Av Pirkko Tuominen
• På senare år har det kommit till mycket ny kunskap om bakgrunden till typ 2-diabetes och det har kommit ut många nya läkemedel på marknaden. Också fetmaoperation kan vara till hjälp. Men A och O i alla stadier av sjukdomen är hur diabetikern själv tar hand om sig.
Insulin är ett hormon och det har förmågan att mycket effektivt sänka blodsockerhalten i blodet. Därför måste insulinutsöndringen i kroppen vara exakt reglerad. Vid typ 2-diabetes producerar bukspottkörteln insulin, men insulinet har nedsatt effekt eller det utsöndras mindre insulin än kroppen behöver. Vem som får diabetes hänger i sista hand på betacellerna. När betacellerna tröttnar sinar insulinutsöndringen så småningom. Följden är att blodsockret stiger och diabetes bryter ut.
Den kunskapen har funnits länge. Man har också vetat att sjukdomen föregås av metabola syndromet. Det är en störning i fettmetabolismen och sockeromsättningen som kallas insulinresistens. Måttbandet är ett enkelt mått på insulinresistens eftersom stort midjemått tyder på äppelfetma.
– Bukfetma är ett typiskt tecken på typ 2-diabetes, säger Merja Laine, specialist i allmänmedicin och diabetolog.
I en äppelformad buk är överskottsfettet samlat kring inre organ, ofta kring levern. Vid fettansamling minskar insulinkänsligheten i levern med blodsockerstegring som följd.
Anlag nedärvs, livsstil avgör
Den vanligaste debutåldern för typ 2-diabetes ligger mellan 40 och 60 år. En ny och oroväckande trend är att sjukdomen upptäcks i allt yngre åldrar, och tilltagande fetma är den huvudsakliga orsaken.
– Också normalviktiga kan få typ 2-diabetes, men merparten är överviktiga. Ofta finns det någon annan i släkten som har sjukdomen. Anlagen nedärvs.
Sannolikheten att få typ 2-diabetes är 40 procent om den ena föräldern har sjukdomen. När båda föräldrarna är typ 2-diabetiker är risken 70 procent.
– Jag brukar säga till mina patienter att sannolikheten att deras barn skonas är 30 procent trots att båda föräldrarna har sjukdomen. Chanserna att förbli frisk är goda om man sover tillräckligt mycket, äter hälsosamt, motionerar regelbundet och håller normalvikt.
Det är inte säkert att diabetes bryter ut trots att man har diagnostiserad prediabetes, ett förstadium till diabetes. Med ändrad livsstil går det att åtminstone skjuta sjukdomsdebuten på framtiden. Redan en liten viktminskning har stor effekt för hälsan.
– Vid förstadier till diabetes kan sjukdomsdebuten hindras med hjälp av måttlig bantning och mer motion. Samtidigt får man fler friska år i livet. I en grupp med personer som gått ner fem procent i vikt finns det fyra år senare 58 procent färre med diabetes än i en grupp med personer som inte bantat, berättar Merja Laine.
Komplex bakgrund
Sambandet mellan metabola syndromet och diabetes behöver inte bara bero på arvsfaktorer. Också faktorer som reglerar stress och inflammatoriska reaktioner kan spela in. Tillväxtmiljön under fosterstadiet kan inverka på sjukdomsrisken. Exempelvis barn med låg födelsevikt som programmerats för litet näringsintag löper större risk att i vuxen ålder få diabetes och hjärt- och kärlsjukdomar, särskilt om de samlar på sig övervikt. Vidare har barn till mödrar som haft graviditetsdiabetes ökad risk att drabbas av metabola syndromet.
– Det betyder inte att någon utan vidare insjuknar. Återigen spelar det in hur man lever och vad man gör.
De senaste 10–20 åren har det kommit till mycket ny information om bakgrunden till diabetes.
– Bakgrunden till diabetes spänner över ett betydligt större fält än vi tidigare trott. I dag vet man exempelvis att insulinresistens finns i ett flertal vävnader, inte bara i musklerna. Vidare vet man att det finns blodsockerhöjande hormoner i kroppen, bland annat glukagon, som utsöndras i alfacellerna i bukspottkörteln, och stresshormonerna adrenalin och noradrenalin och det inflammatoriska hormonet kortisol, som alla utsöndras i binjurarna, räknar hon upp.
Tarmhormoner skyndar till hjälp
På senare år har tarmhormoner (inkretinhormoner) varit föremål för intensiv forskning. De har nedsatt effekt vid typ 2-diabetes.
– Läkemedel med samma effekt som tarmhormonerna är en av nykomlingarna bland diabetesläkemedlen. De sänker blodsockret och hjälper kroppen att behålla de insulinproducerande cellerna i funktionsdugligt tillstånd.
– Vanligen ger inkretinläkemedel en viktnedgång eftersom mättnadskänslan infinner sig efter mindre matportioner och aptiten minskar.
– Insulinbehandling kan skjutas på framtiden eller det kan hända att insulin inte alls behövs. I dag sätts insulinbehandling in betydligt mer sällan än för 10–15 år sedan.
Det bör noteras att insulinbehandling måste sättas om insulinproduktionen upphör i kroppen. Det kan ha många orsaker, bland annat inflammation eller tumör i bukspottkörteln.
Kilon kan opereras bort, men inte gener
Diabetiker med svår övervikt kan behandlas med fetmaoperation. Magsäcken formas om så att man bara kan äta mycket små portioner åt gången. I Finland är gastric bypass den vanligaste operationsmetoden.
– Efter operationen sjunker vikten drastiskt, i snitt kring 40 kilo, berättar Merja Laine.
Operationen påverkar ämnesomsättningen och ändrar hormonverksamheten i mag–tarmkanalen. Tarmarna mår bättre och fettlever brukar försvinna i de flesta fall. Inom två år kan 70 procent av opererade typ 2-diabetiker sluta med diabetesmedicinering och uppnå bättre glukoskontroll.
– Därefter tenderar vikten tyvärr att stiga på nytt hos många. Också blodtrycket och blodsockret skjuter i höjden. Diabetes kan inte botas med kirurgi, men sjukdomen kan gå i remission.
Diabetes har en tendens att återkomma om man återgår till gamla vanor.
– Oavsett om det är gammal hederlig bantning eller fetmaoperation är det av största vikt att viktförändringen är bestående. Därför är det angeläget att ställa sig själv frågan ”Vad är jag beredd att göra?”. Det är lättare att hålla sig till nyordningen när man känner sig bekväm i sitt liv och hemma i livsstilsförändringarna, sammanfattar Merja Laine.
