Av Elina Viitanen
• Det nya diabetescentrumet i Seinäjoki fokuserar på patientperspektivet. Den bärande principen är att ge personer med diabetes optimalt stöd för mer ork i vardagen.
Johanna Koivuniemi, 40, har haft diabetes sedan hon var sex år. Hon har studerat och jobbat på flera orter runtom i landet och sett att diabetesvården kan vara både bra och körd i botten. Mest störande har besöken på polikliniken varit. Där har hon mest känt sig som ett medicinskt försök, inte som en människa.
– Det hjälper inte så mycket om läkaren säger att man ska höja insulindosen på ett ställe och sänka på ett annat. När det finns mycket annat i livet eller när man helt enkelt är trött på sin diabetes, kan det vara jobbigt att ställa om egenvården.
Hon vet vad hon talar om eftersom hon drabbats av stor trötthet flera gånger. Tröttheten har berott på känslan av att inte få diabetessjukdomen under kontroll trots alla ansträngningar, och att ingen lyssnar.
I slutet av förra året gick hon som vanligt på ett uppföljningsbesök på Seinäjoki centralsjukhus och fick höra att HbA1c-värdet var uppe i nästan 10 (86 mmol/mol). Vid det laget hann hon redan tänka att hon antagligen får höra igen att hon är en fruktansvärt dålig diabetiker, men stämningen på sjukhuset var något helt annat.
– Aldrig har jag gått ut från läkarmottagningen så motiverad som jag var då. Läkaren var underbar och koncentrerade sig på mig, och inte bara på min diabetes. Läkaren föreslog själv att Libre kunde vara något för mig, säger Johanna Koivuniemi glatt.
Fokus på patienten
Syd-Österbottens sjukvårdsdistrikt har infört ett helt nytt tänkesätt som får vårdpersonalen att arbeta patientfokuserat. Tanken är att behandla patienterna utifrån deras önskemål och målsättningar och att involvera dem i vården. Patientperspektivet hjälper personalen att bättre se det som finns under ytan.
– Vi försöker motivera de som har diabetes och ge dem all möjlig hjälp för att de ska orka mäta blodsockret och spruta insulin. Vi finns här för patienterna, säger Sari Risku, specialist i invärtes medicin och endokrinologi.
Det patientorienterade tänkesättet ingår i ett större projekt kring ett diabetescentrum. För några år sedan uttryckte patientorganisationerna sin oro för den ojämlika diabetesvården i Syd-Österbottens sjukvårdsdistrikt. Det hade visat sig att det fanns diabetiker som aldrig gick på någon mottagning.
– Vi brukade påminna diabetiker via brev om de inte hade varit hos oss på polikliniken. Om de inte dök upp trots påminnelsen, flyttades de över till primärvården, alltså den kommunala vården.
Hälsovårdscentralerna skickar emellertid inte ut kallelser till patienterna. Om diabetikerna själva inte bokade tid, var förnyelse av recept och laboratorieprover den enda diabetesvård de fick, säger Minna Punkari, avdelningsskötare på Seinäjoki diabetescentrum.
Sjukvårdsdistriktet tog patientorganisationernas oro på allvar och satte igång med att planera en ny verksamhetsmodell tillsammans med vårdpersonal, sjukhusledning och experter inom ett flertal områden.
– Numera ringer vi upp de diabetiker som inte hänger med och erbjuder dem personlig service, berättar hon.
Många hjälpande händer
Interaktiva videosamtal är en av de nya metoderna för att motivera patienterna. Diabetikerna och vårdpersonalen kan prata med varandra på distans. Det underlättar betydligt framför allt för de som bor långt borta från sjukhuset.
Tanken är vidare att starta olika typer av grupper där deltagarna kan lära sig nya saker och samtidigt få hjälp och stöd av andra i samma situation.
– Redan nu har vi en kolhydratgrupp som leds av en diabetessjukskötare och en näringsterapeut. I gruppen går man igenom reglerna för kolhydratintaget och lär sig dosera insulin rätt för olika måltider. Snart startar en grupp som koncentrerar sig på pumpbehandling, berättar Sari Risku.
På diabetescentrum i Seinäjoki behandlas alla med typ 1-diabetes som bor inom Syd-Österbottens sjukvårdsdistrikt. Dessutom går typ 2-diabetiker som behöver särskild kompetens för sin behandling på diabetescentrum. För diabetesvården står sex diabetesläkare, fem diabetessjukskötare och tre fotterapeuter. I teamet ingår också en socialskötare, en näringsterapeut och en psykolog. Det multidisciplinära teamet är till stor nytta framför allt för att förebygga och behandla behandlingsrelaterad trötthet, så kallad fatigue. Trötthet och utmattning är ett område som diabetescentrumet vill fokusera lite extra på.
– Dåliga HbA1c-värden beror på mycket annat än bara fel insulindoser. Ibland pratar vi om allt annat än om diabetes på besöken.
Utifrån de problem som kommer fram på mottagningen slussas diabetiker vidare till andra yrkesgrupper på sjukhuset.
Även om det blivit betydligt lättare att söka hjälp behöver patienterna också annat stöd för att diabetesrelaterad trötthet och exempelvis ekonomiska problem ska komma fram i tid.
– Jag tycker det vore idealiskt om varje diabetiker alltid hade sin personliga läkare och sin personliga sjukskötare som det funkar bra med. Det är mycket lättare att berätta om sitt liv för någon man känner än för en helt okänd person. Omsättningen har varit stor på framför allt diabetesläkare. Senast var jag hos en kvinnlig läkare som jag hade träffat här för fyra år sedan, säger Johanna Koivuniemi.
Det önskemålet har framförts flera gånger på diabetescentrumet, och i fortsättningen försöker man se till att varje diabetiker har sin personliga läkare och diabetessjukskötare. I synnerhet diabetessjukskötaren bör vara densamma under en längre tid.
Utmärkt feedback
Inga av reformerna på diabetescentrum i Seinäjoki har krävt extra anslag eller övertid bland personalen. Personalen har pratat igenom frågorna under arbetets gång och alla förändringar har genomförts internt. Ett litet perspektivskifte har genererat stora effekter i diabetesvården. Den entusiastiska arbetsgruppen kommer inte att vila på lagrarna utan den vill fortlöpande utveckla verksamheten utifrån patienternas behov.
– Vi kommer att samla in data dels via patientorganisationerna, dels via våra egna enkäter. Förra gången var det nästan lite retfullt att vi inte fick någon kritik i vår enkät. Ingen pekade på något som vi kunde förbättra, skrattar Minna Punkari.
Johanna Koivuniemi hör till de nöjda patienterna och hon öser beröm över diabetescentrumet.
– Mottagningen har blivit trivsammare och den fungerar bättre. Det är positivt att man kan anmäla sig på den avdelning där man går på mottagningen. Dessutom är diabetessjukskötarens rum alldeles intill läkarens mottagningsrum. Trots att det var en ny läkare igen, var det en läkare som kunde sin sak. Jag fick bra service och en del förslag till hur jag kan ställa om egenvården.
Hennes laboratorievärden är ett mer konkret bevis för att diabetescentrumet arbetar i rätt riktning. Långtidsblodsockret har sjunkit med drygt två procent (10 mmol/mol) tack vare en personal som bryr sig mer och tack vare Libre.
