Av Mari Vehmanen
• Numera förekommer det ofta på diabetesmottagningen att läkare och patient diskuterar vilken medicinering patienten har råd med, berättar diabetesläkaren Atte Vadén. De ändrade läkemedelsersättningarna har nämligen slagit orimligt hårt mot diabetiker med små inkomster.
Det räcker inte alltid med att en diabetiker planerar den mest lämpliga behandlingen och en vettig livsstil tillsammans med sin läkare. Många måste dessutom räkna ut exakt vilka mediciner pengarna räcker till för.
– Det är så det faktiskt ser ut. I dagens Finland gäller inte längre principen att god vård vid diabetes inte får vara beroende av patientens ekonomiska situation, säger Atte Vadén, ansvarig läkare på Mehiläinen Terveyspalvelut Oy.
Han säger att pengar har varit ett återkommande tema på mottagningen ända sedan början av 2017. Det var då de nya ersättningsreglerna för diabetesläkemedel infördes. Bara insulin fick vara kvar i kategorin för ersättning fullt ut, det vill säga till 100 procent. För övriga diabetesläkemedel sjönk ersättningen till 65 procent. Ändringen ingick i regeringens mål att minska de årliga läkemedelskostnaderna med 150 miljoner euro.
Enligt Atte Vadén har reformen slagit hårt mot de typ 2-diabetiker som drar nytta av den nya generationens tablettpreparat. Till den kategorin hör bland annat GLP-1-analoger och SGLT-2-hämmare.
– I dag kan patienten själv bli tvungen att betala drygt 120 euro i månaden innan de kommer upp till det årliga läkemedelstaket. För människor med små inkomster kan det helt enkelt vara för mycket.
Svårt i början av året
För många mindre bemedlade och multisjuka infaller den ekonomiskt svåraste tiden de första månaderna av året, eftersom avgiftstaken inom vården alltid nollställs när ett nytt kalenderår börjar.
Den årliga självrisken för läkemedel är 605 euro, för klientavgifter inom hälso- och sjukvård 683 euro och för resekostnader inom hälso- och sjukvård 300 euro. Det är alltså ett stort belopp som patienterna måste betala själva i början av året.
– Varje vecka diskuterar jag med patienter om familjens ekonomi räcker till för att lägga undan pengar för de kostnader inom diabetesvården som de måste stå för själva i början av året. Och det är inte bara arbetslösa och pensionärer som har det problemet. Många förvärvsarbetande med låga inkomster lever också ur hand i mun. De har helt enkelt inga möjligheter att spara pengar, säger Atte Vadén.
Och om ekonomin med nöd och näppe räcker till för medicinerna, kan det hända att personen förlorar alla ekonomiska marginaler och möjligheten att åtminstone unna sig något litet extra för rekreation.
Han menar att vissa kunde få hjälp av att avgiftstaket för läkemedel delas upp i mindre delar. Beloppet kunde nollställas exempelvis en gång i kvartalet.
– Självrisken kunde vara densamma som nu, men den ekonomiska bördan kunde slås ut jämnare över hela året.
Insulinbehandling vid penningbrist
Enligt Atte Vadén har de ändrade läkemedelsersättningarna redan nu gjort att en del diabetiker avstår från den behandling de egentligen anser sig behöva.
– Tack vare GLP-1-analoger lyckades en av mina patienter första gången i sitt liv minska sin svåra övervikt, från 140 till 125 kilo. Blodsockret blev bättre och patienten mådde rent allmänt bra och var hoppfull. Äntligen verkade behandlingen ta skruv.
Vid nästa besök hade värdena försämrats drastiskt. Det visade sig att personen hade varit tvungen att sluta med den dyra behandlingen.
Han säger att det varit flera liknande fall det senaste året.
– Det är i sådana fall man tycker det är synd för patientens skull. När man söker orsakerna till försämrad blodsockerkontroll, ser man att läget beror på att patienten har ekonomiska problem och slutat med läkemedlen. Fina behandlingsresultat rinner ut i sanden på kort tid och allt kämpigt arbete måste börja om från början.
Enligt Atte Vadén är ersättningen till fullt belopp många gånger ett kriterium för att välja insulin i stället för tablettpreparat. Tyvärr är det då mycket svårt att få bukt med vikten, om personen har uttalad insulinresistens.
Dessutom är det mycket nytt som en diabetiker måste lära sig vid insulinbehandling. Följaktligen går det åt mycket arbetstid för läkaren och diabetessjukskötaren när de ska lära ut rätt doser och injiceringsrutiner.
– Dessutom måste FPA ge ut full ersättning för insulin. Så kostnaderna för samhället minskar inte ett dugg.
Kortsiktigt sparande
Även i övrigt betvivlar Atte Vadén att reformen sparar pengar för samhället. De ändrade läkemedelsersättningarna slår nämligen hårdast mot de diabetiker som redan nu behöver mest stöd och insatser.
– Vi vet att exempelvis diabetiker med psykiska problem löper större risk än andra att drabbas av följdsjukdomar. Reformen har försvårat för dem ytterligare. Varje följdsjukdom är inte bara en mänsklig tragedi utan också en enorm kostnad för samhället.
Vadén menar att regeringen för en kortsiktig sparpolitik. Det kan hända att statens utgifter för läkemedel minskar för stunden, men notan förfaller till betalning senare. Det vi behöver är en djupare diskussion om hur det är vettigast att ordna diabetesvården i sin helhet, tillägger han.
Dessutom handlar det om jämlikhet mellan människor. För diabetiker med goda inkomster spelar några hundralappar i årliga läkemedelskostnader ingen större roll.
– De har också råd med hälsosam mat och de kan gå på gym och betala för en personlig tränare. Skillnaderna i hälsa och polariseringen mellan människor blir ännu mer uttalade på grund av den nuvarande politiska linjen.
Prata med din läkare
Vilka möjligheter har diabetiker med små inkomster i dagens läge? Framför allt vill Atte Vadén uppmuntra diabetiker att vara öppna med sina bekymmer på läkarmottagningen.
– Man kan och ska prata öppet om sina problem med att få pengarna att räcka till. Det ingår i läkarens yrkeskompetens att konfidentiellt ta ställning till behandlingen också i ekonomiskt hänseende. Då är det lättare för läkaren och patienten att tillsammans jämföra olika behandlingsalternativ och bedöma kostnaderna för dem.
Han säger att det inte finns någon anledning att skämmas eftersom ekonomiska problem förekommer mycket allmänt.
– I synnerhet finska män verkar ha anammat inställningen att en riktig man ska klara sig själv. Hemlighetsmakeri tär onödigt mycket på resurserna och man går miste om bidrag.
Hur som helst ska man inte sluta med medicinering på egen hand.
– Det är så mycket svårare att bygga upp en ny behandling när blodsockret har legat högt under en längre tid. Tänk alltså på att snabbt kontakta närmaste diabetesmottagning om det är kämpigt.
