Av Heli Väyrynen
• Insulinpumpar och sensorbaserade system (CGM) kan vara behäftade med en del fel, men användarna vill inte längre avstå från dem.
Taru Tuominen och hennes dotter Enna har båda typ 1-diabetes. Egenvården har underlättats avsevärt tack vare den sensorbaserade insulinpumpen.
De har mestadels goda erfarenheter av pumpen, men det har också förekommit en del brister.
– Vi har ibland haft sensorer som varit verkliga måndagsexemplar och visat värdena lite ditåt, säger Taru Tuominen.
Ibland stiger eller sjunker dotterns blodsocker snabbt och CGM-systemet hinner inte med eftersom det mäter vävnadssocker. Systemet visar trots det i vilken riktning blodsockervärdet är på väg. De brukar mäta det exakta värdet med ett prov i fingertoppen.
Kontinuerlig glukosmätning får dem att känna sig trygga om nätterna eftersom Taru Tuominen inte alltid vaknar av lågt blodsocker. Hon har haft diabetes i 34 år och snart tioåriga Enna fick diabetes när hon var tre år.
En gång försvann signalerna i dotterns insulinpump. Pumpen larmade inte när strömmen tog slut i batteriet vid tretiden på natten. Det hann gå flera timmar utan att dottern fick insulin och nästa morgon var blodsockret högt. Taru Tuominen ringde upp produktsupporten och en ny insulinpump levererades nästa dag.
Familjen lät sig dock inte skrämmas av händelsen.
– Man ska inte lita blint på apparater utan ställa sig en aning kritisk till tekniken.
Signalen försvinner, limmet ger allergier
Insulinpumpar och sensorbaserade system ställer ibland till med en hel del problem, men användarna är inte beredda att avstå från dem.
– Kontinuerlig glukosmätning är toppen. Om apparaten någon gång slutar funka, upptäcker man hur svårt det är att vara utan den, säger Sanna Söderlund. Hon är mamma till en tioårig pojke med diabetes.
Också hon har upplevt att ljudsignalerna slutar fungera i pumpen. Sonens blodsocker hann sjunka ordentligt trots att stoppfunktionen för den automatiska insulintillförseln var påslagen. Den fungerar helt enkelt inte om signalerna försvinner i pumpen. Funktionen är emellertid oerhört viktig för ett barn med stort idrottsintresse. Sonen använder Minimed 640G och Enlite.
Sanna Sandströms Libre fungerade helt utan problem de första tio månaderna parallellt med flerdosbehandling.
– Men så drabbades jag av limallergi och sedan förra sommaren har jag haft en massa sensorer som visar värdena lite hipp som happ.
Minna Tuikka använder också Libre och apparaten funkar bra.
– Sensorn har suttit bra där den ska sitta och resultaten är tillförlitliga. Jag har nästan helt slutat mäta blodsockret i fingertoppen.
Hon tycker att det egentligen är ett större problem att inte alla med diabetes får pump eller CGM-system.
Allvarliga störningar sällsynta
Anna-Kaisa Tuomaala, specialist i pediatrik och själv typ 1-diabetiker, behandlar diabetesbarn inom HUS (Helsingfors universitetscentralsjukhus). Hon har inte stött på några allvarliga störningar i insulinpumparnas funktion. En gång slutade en pump överraskande att fungera, när det fanns en spricka i ytan och det antagligen hade kommit in fukt i pumpen.
På mottagningen är det problem med sensorerna som dominerar snarare än problem med pumparna. Sensorvärdet och värdet för ett prov i fingertoppen motsvarar inte alltid varandra. Vid mycket varierande blodsockervärden hinner sensorn inte hålla jämna steg eftersom den mäter vävnadssocker. Dessutom händer det att det är något fel på sensorerna.
– Om man ständigt har problem med en apparat, är det bäst att testa en annan.
Hon har fått kommentarer om apparater från samtliga tillverkare, så den ena är inte sämre än den andra.
– Jag har testat alla pumpar och CGM-system som finns på den finländska marknaden och de har alla både goda och dåliga sidor. Nya system har alltid fler fel än gamla beprövade modeller.
Tuomaala vill påminna om att insulinpumpar är ett bra verktyg, men de får inte ta över kommandot. Det är viktigt att sätta sig in i hur pumparna fungerar för att förstå vad de gör och vad de inte gör.
Skriftliga instruktioner för feltillstånd
Också Anu-Maaria Hämäläinen, specialist i pediatrik och anställd på Diabetesförbundet, säger att det viktigt att lära sig vilka funktioner apparaterna har.
– Apparaterna är bara hjälpmedel. De behandlar inga sjukdomar utan är till hjälp vid behandlingen.
A och O är att användarna får tillräckligt mycket vägledning på vårdenheterna och skriftliga instruktioner om feltillstånd. Det behövs bland annat ett reservsystem för att en diabetiker ska kunna sätta in flerdosbehandling i väntan på en ny apparat. På så sätt behöver blodsockret inte påverkas särskilt mycket.
Importörerna brukar byta ut apparaterna snabbt om felen går på garantin. Om garantin har gått ut, ger vårdenheten ut en ny apparat.
Hur tillförlitliga är apparater för blodsockeruppföljning?
Av Heli Väyrynen
Många retar upp sig på att systemen för kontinuerlig glukosmätning (CGM) som mäter vävnadssocker och blodsockermätare inte visar exakt samma värde. Pirjo Ilanne-Parikka, överläkare på Diabetesförbundet, påpekar att sensorvärdet i CGM-systemet inte är detsamma som blodglukosvärdet.
– Sensorvärdet är vanligen tillräckligt exakt när blodsockret är jämnt, exempelvis före en måltid, säger Pirjo Ilanne-parikka.
Sensorn visar värdet i testögonblicket. Men den ger större nytta om användaren lär sig tolka blodsockertrenderna och pilarna för stigande och sjunkande värde. Det är till stor nytta för insulindoseringen.
Det kan förekomma, och får också förekomma, smärre avvikelser i de sensorbaserade värdena. Också testen i fingertoppen ger något varierande resultat. Men mätresultaten måste ligga inom ett visst intervall som är fastlagt i kvalitetsstandarder.
– När blodsockermätaren visar 10 mmol/l, är blodsockret sannolikt plus minus 15 procent, alltså 8,5–11,5 mmol/l. I kvalitetsstudier måste tillverkarna kunna påvisa att 95 procent av mätningarna ligger inom det fastställda området. Fem procent av mätningarna får således ligga utanför området.
Noggrannhetskraven för glukosmätningar finns reglerade i en ISO-standard och mätarna på marknaden måste uppfylla kvalitetskraven.
På samma sätt varierar sensorvärdet inom ett tillåtet intervall. Mätvärdet kan också påverkas av hur värdet mäts.
– I patientundervisningen lyfter vi kanske inte alltid tillräckligt mycket fram hur man ska ställa sig till mätresultatens tillförlitlighet, säger hon.
MARD-värdet visar hur exakt mätsystemet är
Det primära målet är att CGM-system ska ge samma resultat som blodsockermätare. Tillverkare och importörer av CGM-system rapporterar ett så kallat MARD-värde, som är ett mått på mätsäkerhet och mätnoggrannhet. MARD-värdet visar hur mycket sensorvärdet i snitt skiljer sig uppåt eller neråt från värdet med blodsockermätare.
Ju lägre procentsatsen är desto noggrannare är resultatet. Exempelvis Freestyle Libre har ett MARD-värde på 11,4 procent. På tillverkarens webbplats finns en MARD-tabell som visar att apparaten inte är tillräckligt tillförlitlig det första dygnet den används.
– Det värde som apparaten ger de första tolv timmarna ska alltså inte användas för att bestämma insulindosen. I stället måste blodsockret testas i fingertoppen, påpekar Pirjo Ilanne-Parikka.
Error grid analysis – ett annat mått på noggrannhet
Ett annat mått på CGM-systemens noggrannhet är Error grid analysis. Det visar hur stor andel av CGM-resultaten placerar sig i respektive mätzoner jämfört med värdena vid blodsockermätning.
Zonerna A och B anses vara kliniskt godtagbara. Ju större andelen mätningar i zonerna A och B är desto mer exakt stämmer CGM-värdet överens med mätresultatet med blodsockermätare.
Exempelvis Libre uppger att 99,7 procent av resultaten ligger inom zonerna A och B. Felresultaten inom zon A spelar ingen större klinisk roll, men zon B är omfattande. På webbplatsen sägs det att 87 procent av sensormätningarna med Libre finns inom zon A med kontinuerlig glukosmätning i fjorton dagar.
Det första dygnet är skillnaden större: 72 procent av resultaten finns inom zon A och knappa 30 procent utanför.
Det kan ske fel vid mätning
MARD och Error grid analysis beskriver bara apparaternas tekniska prestanda.
Ett felaktigt resultat kan också bero på hur man mäter eller på att blodsockerstickorna eller sensorerna har förvarats fel. Apparaten kalibreras fel, om till exempel sensorerna måste kalibreras och ett prov med fingerstick som tas för kalibreringen inte är tillräckligt tillförlitligt. Detsamma gäller blodsockermätare.
Tillverkarna har sin egen interna kvalitetskontroll och kontrollerar för enskilda produktpartier hur väl de sensorbaserade systemen håller sig inom de tillåtna zonerna. Trots kvalitetskontroll kan det hända att vissa avvikande apparater slinker igenom. Reklamationer från konsumenterna är därför den andra sidan av kvalitetskontrollen.
Observera att det är bäst att kolla med ett prov i fingertoppen, om CGM-systemet uppvisar ett alltför lågt eller alltför högt blodsockervärde eller i övrigt avviker avsevärt från din egen magkänsla om värdena.
