Av Hanna Vilo
• Neuromodulering är en grupp behandlingsmetoder som snabbt har blivit vanligare vid depression. De betyder att man stimulerar nervaktiviteten. Metoderna ersätter inte helt och hållet läkemedel och psykoterapi, men de är ett bra tillskott och komplement.
I alla tider har det funnits varierande teorier om orsakerna till och mekanismerna bakom depression. De senaste decennierna har möjligheterna att avbilda hjärnfunktionen utvecklats snabbt. Samtidigt har vi fått mer exakt information om vilka förändringar det sker i hjärnfunktionen vid depression.
– Enligt dagens kunskap sker det lokala förändringar i hjärnans energiomsättning vid depression och det uppstår störningar i verksamheten i nervnätverket, säger Tero Taiminen, docent i psykiatri och överläkare på Åbo universitetscentralsjukhus.
Han är chef för ansvarsområdet neuropsykiatri och psykiatrisk neuromodulering. Vid depression går vissa delar av hjärnan på sparlåga medan andra går på högvarv. Samtidigt försämras neuronernas, det vill säga nervcellernas, förmåga att förmedla information från ett stället till ett annat. Det tar sig uttryck i till exempel nedsatt förmåga att känna välbefinnande eller i ökat grubblande.
Depression är betydligt vanligare bland diabetiker än bland befolkningen i stort. I synnerhet äldre med diabetes drabbas av depression som är kopplad till nedsatt funktion i hjärnans blodkärl.
– Bland unga kan diabetesdiagnosen vara en utlösande faktor, säger Tero Taiminen.
Många nya behandlingsformer
Tack vare den nya kunskapen har behandlingsformerna vid depression utvecklats snabbt. Neuromodulering med elektrisk stimulering av nervverksamheten blir allt vanligare vid behandling av depression.
De viktigaste nya behandlingsformerna inom psykiatrisk neuromodulering är transkraniell likströmsstimulering (tDCS) och psykiatrisk elektrokonvulsiv terapi (ECT). Båda behandlingsmetoderna bygger på mycket gamla upptäckter.
– Likströmsstimulering användes redan av de gamla egyptierna på faraonernas tid för mer än 3 000 år sedan. På den tiden fick de tillgång till elektricitet via havskatter, allmänt kallad kattfisk, som simmade i Nilen. Den elektrokonvulsiva terapin kom till på 1930-talet, berättar Taiminen.
Nyare och fortfarande experimentella behandlingsformer är magnetkonvulsiv terapi (MST) och djup hjärnstimulering (DBS).
Han understryker att neuromodulering inte håller på att åsidosätta läkemedel eller psykoterapi. Däremot står de nya metoderna för ett välkommet komplement till annan behandling vid depression.
– Alla former av neuromodulering kan användas samtidigt med läkemedelsbehandling och psykoterapi. Alla andra metoder utom liksströmsstimulering har visat sig lindra depression effektivare än medicinering och psykoterapi.
Nya läkemedel
Ketamin är ett lovande nytillskott bland psykofarmaka. Preparatet har gett goda resultat vid tillfällig behandling av svår depression. Ketamin verkar inom några timmar och effekten håller i sig några dagar.
En svårighet är att ketamin måste ges intravenöst, men det finns hopp om enklare former av läkemedlet. I höstas ansökte en amerikansk läkemedelstillverkare försäljningstillstånd för ett ketaminpreparat i form av nässpray.
– Ketamin är ett betydligt effektivare preparat än de sedvanliga läkemedlen. För närvarande används dock preparatet bara för kortvarig behandling, säger Taiminen.
Inom psykoterapi har det inte skett några större omvälvningar de senaste åren. Däremot har informationen om terapier och tillgången till terapi ökat tack vare webben.
Ute i världen har det tagits fram olika typer av webbaserade terapier och en av dem är tillgänglig också i Finland. Remiss till webbterapi kan man få via läkare på en hälsovårdscentral eller inom företagshälsovården.
Varierande tillgång
Tillgången till neuromodulering varierar. Elektrokonvulsiv terapi finns tillgänglig i hela landet. Däremot varierar tillgången till repetitiv transkraniell magnetstimulering (rTMS) och ketaminbehandling. Om man ser till hela landet är tillgången för närvarande bäst i Egentliga Finland, men metoderna blir snabbt vanligare också i andra regioner.
Enligt Tero Taiminen lämpar sig samtliga behandlingsmetoder för diabetiker.
– Efter elektrostimulering kan det hända att blodsockret stiger en aning, men anestesiläkarna vet om det och är förberedda.
Nya behandlingsformer
För patienter med depressionstillstånd är de nya behandlingsformerna en ljuspunkt i tillvaron eftersom de stöder och förbättrar traditionella behandlingsformer.
Transkraniell likströmsstimulering (tDCS)
Transkraniell likströmsstimulering används som komplement till alla typer av depressionsbehandling. Hjärnan stimuleras med låg elström via två elektroder som placeras på huvudet. Patienten får låna hem apparaten och kan röra sig normalt tillsammans med den. Behandlingen har ungefär lika bra effekt som medicinering. Biverkningar förekommer sällan.
Psykiatrisk elektrokonvulsiv terapi (ECT)
Vid elektrokonvulsiv terapi får patienten elektroimpulser vid lätt nedsövning. Impulserna utlöser ett kortvarigt epileptiskt anfall och behandlingsformen används bara vid svår depression. Den har visat sig vara dubbelt så effektiv som medicinering eller psykoterapi. Övergående minnesstörningar är den vanligaste biverkningen.
Repetitiv transkraniell magnetstimulering (rTMS)
Repetitiv transkraniell magnetstimulering används för behandling av medelsvår och svår depression. Behandlingen ges vanligen varje vardag i ungefär en timme. Oftast ger metoden lite bättre effekt än medicinering. Vanliga biverkningar är huvudvärk och smärta i ansiktsmusklerna.
Djup hjärnstimulering (DBS)
Djup hjärnstimulering är en experimentell behandlingsmetod. Den sätts in först när ingen annan behandlingsmetod ger effekt. Vid ingreppet borras det hål i patientens skalle och via hålen placeras det elektroder på vissa kärnor, som är grupper av nervceller i hjärnan. Elströmmen påverkar de djupa delarna av hjärnan, som är relaterade till psyke och vällustkänslor.
Ketamin
Ketamininfusioner kan sättas in som tillfällig behandling vid svår depression. Ketamin är effektivare och verkar snabbare än vanlig medicinering vid depression. Preparatet lämpar sig emellertid inte för alla. Än så länge finns det bara experimentella resultat av långvarig användning. Vanliga biverkningar är störningar av sinnesintryck, till exempel hallucinationer.
