Av Tuula Vainikainen
• Vid typ 1-diabetes måste insulin sättas in direkt när patienten fått sin diagnos. Vid typ 2-diabetes behövs insulin förr eller senare eftersom insulinproduktionen sinar med åren.
Glykosylerat hemoglobin (HbA1c) sjunker av insulin.
– Redan en sänkning med en procentenhet minskar de diabetesrelaterade förändringarna i ögonbottnar, njurar och nerver med 37 procent, de diabetesrelaterade dödsfallen med 21 procent och hjärtinfarkterna bland diabetiker med hela 15 procent, säger diabetesläkaren Markku Vähätalo.
I våras disputerade han i medicin vid Åbo universitet med en avhandling om insulinbehandling.
Insulinet under decenniernas gång
Under decenniernas gång har insulinbehandlingen utvecklats i rasande tempo. Många kommer fortfarande ihåg de tjocka sprutnålarna från sin barndom. Nålarna gick att ta loss och de måste vässas allt emellanåt.
Så sent som på 1990-talet inleddes insulinbehandling på sjukhus och det hände att patienten måste ligga kvar i flera dagar för att ställa in insulinet på rätt nivå.
– Behandlingen föreföll skrämmande när man måste bli inlagd på sjukhus. Många gånger kände sig patienterna sjukare än de i själva verket var, berättar Vähätalo.
Ganska snart flyttades diabetesvården över på hälsovårdscentralerna. I dag inleds insulinbehandling inom öppenvården.
Allt fler har någon i sin omgivning som sprutar insulin. Inställningen till insulinbehandling är inte längre så dramatisk när hjälpmedlen numera består av händiga tekniska apparater.
– Dagens insulinpennor, insulinpumpar och blodsockermätare är mycket lätta och enkla att använda, påminner Vähätalo.
Diabetes är en sjukdom som patienten själv måste ta ansvar för. Behandlingen kan inte läggas ut på någon annan med diabetesvård som tjänsteuppdrag. I dag tar merparten av de som använder insulin själva hand om behandlingen. Hemsjukvården har bara hand om äldre människor med typ 2-diabetes som inte klarar av att spruta insulin.
God läkemedelsbehandling kan ha biverkningar
Också metformin har en del biverkningar trots att det är ett utmärkt förstahandsmedel vid typ 2-diabetes. En del får magbesvär, och vid oförsiktig användning kan njurarna ta allvarlig skada. Äldre med diabetes kan rentav dö i njurkomplikationerna om de torkar ut.
Viktuppgång är en av nackdelarna med insulin. Den går dock att få under kontroll när man är medveten om risken. Insulinbehandlingen har förändrats och förändras eftersom forskningen ständigt genererar ny information.
– Tidigare sattes alla andra läkemedel ut när personer med typ 2-diabetes övergick till insulin. Det betydde stora insulindoser och följaktligen en tendens att lätt gå upp i vikt. Senare har insulin kombinerats med metformin. Då behövs det mindre insulindoser och viktökningen är inte så påtaglig, säger han.
– Det finns forskning som visar att det är lättare att hålla viktökningen under kontroll om insulinbehandling sätts in direkt efter diagnosen i stället för tablettbehandling. Det är inte rutin i dag. Vid typ 2-diabetes inleds behandlingen fortfarande mestadels med en kombination av livsstilsbehandling och metformin. Insulin kommer in i bilden senare.
Det kan ta tid att reglera insulinbehandlingen. Den största orsaken är att de inledande doserna är för små, menar Vähätalo. Man vågar inte sätta in tillräckligt stora doser och patienten oroar sig när blodsockret inte sjunker. I sådana fall behöver en läkare se över insulinbehandlingen.
Viktökning större spöke än sprutor
Alla med typ 2-diabetes vill inte börja använda insulin och skjuter upp behandlingen så länge det går. Ofta är det viktökning som är orsaken till rädslan. Markku Vähätalo säger att rädslan för viktuppgång är större än sprutskräcken.
I sin doktorsavhandling visade han att det finns två grupper av typ 2-diabetiker: hos en del är blodsockervärdena högst på morgon efter fasta under natten, medan de hos andra är högst efter måltider på eftermiddagen. De som hade höga värdena efter fasta under natten var signifikant fetare än personerna i jämförelsegruppen, redan när studien inleddes. Jämförelsegruppen hade i stället en tendens att få höga värden efter måltider. De som hade höga värden på morgonen behövde betydligt större insulindoser och gick upp mycket mer i vikt.
Personer med typ 2-diabetes kan delas upp i grupper efter arten av högt blodsocker, om man räknar ut deras genomsnittliga fasteblodsockervärden i förhållande till glykolyserat hemoglobin, som visar blodsockernivån på längre sikt.
– När vi vet vilka typ 2-diabetiker som är extra benägna att gå upp i vikt av insulin, kan vi välja en behandlingsform som inte leder till så stor viktuppgång. Dessutom är det angeläget att viktuppgången följs upp ordentligt vid insulinbehandling. Vid större tendens att gå upp i vikt kan man välja exempelvis SGLT-hämmare (Forxiga) eller GLP-1-antagonister (bl.a. Victoza).
Insulinbehandling kräver strängare kostvanor och noggrannare blodsockeruppföljning än tablettbehandling i kombination med metformin. Diabetiker bör kunna få lite mer stöd än bara broschyrer som de kan läsa därhemma, menar han. Samtalen om hälsosam kost och hälsosam livsstil bör hålla sig på konkret vardagsnivå. Annars är det svårt för patienten att bilda sig en uppfattning om vad som är viktigt för behandlingen. Människan tillägnar sig matvanor och smakpreferenser redan tidigt i barndomen och det är svårt att vänja sig av med dem. Därför behövs det mycket vägledning.
