Av Helena Hyvärinen
• Det måste vara en njutning att röra på sig för att en motionsform ska bli en regelbunden aktivitet. Janne Mikkonen, Jouko Puustinen och Anneli Heiskanen berättar vilken typ av motion de gillar och varför.
Spinning är en allvädersaktivitet
Janne Mikkonen har typ 2-diabetes och motionerar aktivt. Han växlar gärna mellan olika motionsformer: han åker skidor, promenerar, cyklar, tränar på gym och går på spinning.
– Spinning kommer sig av att jag gillar att cykla. Vid spinning cyklar man på motionscykel inomhus och det kan man göra oberoende av vädret. Det är trevligt att trampa på cykeln när det spelar bra musik i bakgrunden, säger Janne Mikkonen som hållit på med spinning i tio år.
Det behövs ingen särskild utrustning, men skorna får gärna ha stadig sula.
Träningsintensiteten regleras med motstånd.
– Om jag vill träna lite lätt, kan jag göra det trots att alla andra i gruppen trampar på högsta effekt och instruktören anser att vi ska träna intensivt just i dag.
Spinning är enligt honom en bra träningsform vid typ 2-diabetes eftersom man kan träna på sin egen nivå tack vare det reglerbara motståndet. Benen utsätts inte för slag och lederna skonas från extra belastning.
Janne Mikkonen mäter inte blodsockret särskilt aktivt eftersom han känner av blodsockersvängningar i kroppen.
– Efter träningen äter jag en banan för det är bra att få i sig kolhydrater efter en fysisk prestation.
Ett tag blev han så inspirerad av träningen att han höll på att bli övertränad.
– Min personliga tränare påminde mig om vikten av att vila och låta kroppen återhämta sig. Jag lägger in två dagar utan träning i veckan och försöker sova ordentligt om nätterna. Dessutom håller jag ett öga på den totala belastningen, som inte bara påverkas av träningen utan också av stress på jobbet. Jag följer inte mitt träningsprogram slaviskt om jag är mycket trött.
Squash utvecklar bollsinnet
Träning har alltid spelat en viktig roll i Jouko Puustinens liv. Han cyklar och gör utflykter i naturen. Tidigare spelade han tennis och badminton. Squash kräver stor snabbhet och han började med idrottsgrenen för drygt trettio år sedan. Han har typ 1-diabetes och har trots det avancerat så mycket att han tävlar i squash.
– Jag gillar utmaningen i squash. Det är en gren som kräver snabba reaktioner. Man måste ha bollsinne, det vill säga förmåga att se och förutse motståndarens drag. Jag spelar vanligen tillsammans med 5–6 andra spelare och alla har olika spelstil.
Squash kräver att en diabetiker har god fysik och kroppskännedom eftersom bara träningarna ofta kan pågå i ett par timmar.
– Jag mäter blodsockret före och efter matchen. Dessutom brukar jag analysera mina prestationer och försöker iaktta vad vissa fenomen kan bero på och hur allt samverkar och påverkat det totala blodsockervärdet.
Han påpekar att den höjda energiförbrukningen inte tar slut när matchen är slut, utan den håller i sig i 8–24 timmar efteråt. Tävlingar är en sak för sig eftersom det är svårt att förutse hur blodsockret kommer att reagera på uppladdning och spänning.
– Jag brukar se till att blodsockret är 10 mmol/l före en match. Om matchen pågår länge, är risken att blodsockret faller för mycket.
Det har funnits tider när han har haft bättre kontroll över blodsockret.
– Jag låter hellre blodsockret ligga högt än lågt för att undvika hypoglykemier, medger han.
Jouko Puustinen är bosatt i Kouvola och har fått tillgång till glukosmätningssystemet Freestyle Libre. Mitt under intervjun visar apparaten att blodsockret är på väg neråt.
– Nu måste jag äta något.
Vattengympa är underbart avslappnande
I höstas började Anneli Heiskanen gå på vattengympa. Det är en stund då hon kan ägna sig åt sig själv och det vill hon absolut hålla fast vid. I övrigt består tillvaron av arbete, barnbarn, stödbarn och rastande av två labrador retriever. Så hon har inte så mycket extra tid över för sig själv.
– Jag brukar gå på vattengympa i 45 minuter. Gympapasset ordnas av diabetesföreningen i sydvästra Finland och programmet har lagts upp av en fysioterapeut. Det finns flera instruktörer så gruppen kör aldrig samma program två gånger, berättar hon.
Ett stort plus med vattengympa är att man kan göra rörelserna allt efter hur man orkar, tycker hon.
– Mig passar den lugna takten bra eftersom jag har drabbats av följdsjukdomar till typ 2-diabetes. Dessutom är jag en mästare i att dra på mig infektioner. Just nu har jag en ordentlig senskideinflammation i handflatan plus inflammation i närliggande vävnad.
Under dåliga dagar krävs det lite mer självdisciplin för att bestämma sig för att gå till simhallen.
– Pengar är ett bra motiv för att ta sig dit. När man en gång betalat avgiften är det bäst att njuta för hela slanten.
En av deltagarna i vattengympan är döv och har en teckenspråkstolk med sig. Det ger träningen en extra krydda eftersom en del av tolkarna är otroligt uttrycksfulla.
– En av dem kompletterade en gång teckenspråket med fartfyllda rörelser. När tolken tolkade orden i bakgrundsmusiken blev den levande också för oss andra.
Hon tycker att vattengympan har positiv effekt på blodsockret, men hon brukar för det mesta testa det bara på morgnarna.
– Efter vattengympan känner jag mig så skönt avslappad. Ofta skämmer jag bort mig med kaffe och bulle när jag kommer hem. Det händer också att jag tar en liten tupplur.
