Av Mari Vehmanen
• Utbildningen av diabetesteamen har setts över, och resultatet av den nya utbildningen är att samarbetet och dialogen i diabetesvården förbättrats. Resultaten har varit slående. De visar att den metabola kontrollen (glukoskontrollen) hos barn och unga med diabetes har blivit betydligt bättre.
För ett antal år sedan kom det glada nyheter från Sverige. Den metabola kontrollen hos barn och unga med diabetes hade förbättrats markant på kort tid.
Det stod också klart vad förbättringen berodde på. Så gott som alla diabeteskliniker för barn och unga hade nämligen deltagit i Swediabkids, ett projekt för att utbilda teamen inom diabetesvården. Projektet startade till följd av de iakttagelser som Lena Hanberger hade gjort i sin doktorsavhandling.
– Hon undersökte vad det var som skiljde klinikerna med de bästa behandlingsresultaten från andra kliniker. Överraskande nog var det inte primärt de materiella resurserna eller exempelvis antalet insulinpumpar som var den springande punkten. Däremot fungerade interaktionen bra bland personalen på klinikerna med de bästa resultaten, och alla hade samma tydliga mål, säger Kari Ranta, barnläkare och medicinsk expert på Oy Eli Lilly Finland Ab.
Utifrån dessa iakttagelser togs det fram en utbildning där diabetesteamen själva funderar på hur de kan lägga om sina arbetsmetoder och kommunicera bättre. Resultaten lät inte vänta på sig. Före utbildningen låg HbA1c-värdena bland barn och unga i snitt på 65,6 mmol/mol (8,2 procent). Numera är genomsnittet 57 mmol/mol (7,4 procent).
Efter Swediabkids har andelen välinställda barn och unga i Sverige ökat markant.
– Det kan inte vara sant. Det var min första tanke när jag fick höra talas om resultaten i Sverige.
Kari Ranta säger att förändringen ger betydligt högre livskvalitet och innebär att följdsjukdomarna minskar i framtiden.
– Och allt detta har de uppnått genom att vårdpersonalen samarbetar och kommunicerar bättre. Alltså inte med hjälp av nya behandlingsmetoder eller läkemedel, understryker han.
Hela teamet går på kurs
Våra finländska experter på behandling av barndiabetes blev intresserade av den svenska modellen och ville titta närmare på den. Det startades ett pilotprojekt där de deltagande enheterna var diabetespoliklinikerna för barn och unga på Åbo stad och Jorvs sjukhus. De fick delta i Swediabkids-utbildningen i Sverige med stöd från läkemedelsbolaget Lilly.
Både Jorv och Åbo fick samma goda resultat som i Sverige. Därför ville också Diabetesförbundet engagera sig i samarbetet för att kunna sprida det framgångsrika konceptet i Finland. Den första Findiabkids-utbildningen pågår för närvarande. För Lilly är målet med samarbetet att förbättra vården och behandlingen av barn och unga med diabetes och företaget sprider exempelvis ingen information om sina produkter på utbildningarna.
Enligt specialistläkaren Anu-Maaria Hämäläinen på Diabetesförbundet är gemenskapsaspekten en av styrkorna med modellen. Hela diabetesteamet går på kurs, och det i sin tur medverkar till att alla går in för förändringen.
– Vanligen brukar de anställda gå enskilt på fortbildning. Men det är en helt annan sak när hela teamet sitter tillsammans och funderar på sina arbetsmetoder.
Utbildningen startar med mycket fundamentala frågor: Varför finns vår enhet till? Vad har vi för patienter? Hur bemöter vi dem och varandra? Hur fungerar vi i olika situationer?
Utbildningen pågår i ett och ett halvt år. Mellan närundervisningsdagarna samlas teamen med en ledare för att behandla samma frågor.
– Var och en får lägga fram sin åsikt och påverka. Tillsammans väljer teamet ut några frågor som de vill koncentrera sig särskilt på. Samtidigt kommer deltagarna överens om hur förändringen ska genomföras och effekterna följas upp, berättar Anu-Maaria Hämäläinen.
Det är inget tillfälligt projekt utan tanken är att deltagarna fortlöpande ska analysera och utveckla sitt arbete.
En av fördelarna med utbildningen är att teammedlemmarna lär sig tala samma språk med patienterna.
– Budskapet är alltid detsamma oberoende av vem det framförs av. I slutändan är det alltså framför allt diabetesbarnen och deras familjer som är vinnarna.
Gemensamma mål
Barnendokrinologen Mari Pulkkinen, Jorvs sjukhus, säger att patienternas HbA1c-värden har förbättrats betydligt sedan personalen gick på utbildningen. Genomsnittet är idag cirka 58 mmol/mol (7,5 procent) och var för några år sedan cirka 68 mmol/mol (8,4 procent). Tidigare lyckades mindre än en tredjedel av barnen och ungdomarna nå upp till målet med egenvården. Numera är det nästan hälften som lyckas nå målen.
Enligt Mari Pulkkinen är det många rutiner på polikliniken som har ändrats sedan utbildningen startade.
– Idag har vi tydliga och gemensamma linjer. Vid vissa HbA1c-värden följer per automatik tätare kontroller eller möjlighet att träffa en psykolog. Numera diskuterar vi inte varje gång för varje enskilt fall när och hur det är bäst att reagera på sämre metabol kontroll.
Personalen har nya skriftliga anvisningar och det finns material som de ger till patienterna. Man har tagit fram så kallade kunskaps- och färdighetstrappor för olika åldersnivåer. De visar i vilken takt ansvaret för egenvården kan lyftas över på barnen själva. Vidare har introduktionen av nyanställda effektiviserats. Dessutom finns det fler gemensamma mottagningar där både läkare och diabetesskötare är närvarande. Jorvs sjukhus har också startat stödgrupper för barn i skolåldern och grupperna har varit mycket populära.
– Idag har vi gemensamma och betydligt mer ambitiösa behandlingsmål. Barnen och ungdomarna och deras familjer samverkar på ett bra sätt och vill försöka nå målen. Samtidigt har vi fattat ett medvetet beslut att inte späda på rädslan för lågt blodsocker, säger Mari Pulkkinen.
Positivt grepp
Också i Åbo har resultaten varit bra. Barnläkaren Ritva Ahomäki säger att 40–50 procent av barnen och ungdomarna är välinställda. Före utbildningsprojektet var siffran 25–30 procent.
Andelen med dålig metabol kontroll har sjunkit från 25–30 procent till 14 procent.
– Det betyder helt enkelt att våra patienter har ett friskare vuxenliv framför sig. God metabol kontroll i barndomen och i unga år spelar en enormt stor roll och skyddar mot följdsjukdomar senare i livet.
Hon säger att enheten har gjort många justeringar i sina rutiner. Numera har de systematisk patientundervisning och uppföljning av resultaten. Tematet har möte en gång veckan, och det ordnas möten med familjerna när det behövs.
Dessutom har man medvetet satsat på att ändra personalens inställning till patienterna och deras familjer.
– Vi har gått in för att stödja barnen och ungdomarna på ett positivt sätt. Vi motiverar och gläds tillsammans när någon lyckas. Det fungerar inte med att klandra och predika.
Hon tillägger att insatserna för att utveckla arbetet har blivit en fortlöpande aktivitet tack vare utbildningsprojektet.
Tidigare ordnades det då och då utvecklingsdagar för personalen. Numera utvecklas det tre gånger om året.
– Det krävs fortlöpande arbete för att vi inte obemärkt ska glida tillbaka i de gamla vanorna. Men den positiva utvecklingen sporrar personalen att fortsätta på den nya vägen.
Hon hoppas att också Finland ska kunna förbättra behandlingsresultaten med hjälp av utbildning för diabetesteamen.
– Vårt bästa varje gång. Det är ett rättesnöre som vi försöker hålla oss till också i fortsättningen, avslutar Ritva Ahomäki.
