Av Tuija Manneri
• Lauri Pelkonen står i spetsen för läkemedelsprisnämnden och följer introduktionen av nya läkemedel i Finland från första parkett.
Ljus och skuggor avlöser varandra en tidig morgon i Helsingfors. Det är ett scenario som får Lauri Pelkonen, 50, att stanna på vägen till jobbet. Med kameran i telefonen fångar han ögonblicket och bilden kommer kanske att finnas på hans populära Instagramkonto.
– Fotografier ger ett nytt perspektiv på vardagen och världen. Man ser sin invanda omgivning med nya ögon. Det är en trevlig motvikt till långa dagar och ett arbete, som tränger sig på i tankarna också på fritiden, säger Lauri Pelkonen, som är direktör för läkemedelsprisnämnden.
Han kanske ska tacka familjen för att fotograferingen har blivit ett fritidsintresse. Som barn såg han ofta sin pappa med kameran i högsta hugg, och för några år sedan lockade syskonbarnen sin morbror att öppna ett konto på Instagram.
– Sedan dess har jag tagit fler och fler bilder. Bilderna gör att till och med resorna till jobbet, fem dagar i veckan året om, blir mer intressanta.
Han har 20 kilometer till jobbet och resan börjar hemma i Esbo och slutar i Kronohagen i Helsingfors, där läkemedelsprisnämnden finns i anslutning till Social- och hälsovårdsministeriet. Nämnden avgör läkemedelstillverkarnas ansökningar om partipris för läkemedel och bestämmer vilka preparat som får och vilka som inte får FPA-ersättning och hur stor ersättningen i så fall är.
– Nämnden är knuten till ministeriet, men den fattar självständiga beslut, inga politiska beslut. Besluten styrs av sjukförsäkringslagen och EU-regler. Dessutom finns det en förordning av statsrådet som anger vid vilka sjukdomar specialersättning ges ut, säger han.
Flera hundra beslut varje år
Första parkett, är Lauri Pelkonens beskrivning av sitt jobb.
– Vi hör till de första som får se vilka läkemedel som kommer att introduceras i Finland. Dessutom får vi följa den snabba omvandlingen inom läkemedelsvärlden. Det är en värld där den hårda läkemedelsverkligheten möte den sociala tryggheten. Allt detta medverkar till ett mycket intressant, men oerhört svårt jobb.
Nya läkemedel, också diabetesläkemedel, kommer hela tiden ut på marknaden. Försäljningstillstånd för nya läkemedel beviljas av EU. Efter det får läkemedelsföretagen sälja sina läkemedel via apoteken i Finland.
– Om en tillverkare vill att ett läkemedel ska ersättas via FPA, måste den lämna in en ansökan om ersättning och partipris till läkemedelsprisnämnden.
Företaget uppger alltså till vilket pris det är berett att saluföra sitt läkemedel i Finland. Prisnämnden kan inte bestämma priset utan bara avslå eller godkänna en ansökan.
– Till exempel i fjol avgjorde nämnden nästan 600 ansökningar om ersättning och partipris och ungefär 90 procent godkändes. Nästan 40 nya verksamma ämnen eller läkemedelskombinationer godkändes för grund- eller specialersättning.
Avvägning mellan pris och nytta
Efter läkemedelsprisnämndens möten kontaktas Lauri Pelkonen ibland av besvikna patienter, när ett nytt efterfrågat läkemedel inte godkänts för FPA-ersättning.
– För enskilda människor kan våra beslut säkert kännas svåra ibland. Prisnämnden måste dock väga kostnaderna för ett nytt läkmedel mot hälsovinsterna och de läkemedelsbehandlingar som redan finns. Ofta finns det för lite dokumentation eller praktisk erfarenhet av hälsovinsterna eller kostnadseffekterna när ett nytt läkmedel presenteras.
Nämnden kan avgöra många klara och ostridiga fall genom ett beslut av direktören. Ofta handlar det då om ersättning för nya utbytbara läkemedel. Svårare frågor som specialersättning för ett läkemedel behandlas alltid av hela läkemedelsprisnämnden med sju medlemmar.
Social- och hälsovårdsministeriet utnämner medlemmarna till nämnden för tre år i taget. De företräder Folkpensionsanstalten, Social- och hälsovårdsministeriet, Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet Fimea, Finansministeriet och Institutet för hälsa och välfärd. Nämnden bistås av en expertgrupp bestående av sju medlemmar från olika medicinska områden.
Från lagerarbetare till jurist
Lauri Pelkonen är inne på sitt sjunde år i spetsen för läkemedelsprisnämnden. I jobbet stöter han ibland på sin far, arkiater Risto Pelkonen.
– Alla känner inte till vårt släktskap så det kan uppstå lustiga situationer. En gång ville till exempel en arbetskamrat presentera mig för min far. Och en bekant till mig kommenterade en gång att jag pratar så förtroligt med arkiatern.
Lauri Pelkonen är yngsta barnet och hans far är alltså läkare och hans mor farmaceut. Ett tag funderade han själv på att studera till läkare.
– Innan jag deltog i inträdesförhöret till medicinska fakulteten ville jag förkovra mig i kemi och fysik. Så jag började gå på föreläsningar på universitetet. Ganska snabbt insåg jag att naturvetenskaper inte är min grej och sökte i stället in till juridiska fakulteten.
Före det fick han sin första erfarenhet från arbetslivet – inom läkemedelsvärlden som lagerarbetare på ett läkemedelsföretag. Han blev klar med sina juridikstudier under den ekonomiska krisen i början av 1990-talet, men hade fått anställning på Suomen Kulttuurirahasto (Finska kulturfonden) strax innan studierna var slutförda.
– Sedan var det dags för praktikperioden på tingsrätten. Efter det arbetade jag på några advokatbyråer och på en skattebyrå innan det var dags att flytta över till försäkringsavdelningen på Social- och hälsovårdsministeriet. Där jobbade jag med lagberedning inom socialförsäkring.
Samtidigt biträdde han läkemedelsprisnämnden i juridiska frågor.
– Det var i slutet på 1990-talet. Allt oftare överklagade läkemedelsföretagen ersättningsbesluten till högsta förvaltningsdomstolen och nämnden behövde en jurist. Min chef tyckte jag skulle ta jobbet så man kan säga att jag kom in av en slump, skrattar han.
Det allmännas bästa
Till en början kände sig den unge juristen Pelkonen främmande i en miljö med läkemedelsersättningar. Men övning ger färdighet och han studerade området vid sidan av jobbet.
– Just då råkade Åbo universitet starta ett nytt program för toppexperter inom socialförsäkring.
För ett tiotal år sedan tog han en licentiatexamen i statslära och skrev sin licentiatavhandling om EU-strategier för hantering av läkemedelskostnader.
– Varje medlemsstat har sitt eget ersättningssystem och varje stat bestämmer själv vilka läkemedel den vill och kan bekosta med samhällsmedel. I Finland är det läkemedelsprisnämndens uppgift att möjliggöra så många moderna och högkvalitativa läkemedelsbehandlingar som möjligt. Arbetet är dock förknippat med ett ansvar för kostnader och kostnadshantering.
I år har prisnämnden fått ett nytt verktyg att arbeta med, en riskfördelningsmodell som tillämpas i många europeiska länder. Det innebär att läkemedelsprisnämnden och ett läkemedelsföretag kan ingå ett konfidentiellt avtal om priset på ett läkemedel.
– Om nämnden inte kommer att godkänna företagets ansökan om FPA-ersättning, kan företaget be om ett samtal om villkorad ersättning för läkemedlet. Det kan exempelvis hända att det råder osäkerhet kring behandlingsresultaten av ett nytt läkemedel. Då kan parterna komma överens om att företaget inom en viss tid lägger fram nya bevis och kompromissar om priset som villkor för att få FPA-ersättning. Både företaget och samhället är alltså med och bekostar läkemedlen och också företaget tar ett ansvar för den ekonomiska risken med ett nytt läkemedel, understryker Lauri Pelkonen.
Riskföredelningsmodellen är ett försök som pågår i tre år.
– Under de tre åren samlar vi erfarenheter av modellen och kan bedöma om den lämpar sig för vårt finländska ersättningssystem. Det är värt att testa modellen eftersom den stora frågan i framtiden är hur vi ska se till att de som behöver nya läkemedel får dem och hur vi samtidigt ska behålla kontrollen över kostnaderna.
Det är en stor utmaning, men han är förhoppningsfull.
– När vi samarbetar, kan vi generera goda reslutat. Men det kräver att alla parter inom läkemedelsområdet samarbetar och drar åt samma håll. Det går inte att alla bara driver sina egna intressen. I stället måste vi se att vi har ett gemensamt intresse.
