Av Eija Sampolahti, diabetesskötare, Diabetesförbundet
• HbA1c, glykosylerat hemoglobin, speglar långtidsblodsocket. Provet visar hur mycket glukos (blodsocker) det i genomsnitt har fastnat på hemoglobinet i de röda blodkropparna under 6–8 veckor före provet. Hemoglobin är ett protein.
Hos friska individer ligger HbA1c under 42 millimol per mol (mmol/mol) och hos personer med ett förstadium till diabetes, så kallad prediabetes på 42–48 mmol/mol. Diagnosgränsen för diabetes går vid 48 mmol/mol.
Det generella HbA1c-målet för personer med diabetes är under 48 mmol/mol enligt rekommendationerna för god medicinsk praxis. Individuella mål läggs fast bland annat med hänsyn till sjukdomstid, behandling, hypoglykemikänslighet, ålder och funktionsförmåga.
HbA1c är inte ett medelvärde för blodsockret och det säger ingenting om variationerna i blodsockernivån under dagens lopp. Värdet tillämpas för att bedöma hur egenvården fungerar i kombination med egenkontrollerna. Om HbA1c ligger högre än det individuella målet under en längre tid, ska personen göra tätare egenkontroller för att få reda på vilken tid på dagen blodsockret stiger för mycket.
Vanligen testas HbA1c med 3–6 månaders intervaller. Det varierar hur mycket socker som binds vid de röda blodkropparna och hur länge blodkropparna lever och hur många de är. Följaktligen tolkas provet individuellt. Vid höga HbA1c-värden är risken för följdsjukdomar förhöjd eftersom socker också fastnar på andra proteiner i kroppen än hemoglobin.
Tidigare angavs resultatet i procent, men sedan 2010 anges det med enheten mmol/mol enligt ett internationellt system. Från och med i år har enheten i procent avskaffats. Tabellen visar hur mmol/mol och procent motsvarar varandra.
