Av Irma Heiskanen-Haarala
• Artärsjukdomar är kopplade till demenssjukdomar och minnesstörningar. I hög ålder samverkar ofta Alzheimers sjukdom och kärlförändringar.
En del forskare brukar kalla Alzheimers sjukdom för diabetes typ 3 eftersom insulin och insulinbrist förefaller att ha ett samband med koncentrationen av de proteiner som bryter ner hjärnan.
Timo Strandberg, professor i geriatrik och specialist i invärtes medicin och geriatrik, visar bara försiktigt intresse för tanken att Alzheimers sjukdom kan ha ett samband med insulinresistens. Däremot anser han att diabetes typ 3 åtminstone än så länge är ett diffust begrepp.
Vid Alzheimers sjukdom ansamlas amyloid i hjärnan, och det är inte känt vad det beror på. Amyloid är ett protein som skadar nervbanor och hjärnceller. Han understryker att artärsjukdomar och hjärnförändringar som liknar Alzheimers sjukdom samverkar hos äldre människor.
– Ett viktigt resultat i en amerikansk studie, Nun study, på 1990-talet var att demenssjukdomar kan utvecklas också vid låg amyloidansamling, om det finns många skador på artärerna i hjärnan. Om vice versa behövdes det inte många skador på hjärnartärerna om amyloidansamlingen var stor.
Strandberg är optimistisk i och med att artärerna och deras tillstånd spelar en så stor roll för om människor utvecklar minnesstörningar i ålderdomen eller inte. Han tror att det går att förebygga och skjuta upp sjukdomar i artärerna med de gamla vanliga metoderna för prevention, exempelvis med långsiktig behandling av blodtryck och fettomsättning.
Blandform av alzheimer vanligare bland äldre
– Jag anser att typ 2-diabetes är kopplad till demenssjukdomar via sjukdomar i artärerna. Om det inte finns några tecken på artärsjukdomar, förefaller inte diabetes ha något samband med minnesbesvär, säger Timo Strandberg.
– Min uppfattning är att ungefär en fjärdedel av de som har minnesstörningar i ålderdomen har enbart Alzheimers sjukdom, medan största delen har en blandform som är kopplad till att amyloidansamling, åldrande och artärernas tillstånd samverkar. Uppe i åren kan sjukdomsbilden vara ungefär densamma trots att den bakomliggande orsaken varierar.
Det uppstår oundvikligt problem med minnet och förmågan att hantera information om blodet inte cirkulerar ordentligt i hjärnan. Risken för minnesbesvär ökar efter en symtomatisk stroke som förstör vävnader i hjärnan. Även flera enskilda mikroinfarkter eller mikroblödningar utan symtom kan med tiden ge problem med minnet.
Senil demens diagnostiseras med hjälp av kognitiva test och utifrån patientens symtom. Samtidigt är det viktigt att göra en allmän geriatrisk utredning eftersom minnet sällan är det enda problemet.
Kognition är ett komplicerat begrepp för funktionsförmågan. Det avser förmågan att tänka, prata, komma ihåg och planera.
På unga patienter med minnesstörningar kan det vara nödvändigt att göra mycket ingående utredningar av orsakerna till besvären, bland annat hjärnavbildning och prov på ryggmärgsvätska.
Ärftliga minnessjukdomar är sällsynta
I början av 1900-talet beskrev den tyske psykiatern och neuropatologen Alois Alzheimer den sjukdom som senare skulle benämnas efter honom och de typiska förändringar i hjärnan som den gav upphov till. Den gången avled patienten i 55-årsåldern och hade sannolikt en sällsynt form av ärftlig demens, där en genmutation leder till att det ansamlas plack i hjärnan. Placket innehåller proteinet amyloid. Bara några procent av de som lider av demenssjukdom har den här typen som är uteslutande ärftlig och beror på en genmutation. I sådana fall uppträder sjukdomen i unga år, i 50–60-årsåldern.
På 1960- och 1970-talet upptäckte forskarna att också äldre patienter med minnesstörningar kan ha amyloidansamling i hjärnan.
– De senaste decennierna har man därför försökt ta fram läkemedel som ska minska amyloidansamlingen och på den vägen underlätta sjukdomen. Studierna har i mångt och mycket varit en besvikelse, och det är en av orsakerna till att forskarna vänder blickarna mot mer kärlrelaterade orsaker till demenssjukdomar. Mot dem finns det beprövade metoder som hälsosam livsstil och behandling av blodtrycket, säger Timo Strandberg.
Redan i många år har det funnits preparat mot symtomen vid demenssjukdomar. De avser i första hand att uppehålla patientens funktionsförmåga, men de påverkar inte minnet eller den bakomliggande orsaken till sjukdomen.
– Läkemedlen har blivit billigare, men ursprungligen måste patienten ha en alzheimerdiagnos för att få FPA-ersättning. Därför fick de flesta patienter med minnesstörningar en alzheimerdiagnos, ibland kompletterad med ”vaskulära drag”.
Senil demens är hjärnsvikt
Även vi finländare har den vanliga genotypen ApoE4, som betyder att det naturliga apolipoproteinet E i kroppen är av typ 4. Genotypen ökar i viss grad risken för Alzheimers sjukdom. I detta fall spelar ärftlighet inte så stor roll som det ofta befaras. I stället finns det en del parallellt löpande risker: högt blodtryck, ogynnsamma blodfettvärden, diabetes, rökning, fysisk inaktivitet och övervikt.
Timo Strandberg jämför senil demens med att få en träff i ett fruktspel: man måste få tre likadana bilder innan risken aktiveras. Skillnaden är att sjukdom inte bara beror på slumpen eller ödet, utan att man själv kan påverka risken med sina levnadsvanor.
Även om senil demens förekommer i släkten, behöver det inte betyda att sjukdomen sitter i generna. Också levnadsvanor kan gå i släkten.
– Demens på gamla dagar är ett multifaktoriellt syndrom som påverkas av åldersbetingade förändringar i hjärnan. Man kan kalla det hjärnsvikt.
Timo Strandberg vill uppmuntra alla med diabetes att ta väl hand om alla riskfaktorer, inte bara blodsockret utan också kolesterol och blodtryck, och att inte röka.
Särskilt vid högt blodtryck spelar hjärnans hälsa en stor roll eftersom högt blodtryck kan utlösa stroke.
Du kan påverka din risk
Professor Miia Kivipelto leder interventionsstudien FINGER och resultaten hittills stöder uppfattningen att senil demens kan förebyggas med hälsosam livsstil.
Studien undersökte möjligheterna att förebygga försvagade minnesfunktioner. I studien deltog 1 260 finländare med ökad risk för att insjukna i demens. Risken bedömdes bland annat utifrån förekomsten av riskfaktorer för artärsjukdomar i medelåldern. Deltagarna var 60–77 år när studien startade 2009.
Två år senare var risken för nedsatt minnes- och tankeförmåga i kontrollgruppen 31 procent högre än i interventionsgruppen som fick intensifierad kostrådgivning, var fysiskt aktivt och ägnade sig åt kognitiv träning.
Inom kort startar en sjuårig uppföljningsstudie av FINGER.
Läs mer på till exempel http://www.kmagasin.se/artikel/vi-kan-forebygga-demens/.
