Av Irma Heiskanen-Haarala
• Motion är bra för hälsan, sägs det – och det är sant. Däremot är fysisk aktivitet ingen garanti för ett långt liv. Det finns heller ingenting som tyder på att motion kan stoppa upp det biologiska åldrandet.
Åldersförändringar och livslängd styrs i hög grad av generna. Dessutom påverkas kroppen av miljö och livsstil, bland annat av kost, rökning och alkohol- och drogbruk.
Nyttan av fysisk aktivitet kommer på omvägar. Ett rörligt och aktivt liv motverkar viktuppgång, förebygger folksjukdomar och är till hjälp för att leva med sjukdomar.
Det genetiska arvet bestämmer i stor utsträckning om man vill röra på sig eller inte.
– Med god motorisk förmåga och hög syreupptagningsförmåga känns det trevligt att röra på sig. Då styr våra gener oss att vara fysiskt aktiva och det är lättare att göra motion till en livsstil, säger Elina Sillanpää, doktor i idrottsvetenskaper och universitetsforskare.
Tvillingstudier
I Finland har forskarna undersökt sambandet mellan arv och fysisk aktivitet i ett flertal kohortstudier på tvillingar. Kohort avser en grupp individer med vissa gemensamma kännetecken som väljs ut för en studie. I det här fallet är tvillingskap den gemensamma nämnaren.
Enligt Elina Sillanpää var det betecknande för studien att det var oerhört svårt att gallra fram tvillingpar med olika motionsvanor bland tusentals tvillingpar.
– I kohorten finns det bara ett fåtal tvillingpar där den ena har varit fysiskt aktiv i många decennier, men inte den andra. De som hade motionerat mycket hade bättre kroppssammansättning och högre prestationsförmåga än de som inte hade varit fysiskt aktiva.
– Förvånande nog föreföll fysisk aktivitet inte ha någon effekt på biologiskt åldrande och livslängd, sammanfattar hon resultaten från studien.
Elina Sillanpää är chefsforskare vid Jyväskylä och Helsingfors universitet i en studie som har bekräftat att det biologiska åldrandet framskrider individuellt och att processen påverkas av både arv och miljö. I studien deltog 48 identiska tvillingpar och alla var åldrande kvinnliga tvillingpar.
I studien jämfördes tvillingarnas telomerlängd och epigenetiska ålder med kroppssammansättning, muskelstyrka och gångförmåga. Kroppssammansättningen visar bland annat fettprocenten.
I snitt visade åldersmarkörerna på mycket likadan biologisk ålder för tvillingparen sinsemellan. Telomerlängden hade inget samband med någon av de undersökta variablerna, men den epigenetiska åldern korrelerade med handstyrkan.
Tidigare studier bekräftar att handstyrkan förutser sjuklighet och dödlighet.
Testa gymträning
Även om de nyaste studierna visar att fysisk aktivitet inte påverkar biologiskt åldrande eller livslängd, spelar motion en stor roll för livskvalitet och funktionsförmåga. Uthållighet, muskelstyrka och balans inverkar i hög grad på hur man orkar i vardagen och klarar sig med stigande ålder.
Elina Sillanpää välkomnar den ökande styrketräningstrenden eftersom gymträning är en viktig aktivitet också i behandlingen av typ 2-diabetes.
– När muskelcellerna ökar i storlek, förbättras energiproduktionen i cellerna. Då kan cellerna bättre ta upp glukos ur blodbanan. Den som har mycket muskelmassa förbrukar mer energi också vid vila. Därmed ökar det insulinrelaterade glukosupptaget i cellerna.
Många som har ”motionsresistensa” arvsfaktorer känner sig främmande inför uthållighetsträning och de kan i stället känna sig mer hemma med gymträning.
– Vi är alla medvetna om att vi borde röra på oss mer. Den kunskapen är dock inte till någon hjälp om det känns svårt och motvilligt att vara fysiskt aktiv. Därför är det bra att försöka hitta en motionsform som känns bra. Allra bäst är det som blir av, säger hon uppmuntrande.
Kedja som beskriver cellens livskraft
Kroppens biologiska åldrande kan mätas med till exempel två åldersmakörer, nämligen med telomerlängden och den epigenetiska klockan. Dessa cellmarkörer kan undersökas i olika vävnader, vanligen via blodtester som isolerar DNA.
Telomerer är DNA-kedjor som finns i ändan på kromosomer och det ingår i den naturliga åldringsprocessen att de blir kortare. Telomerkedjorna innehåller ingen genetisk information som kroppen behöver för att producera proteiner och aktivera cellerna, utan deras uppgift är att skydda arvsmassan. Telomererna ska förhindra att strukturen i DNA-kedjan går sönder. De är som dubbarna på skosnören som ska hindra att snörena fransas eller går sönder.
Längden på telomerkedjan uttrycker cellens livskraft och den förslitning som livet fört med sig. Alltid när en cell delas, förkortas kedjan. Människoceller kan dela sig 40–60 gånger, och efter det förstörs DNA och cellen dör.
– Stress och i synnerhet uttalat negativa upplevelser i barn- och ungdomen förefaller att förkorta telomererna. Barn- och ungdomsåldern är viktiga faser i livet för markörerna för den biologiska åldern. När människan växer delar sig cellerna mycket aktivt, berättar Elina Sillanpää.
Klocka för biologisk ålder
Den epigenetiska klockan är en relativt ny åldersmakör som har tagits fram för att beräkna människans biologiska ålder via metylering, en process där metylgrupper läggs till DNA. De epigenetiska mekanismerna påverkar genuttrycket, det vill säga vilka arvsfaktorer som är aktiva vid olika tidpunkter. Följaktligen kan cellerna dela sig och differentieras på olika sätt trots att informationen i DNA hela tiden är densamma.
Miljöfaktorer och livsstil påverkar regleringen av genaktiviteterna och kommer den vägen åt att inverka på exempelvis sjukdomar som spelar en roll för livslängd och åldrande.
Om den epigenetiska klockan visar ett högre årtal än kalendern, är dödsrisken förhöjd, likaså risken för att drabbas av åldersrelaterad skörhet.
– Än så länge vet vi inte om det går att påverka den epigenetiska klockan. Vi vet inte heller varför vissa metylgrupper förutser åldrande, säger Elina Sillanpää.
Hon fortsätter att forska och vill ta reda på om metylering av DNA är orsak eller verkan vid åldrande och om det går att påverka förändringarna. Människans epigenetiska ålder beräknas alltså utifrån metyleringen av DNA.
Hon säger att individen inte har någon nytta av att känna till sin biologiska ålder. Det finns heller inget mätinstrument för att mäta den biologiska åldern på individnivå.
– För samhället vore det till fördel att kunna identifiera de människor som har en accelererande åldringsprocess. Med hjälp av markörerna för biologisk ålder kunde man kanske ta fram behandlingsformer som hjälper oss att leva friska längre, avrundar hon.
