Av Tiina Huokuna
• Kan nuet domineras av rädsla för det som kan komma långt in i framtiden? Det finns många olika typer av rädsla. Rädsla kan ha mycket olika bakgrund och den kan vara mycket individuell. Helena Nuutinen, psykolog på Diabetesförbundet, säger att man ska titta närmare på sina rädslor, för de är alltid ett tecken på något.
– Det är viktigt att få behandla alla frågor kring diabetes på mottagningen, också oro och rädsla.
Det stöd och den vägledning en diabetiker får vid insjuknandet lägger grunden för hur livet går vidare och för hur diabetikern själv ser på framtiden.
På kurser som ordnas av Diabetesförbundet får deltagarna prata om sina rädslor, och samma teman kommer ofta upp på mottagningen och i gruppsamtal. Rädslorna kan gälla diabetes och diabetessymtom (exempelvis lågt och högt blodtryck), sjukdomsförloppet, komplikationer och behandling (exempelvis sprutskräck och biverkningar av läkemedel). Många funderar på hur viktiga mänskliga relationer och jobbet påverkas av diabetes.
Hur ser framtiden ut?
I sitt licentiatarbete undersökte Helena Nuutinen hur livskvaliteten påverkas av diabetes. Störst effekt ansågs diabetes ha på framtidsutsikterna. En del deltagare kände oro och rädsla inför framtiden.
– Det är en fortlöpande process att ha diabetes och leva med sjukdomen. Föränderliga livssituationer, ändringar i behandlingsformen och tecken på följdsjukdomar kan väcka nya frågor.
Också omgivningens inställning till diabetes medverkar till hur man själv ser på sin sjukdom. Stödgrupper med andra diabetiker kan vara till utmärkt hjälp för att lära sig se sin rädsla och oro i rätt proportioner. Det kan vara att delta i en grupp eller att diskutera på Facebook. Å andra sidan kan i synnerhet diskussioner på Facebook väcka ännu större oro.
Också den närmaste omgivningen kan ge upphov till varierande upplevelser. Ibland kan tråkiga erfarenheter överskugga framtidsutsikterna.
– Det kan vara bra att komma ihåg att diabetes och behandlingen är mycket individuell.
Vem styr mitt liv: rädslan eller jag själv?
Bekymmer och rädsla hör till livet och de kan skydda mot tråkiga upplevelser. Men rädslor kan börja leva sitt eget liv och kringskära verkligheten. Det kan vara bra att fråga sig vad som styr mitt liv mest, oro eller förhoppning?
Sjukdom påverkar ofta känslan av att ha kontroll över sitt liv och sin kropp. Fundera gärna vad som går att påverka i livet och vad som inte går att påverka.
Det finns mycket i diabetes, behandlingen och ditt välbefinnande som du kan påverka själv eller med hjälp från diabetesmottagningen. Många känner det som en lättnad att få rätt proportioner på sin rädsla och kunna bearbeta sina möjligheter att påverka situationen. Det går dessutom att påverka sina egna känslor. Ju bättre man känner sina känslor och orsakerna bakom dem, desto lättare är det att själv få kontroll över dem. Allt kan man inte påverka och ibland måste man leva med sin ångest. Ofta känns det lättare att få dela sina känslor med någon och rent konkret ge uttryck för sin oro.
Känslor förändras
Människor är olika också när det gäller att bearbeta sina känslor. En del vill helst fundera stilla för sig själv, medan andra vill prata högt om sin oro tillsammans med någon. Andra koncentrerar sig på att läsa fakta.
– Oftast är det så att vi vill ha stöd för att kunna relatera till oron och rädslan, säger Helena Nuutinen.
Andra i samma situation, men också närstående kan vara till stor hjälp och gott stöd. Närstående kan dock också påverkas av bekymren. Därför är det viktigt att exempelvis på mottagningen eller på en kurs prata med andra om frågor som känns svåra.
– Också syskon kan vara oroliga för sina systrar eller bröder. De behöver information för att förstå. Det är bra att prata med dem om diabetes och alla känslor och tankar som behandlingen väcker.
Hur ska man göra med rädslan?
Diagnostidpunkten är en viktig fas i diabeteslivet.
– Då måste det finnas tid och tillfälle att fundera på alla frågor som dyker upp. Man måste kunna lita på vårdpersonalen för att våga ställa frågor, också dumma frågor, understryker Helena Nuutinen.
Många tycker att kamratstöd är till stor hjälp. Du ser att du inte är ensam med dina problem. Du förstår att också andra har likadana upplevelser och känslor.
– Det är individuellt hur man tillgodoser sitt kunskapsbehov. Information finns i böcker, tidningar, på nätet och i andra medier. Tänk på att källan bör vara så tillförlitlig som möjligt.
– Men det räcker inte bara med information. Ofta behöver man få professionell hjälp för att få en rätsida på sin situation.
En del har möjligheter att i lugn och ro lära sig egenvården på diabeteskurser, och det känns som en lättnad. Läget kan se mörkt ut, men när man får gå igenom situationen med någon annan är det lättare att se möjligheterna att påverka sin diabetes och sitt eget välbefinnande.
Prata, red ut, fundera på bakgrunden till rädslor, sök stöd i grupper.
Lågt blodsocker kan skrämma
Största delen av de som har diabetes har erfarenheter av lågt blodsocker. Erfarenheterna varierar dock. En del har hypoglykemi ofta och andra nästan aldrig.
Det kan vara symtomen (svettningar, matthet, förvirring och exempelvis mardrömmar) som känns skrämmande. Inte sällan uppträder också dödsångest. Dessutom kan lågt blodsocker slå till när man minst anar. Det kan kännas både obehagligt och skrämmande att vara beroende av andras hjälp.
– Ibland räcker det med en enda obehaglig upplevelse för att rädslan ska väckas. Många oroar sig trots att de inte har haft obehagliga upplevelser. Skräcken kan få en att låta blodsockret ligga lite för högt, men det är inte bra för hälsan. Oron kan öka om man inte känner igen tecknen på lågt blodsocker lika bra som tidigare, säger psykologen Helena Nuutinen.
Det är viktigt att egenvården kan utformas så att man känner sig trygg och säker. Å andra sidan är det nyttigt att fundera lite mer på bakgrunden till rädslorna. Ibland kan skräck för lågt blodsocker vara relaterad till rädsla för sociala situationer. Diskutera gärna frågan på diabetesmottagningen och fundera vad som är reell rädsla och vilken typ av rädsla som begränsar ditt liv.
Hör dig för i tid om terapeutiskt eller psykologiskt stöd på mottagningen. Annars kan rädslorna börja leva sitt eget liv.
