Av Tuija Manneri
• En del tablettbehandlade typ 2-diabetiker kommer inte längre att få blodsockermätare eller lika många teststickor som förr. Vad betyder det och vilka berörs av de nya restriktionerna?
En del kommuner har ändrat sina regler för blodsockmätning vid typ 2-diabetes och tillgången till förbrukningsartiklar. Bland andra Helsingfors och Esbo bestämde ifjol att alla tablettbehandlade typ 2-diabetiker inte längre får blodsockermätare och teststickor i samma utsträckning som tidigare.
Esbo anpassade tillgången till förbrukningsartiklar enligt rekommendationen för god medicinsk praxis vid diabetes.
– Rekommendationen säger att självkontroller inte ger något mervärde vid tablettbehandlad typ 2-diabetes efter det första behandlingsåret, om personen har uppnått behandlingsmålet, det vill säga att långtidsblodsockret HbA1c är bra och medicineringen inte ökar risken för hypoglykemi, alltså lågt blodsocker, förklarar seniorexpert Kirsti Mattsson.
– Blodsockermätning måste alltid ha ett syfte, det vill säga på ett eller annat sätt styra behandlingen. Som det nu är har en del av tablettbehandlade typ 2-diabetiker mätt blodsockret ofta utan någon särskild orsak, säger Juha Ahonen, överläkare på distributionen av förbrukningsartiklar på Helsingfors stad.
– Vid tablettbehandling är syftet med blodsockermätning i första hand att bedöma om blodsockernivån är rätt, alltså om antalet tabletter är rätt. Enskilda blodsockervärden eller tillfälliga avvikelser spelar inte så stor roll.
Vad säger forskarna?
Vasa stad införde begränsningar i förbrukningsartiklarna redan för fyra år sedan. Tanken härstammade från Kaj Lahti, som är diabetolog och överläkare på Vasa stadssjukhus.
– Vårdkostnaderna stiger hela tiden och vi måste se till att rätt personer får rätt antal förbrukningsartiklar. Därför ger en diabetesdiagnos inte längre per automatik rätt att få blodsockermätare och teststickor. I stället är det diabetesläkaren eller diabetesskötaren som från fall till fall bestämmer vilket behov en patient har av blodsockermätningar och förbrukningsartiklar.
Lahti, Mattsson och Ahonen får regelbundet negativ respons på omställningarna i tillgången till förbrukningsartiklar. En del tablettbehandlade typ 2-diabetiker vill fortfarande göra tätare blodsockermätningar än diabetesläkaren eller diabetessköterskan anser vara nödvändigt.
Det kan hända att blodsockermätningarna ger en känsla av trygghet och möjlighet att kontrollera sitt liv. Diabetiker tycker att de får större kunskaper som sin sjukdom och blir mer motiverade att ta hand om egenvården, när de rent konkret ser vilka effekter kost och motion ger.
Dessutom har de ändrade reglerna uppfattats som regionalt orättvisa eftersom diabetiker får förbrukningsartiklar på en del orter men inte på andra.
Johan Eriksson, professor vid medicinska fakulteten på Helsingfors universitet, har förståelse för människors besvikelse men menar att de nya riktlinjerna är berättigade eftersom de bygger på forskningsresultat.
– Den tråkiga sanningen är att samhället inte har råd med allt. Det här är ett riskfritt sparbeting. Egentligen borde man själv kunna påverka behandlingen med att mäta blodsockret, men möjligheterna är tyvärr små och därför är det onödigt att mäta blodsockret, om en tablettbehandlad typ 2-diabetiker har nått blodsockermålet och inte använder läkemedel som ökar risken för hypoglykemi.
Han menar att blodsockermätningar rentav kan vara till skada i vissa fall.
– Måttligt förhöjda blodsockervärden kan orsaka ångest hos typ 2-diabetiker med god blodsockerbalans, eftersom det nästan inte alls går att påverka värdena med tablettbehandling. Det visar studier.
Vem löper risk att få hypo?
Insulinbehandlade typ 2-diabetiker får fortfarande både blodsockermätare och teststickor för sin egenvård. De måste känna till sitt blodsockervärde för att kunna ta rätt insulindos och undvika hypoglykemi.
– Vidare måste tablettbehandlade typ 2-diabetiker som får medicinering som ökar risken för hypoglykemi mäta blodsockret. Det kan vara till exempel sulfonureider, men de används numera i liten utsträckning i Finland, säger Johan Eriksson.
Alla tablettbehandlade typ 2-diabetiker får hjälpmedel för blodsockermätning i början av sin sjukdom. Tanken är att de det första halvåret eller inom ett år ska få bukt med blodsockervärdena och nå sitt behandlingsmål. Om blodsockervärdena inte justeras under den tiden, fortsätter de att mäta blodsockret samtidigt som vården utreder hur medicineringen och livsstilen kan ställas om ytterligare.
Kirsti Mattsson, Juha Ahonen och Kaj Lahti försäkrar alla tre att ingen med tablettbehandlad typ 2-diabetes kommer att gå miste om blodsockermätare och teststickor när de är nödvändiga för egenvården.
– Vi är inte ute efter att spara på bekostnad av diabetesbehandlingen utan vi vill dra in på onödiga blodsockermätningar, säger Juha Ahonen.
Vem behöver extra mätningar?
Om blodsockervärdena av någon anledning försämras eller om medicineringen ställs om, ska tablettbehandlade typ 2-diabetiker på nytt göra tätare blodsockermätningar.
– Hur lång kontrollperioden är beror på situationen och behovet. Exempelvis inför en operation eller sjukhusvistelse, preciserar Kirsti Mattsson.
– Tätare kontroller behövs också när personen drabbas av någon annan sjukdom, exempelvis en långvarig och svår inflammatorisk sjukdom, eller när medicineringen kompletteras, särskilt om det är kortison, tillägger Kaj Lahti.
Juha Ahonen understryker att blodsockret påverkas av mycket annat än bara diabetestyp, medicinering och blodsockerbalans.
– När behovet av blodsockermätningar bedöms, tas hänsyn till bland annat övriga sjukdomar, ålder, tid med diabetes, livsstil, behandlingsmål, eventuell graviditet och inställning till egenvården.
För den som vant sig vid att mäta blodsockret ofta kan det kännas svårt att sluta mäta, särskilt om omställningen ökar känslan av otrygghet. Då är det bäst att prata om frågan på mottagningen.
– I sådana fall brukar vi göra en kontroll under ett par veckor och diabetesskötaren går igenom resultaten med patienten. Det visar om det behövs fler mätningar och patienten får diskutera igenom frågan med vårdpersonalen, säger Kaj Lahti.
– Diabetiker kan gärna förklara hur det känns och motivera sin uppfattning, tillägger Kirsti Mattsson. – Vi vill självfallet ta hänsyn till patienterna och deras behov.
