär en eller två timmar.
– Men det betyder självfallet inte att det är slut med allt roligt på kvällarna. Till dem som oroar sig för det kan vi med typ 1-diabetes säga att vi är vana att spruta insulin på de mest konstiga ställen i de mest underliga situationer. Det är inget problem att ta en sväng via toaletten på teatern eller konserthuset, om man inte vill spruta insulin i allas åsyn.
Ett tips han vill ge är att ställa in rätt insulindos i insulinpennan redan innan man går hemifrån. Då går det snabbt att injicera, också utan läsglasögon.
Till en början brukar engångsdosen vara exempelvis 10 enheter. Om det inte ger resultat kan dosen höjas gradvis. Vid behov kan långverkande insulin kompletteras med direktverkande måltidsinsulin.
Ibland måste personer med typ 2-diabetes använda mycket stora engångsdoser på upp till 400 enheter. Det kan vara nödvändigt i synnerhet när kroppen har utvecklat stor insulinresistens.
Metformin går bra ihop med insulin
Det avgörs från fall till fall om tablettbehandlingen ska fortsätta som komplement till insulinbehandlingen. Läkarna har lite olika åsikter om frågan, enligt Markku Vähätalo.
– En del kollegor tycker att man kan sluta med alla andra diabetesläkemedel direkt när insulinbehandling sätts in. Själv brukar han ge rådet att åtminstone fortsätta med metformin.
Enligt honom har metformin en lång rad gynnsamma effekter i kombination med insulin. Metformin stärker effekten av insulin och förebygger viktuppgång. Också glifloziner, det vill säga SGLT2-hämmare, lämpar sig väl som komplement till insulinbehandling.
Däremot behövs inte nödvändigtvis medel som stimulerar insulinfrisättningen längre. Det kan vara fallet exempelvis med inkretinpreparat, som påverkar vissa tarmhormoner.
– A och O är att gå igenom hela medicineringen noggrant med sin läkare, påpekar Markku Vähätalo.
Också alla justeringar av insulininjektionerna bör enligt honom göras i samråd med läkaren eller diabetessjukskötaren, inte minst i början.
– Varje typ 2-diabetiker som börjar med insulin bör ha möjligheter att alltid komma i kontakt med någon i vårdpersonalen. Bra instruktioner för insulinadministrering är mycket viktiga så länge diabetikern själv inte har så stor erfarenhet av insulinbehandling.
Mät blodsockret vid hypoglykemirädsla
Många är rädda för att drabbas av hypoglykemi, men enligt Markku Vähätalo är hypoglykemier vanligen inget problem i början av insulinbehandlingen eftersom blodsockret ofta varit mycket högt innan. Snabba blodsockerfall kan dock ge känningar av hypoglykemi, trots att blodsockernivån i själva verket inte är särskilt högt.
– Senare när behandlingen ger resultat och blodsockret ligger nära målnivåerna drabbas säkert så gott som alla av mer eller mindre påtagliga hypoglykemisymtom. Men man behöver inte oro sig så hemskt mycket för dem. Och i vilket fall som helst ska man inte äta för mycket bara för alla eventualiteter.
Det bästa vapnet mot rädsla för kraftiga blodsockerfall är att mäta blodsockret tillräckligt ofta.
– Till en början kan det vara svårt att känna igen symtomen på hypoglykemi. Därför är det bra att kontrollera blodsockret varje gång när det känns lite annorlunda i kroppen. På så sätt lär sig en typ 2-diabetiker så småningom att känna igen blodsockerfall och att justera insulindoserna i rätt omfattning.
När blodsockret så småningom är välreglerat, är det till fördel att kolla lite extra noga hur kroppen reagerar på fysisk aktivitet. Aerobisk motion, exempelvis långa promenader eller skidturer, kan få blodsockret att sjunka alltför mycket.
– Det ska man helst gardera sig för genom att redan före motionspasset äta något som innehåller långsamma kolhydrater, till exempel fullkornsprodukter. Det är alltid ett sämre alternativ att rätta till läget i efterskott med något sött som får blodsockret att stiga snabbt, påpekar han.
Det är i inget som helst fall värt att låta bli att anstränga sig fysiskt. Trevlig och regelbunden fysisk aktivitet är ett utmärkt sätt att må bättre och förbättra blodsockervärdena.
Fokus på kosten
Det är i och för sig motiverat att vara lite orolig för viktuppgång i samband med insulinbehandling, enligt Markku Vähätalo. När insulinbristen i kroppen rättas till och blodsockret sjunker, kan cellerna i kroppen tillgodogöra sig energin i kosten betydligt bättre. Det betyder att extra kalorier lättare lagras i kroppen i form av fett.
Dessutom har många med typ 2-diabetes ätit alltför stadigt innan de fick sin diabetesdiagnos.
– Om man alltså fortsätter på samma linje, kan det hända att man lägger på hullet.
Egentligen finns det ingen lätt genväg för att undvika viktuppgång. Det enda sättet är att äta lite mindre och kalorisnålare. Och det skulle varje överviktig typ 2-diabetiker må bra av att göra redan innan insulinbehandling sätts in.
Han tillägger att det verkligen inte är lätt att gå ner i vikt i dagens värld som i så hög grad domineras av överflöd. Det är så lätt och enkelt att äta något gott för att må bra.
– Vi i vårdpersonalen handlar trots det fel om vi inte pratar om övervikten. Viktkontroll är nämligen ett mycket framträdande sätt för de flesta med typ 2-diabetes att ta hand om sig själva. Nödvändig insulinbehandling behöver inte skjutas upp av rädsla för viktuppgång. I bästa fall är blodsockersänkning ett snabbt och effektivt sätt att förbättra allmäntillståndet.
– Också humöret och självkänslan förbättras avsevärt när insulinbehandlingen så småningom ger resultat. Det är många som länge och väl har försökt få bukt med blodsockret med andra medel, säger han.
Kroppseget hormon
Överlag tycker Markku Vähätalo att typ 2-diabetiker bör ha en öppen attityd utan onödiga fördomar till att läkaren föreslår insulinbehandling. Man kan gärna tänka på att insulin är ett livsviktigt hormon som också annars förekommer i kroppen. Det är inget främmande eller farligt ämne.
Trots allt måste en diabetiker anstränga sig lite, tycker han. Till en början är det bäst att mäta blodsockret ofta tills egenvården och rutinerna har stabiliserat sig.
– Det gäller också att akta sig för att identifiera sig själv med andras dåliga erfarenheter. Varje diabetikers situation är individuell. Dessutom kan man tänka på att både insulinerna och diabetesvården har utvecklats enormt på senare år.
Vähätalos bedömning är att insulinbehandling inte har blivit vanligare vid typ 2-diabetes. Tvärtom kan exempelvis de nya injicerbara inkretinpreparaten förebygga eller skjuta upp behovet av insulinbehandling.
– De nya läkemedlen har också en stor viktsänkande effekt. Nackdelen är att de är så dyra, avslutar Markku Vähätalo.
