Typ 1-diabetes syns på blodprov redan ett par år före diagnosen

739
Olli Helminen är tacksam för att familjerna orkade ro det mödosamma projektet i land och på så sätt stödja vetenskaplig forskning. Bild: Olli-Pekka Rissanen.

Av Riitta Ahonen

• När antikroppar mot typ 1-diabetes uppenbarar sig i blodbanan hos ett barn, kommer barnet sannolikt att insjukna i diabetes förr eller senare. Det är betydligt lättare att förutse debuttidpunkten när man vet att blodsockervärdena stiger redan ungefär två år före diagnosen.

HbA1c-värdena börjar stiga hos antikroppspositiva barn, det vill säga barn med stor diabetesrisk, redan två år innan typ 1-diabetes diagnostiseras. Det visar medicine licentiat Olli Helminen vid Uleåborgs universitet i sin doktorsavhandling som granskades i oktober. På individnivå kan diagnostidpunkten förutses utifrån att HbA1c-värdet stiger med tio procent eller när HbA1c-värdet två gånger ligger på minst 5,9 procent (41 mmol/mol).

– Värdena vid ett oralt sockerbelastningstest och slumpartat mätta blodsockervärden utan större förberedelser börjar stiga ett och ett halvt år innan diagnosen.

Avvikelser kan också ses vid kontinuerlig glukosmätning (CGM) och vid blodsockermätning på kvällen i fingertoppen, säger Olli Helminen.

På individnivå insjuknar mer än hälften av barnen inom ett halvår, om proverna uppvisar avvikelser.

Ett led i DIPP-studien

Olli Helminens doktorsavhandling ingår i DIPP-studien, som har pågått sedan 1994. Den undersöker hur typ 1-diabetes kan förutses och förebyggas. Universitetssjukhusen i Tammerfors, Uleåborg och Åbo har tagit prov på navelsträngsblod från 20 000 nyfödda barn. Över 90 procent av föräldrarna har gett sitt tillstånd till att prov tas på barnen.

Fram till slutet av 2011 hade forskarna med hjälp av testerna på navelsträngsblod identifierat cirka 15 000 barn med ökad ärftlig risk för att få diabetes.

– Barnen fick gå på regelbundna uppföljningsbesök där deras blod undersöktes för diabetesrelaterade antikroppar. Under uppföljningstiden fick 567 barn antikroppar och 255 av dem insjuknade i typ 1-diabetes fram till 2011.

I doktorsavhandlingen följde han dessutom upp tio antikroppspositiva barn med hög diabetesrisk och tio kontrollindivider med noggranna blodsockermätningar, matdagbok och sockerbelastningstest. Syftet med att undersöka sockeromsättningen hos antikroppspositiva barn var att ta reda på hur diabetesdebuten kan förutses.

Antikroppar i blodet innebär 84 procents sannolikhet att insjukna i diabetes inom femton år.

Sjukdomen var ingen överraskning

Olli Helminen är tacksam för att barnen och familjerna var så engagerade i studien och orkade fullfölja det mödosamma arbetet till fromma för vetenskapen ända fram till slutet. På andra ställen i världen är det vanligare än i Finland att deltagare ger upp och lämnar vetenskapliga studier.

– Familjerna har haft direkt nytta av att delta i studien. När det uppdagades avvikelser i sockeromsättningen fick föräldrarna rådet att mäta barnets blodsocker hemma ett par gånger i månaden före och efter lunch. När blodsockret var på väg uppåt kunde diabetes diagnostiseras i tid.

Dessutom hade barnen färre allvarliga hälsoproblem vid diagnostidpunkten. Det var exempelvis också ovanligt att de behövde intensivvård. Fortfarande idag händer det ganska ofta att barn blir intagna på intensiven i samband med diabetesdiagnosen eftersom sjukdomen inte har upptäckts i ett tillräckligt tidigt stadium.

Det var ingen överraskning för DIPP-familjerna att barnen insjuknade i diabetes. De hade hunnit vänja sig vid tanken och var förberedda på att ta hand om egenvården. Bland annat var de utmärkt väl förberedda för att göra egenkontroller av blodsockret och ta hand om insulinbehandlingen varje dag. Också i fortsättningen hade barnen god glukoskontroll.

Hur startar sjukdomsprocessen?

Typ 1-diabetes är en autoimmun sjukdom som beror på att betacellerna förstörs och insulinproduktionen i kroppen upphör. Sjukdomsprocessen är långsam och den varierar från individ till individ. Det är fortfarande okänt vad sjukdomen beror på. Miljöfaktorer spelar en roll för uppkomsten av sjukdomen, men forskarna har inte kunnat peka på någon enskild faktor i miljön som sätter igång sjukdomsprocessen.

– Det är viktigt att vi får kunskap om hur betacellerna börjar förstöras och hur den autoimmuna processen startar. Av allt att döma är det ett komplicerat samspel mellan arv och miljö. I framtiden när vi vet mer om den individuella sjukdomsprocessen kommer det att finnas större möjligheter att förebygga typ 1-diabetes, säger Olli Helminen.

I uppföljningsstudier kan eventuella behandlingar inriktade på immunsystem eller betaceller sättas in exempelvis hos barn med avvikelser i sockeromsättningen. På så sätt får man svaren mycket snabbt.

Det är enligt Helminen viktigt att den finländska studien kan fortsätta identifiera faktorer relaterade till typ 1-diabetes. Sett i ett globalt perspektiv är den finländska DIPP-studien det största projektet som undersöker patogenesen vid typ 1-diabetes, det vill säga uppkomsten och utvecklingen, och riskfaktorer för diabetes hos barn med diabetesrisk.