Av Pirjo Silveri
• Vissa människor ser varje motgång som en oöverstiglig mur. Andra ser alltid ett ljus i mörkret och marscherar med stor tillförsikt framåt i livet hur stora och tunga hinder det än radas upp framför dem.
Varför har vi så olika attityd till svårigheter, psykolog Mari Kukkamäki?
Arvsfaktorer spelar en roll för hur mycket vi tenderar att oroa oss, bli intresserade, tillägna oss nya tankar och testa nya förhållningssätt, men det är bara halva sanningen. Det har sagts att 50 procent av upplevd lycka kan förklaras med generna, 10 procent med miljöfaktorer och 40 procent med inställningen. Man kan alltså i hög grad påverka sitt psykiska välbefinnande.
Generna utgör ett flexibelt underlag som sedan omformas i ett samspel mellan miljö, beteende och attityder.
Vi reagerar olika ända från födelsen och våra reaktionssätt förklarar hur vi är. Vi får en hel del vägledning med oss på resan, framför allt från föräldrar, men också från syskon, mor- och farföräldrar, dagis och lärare. Om vi har tillförlit, tillgivenhet och glädje och tillåts ge uttryck för alla känslor, också ilska och sorg, är det lätt att ha en nyfiken och positiv inställning och se på livet med tillförsikt också i vuxen ålder.
Andra har rädsla, övergivenhet och grymhet med sig i bagaget. Då är det svårare att se ljust på världen och andra människor. Som vuxen är det inte värt att späda på bördan med besvikelse och bitterhet. I stället vinner man på att slänga onödig barlast. Det kan hjälpa att tänka positivt och söka professionell hjälp, till exempel på hälsovårdscentralen, om det behövs.
Vilken roll spelar egna attityder vid en kronisk sjukdom?
En kronisk sjukdom som för med sig smärta och rädsla är ingenting man frivilligt väljer att leva med. Men den finns där. Livsresan blir en hemsk upplevelse om varje dag består av ilska och bitterhet över att vara tvungen att ha så svårt ressällskap.
Koncentrationen av stresshormoner stiger av irritation. Kroppen befinner sig ständigt i krigstillstånd, beredd att gå till anfall, trots att inga vapen i världen biter på fienden. Långvarig stress har många nackdelar: huvudvärk, ont i magen, inflammationskänslighet och hjärt- och kärlsjukdomar. Också smärtförnimmelserna ökar.
Att acceptera sin situation och sin sjukdom uppfattas av en del som de kapitulerar inför sjukdomen. En sjukdom är emellertid ingen fiende utan ett ressällskap, som visserligen har trängt sig på utan att fråga om lov.
Jag hade en gång en klient som led av nervsmärta dygnet runt och inte kunde sova mer än ett par timmar åt gången. Det gjorde ont att ha barnbarnen i famnen, det gjorde ont att sitta och att ligga och det gjorde ont att gå. Jag lärde mig mycket av denna människa som var en mästare i att tänka positivt, som hade bestämt sig för att leva med sin smärta. Personen dämpade sin smärta utan att prata om den eller beklaga sig i någon större grad – utom en gång i månaden hos psykologen. När sömnen försvann och smärtorna rev i kroppen var det dags att pyssla med sådant som var upplyftande. Det kunde vara att handarbeta, läsa tidningen, titta på favoritprogrammen på teve, ta hand om krukväxterna eller rasta hunden. Samtalen med partnern gällde mestadels andra teman än smärtorna.
Personen sa att allt det här var metoder för att ta kontroll över smärtan. Smärtan kunde inte undanröjas, men den höll sig i bakgrunden när man inte regelrätt öppnade stora famnen för den. Smärtan fick inte fotfäste i parrelationen utan den motas i grind när min klient upplevde att rollen som partner var viktigare än rollen som smärtpatient.
Går det att lära sig positivt tänkande och en hoppfull livsinställning?
Det går att lära sig tänka positivt och det rekommenderar jag varmt. Gör slag i saken med en gång!
Fundera ut små, bra detaljer i din nuvarande situation. Tänk igenom hur dagen började. Vad hände det för trevligt? Vad är du glad över just nu trots att du kanske inte noterade det i morse? Vad kan du berömma dig för idag eller vilken vardagsrutin är du extra tacksam för? Vilka trevliga överraskningar väntar dig i kväll?
Det finns mycket forskning som visar att man mår och känner sig bättre av att göra det som känns trevligt, men också av att fundera och tänka tillbaka på det.
Det kan kännas svårt i början, men försöka stanna upp några gånger om dagen för att öva. Så småningom blir positivt tänkande lika mycket rutin som att borsta tänderna.
Kaffebordet på jobbet eller någon annan pratstund under dagens lopp är utmärkta träningsmöjligheter. Vad har du för positivt att berätta? Finns det något trevligt du gärna vill dela med dig? Hur kan du muntra upp en arbetskamrat som har något tråkigt att berätta?
På kvällen innan du somnar är det bra att påminna dig själv om allt trevligt som hände under dagen och fundera över vad du kan vara tacksam över.
Får man kräva en positiv attityd av andra om man själv är positivt lagd?
Nej, det får man inte. Vi människor är utrustade med varierande resurser för att möta olika situationer. Var och en kan bara påverka sitt eget beteende och sitt eget tänkesätt. Det går inte att tvinga någon annan att ändra sig även om man tror sig se vad den skulle må bra av. Men ingenting hindrar att man föregår med gott exempel. Människor i omgivningen blir kanske intresserade av din positiva inställning och vill ta tag i sina negativa tankemönster.
I positivt tänkande ingår det att värdesätta andras sätt att tänka. Den som tänker positivt ser andras styrkor och goda sidor, även om de just nu kan gömma sig under andra egenskaper. Därför kan man inte kräva en positiv attityd av andra. Det vore på sätt och vis en paradox.
