Av Mari Vehmanen
• Diabetessjukskötarna spelar en extremt viktig roll i krävande diabetesvård. Själva skulle de gärna välkomna lite mer uppskattning för arbetet, exempelvis större satsningar på utbildning.
Päivi Lehtimäki från Nykarleby är en av de flera tusen diabetessjukskötare som finns runtom i vårt land. Sedan i våras är hon ordförande för diabetessjukskötarnas förening Diabeteshoitajat ry.
– Det är ett krävande uppdrag jag tar över efter min företrädare. Jag brinner för jobbet, men känner samtidigt stor ödmjukhet.
Det var hennes stora engagemang som fick henne att välja diabetesvård. Hon jobbade som sjukskötare på en barnavdelning och kom då och då i kontakt med diabetesbarn.
– Det var både intressant och meningsfullt att arbeta med barndiabetiker. Så jag gick på fortbildning för att lära mig mer. Drygt tio år har jag arbetat på heltid på diabetespolikliniken i Vasa med barn och unga som har typ 1-diabetes.
Långsiktighet och långvariga patientrelationer hör till det bästa med arbetet.
– Vi får följa alla dessa härliga barn och unga i deras utveckling och vi får hjälpa dem att klara av att leva med en livslång sjukdom. Det som är så stort och intressant med diabetesvård är att det går att leva ett gott liv också när man har en obotlig sjukdom.
Också diabetessjukskötarna måste vara på alerten och hålla jämna steg med utvecklingen när behandlingsformerna och tekniken är stadda i ständig förändring.
– Det gäller att vara nyfiken, säger Päivi Lehtimäki.
Uppskattning motiverar
I år har det gått trettio år sedan Diabeteshoitajat ry bildades. Den nya ordföranden vill höja föreningens profil.
– Både patienterna och deras närstående visar klart och tydligt att de uppskattar vårt arbete. Det är A och O, och den bästa erkänslan vi kan få.
Hon hoppas att samma uppskattning ska återspeglas i andra hänseenden också: fler tjänster, bättre lön och mer utbildning.
– Vår förening är inget vanligt fackförbund utan vi arbetar för att stärka diabetessjukskötarnas identitet och göra dem mer kända. En av de mest angelägna reformerna är att se över utbildningen.
I den frågan kunde man snegla på Sverige, tycker hon. Där får alla sjuksköterskor i diabetesvården sin utbildning på universitet.
– Åtminstone ett universitet i Finland kunde ta upp utbildningen på sin agenda. Kunskaps- och kompetensnivån skulle bli betydligt bättre om vi hade ett samordnat och tillräckligt brett utbildningsprogram. Vi talar trots allt om ett krävande yrke där man måste ha specialkunskaper.
I dag är läget högst varierande och det finns en uppsjö av fortbildningskurser i diabetesvård. De arrangeras av yrkeshögskolor, läkemedelsföretag och av Diabetesförbundet.
Mer tid för vägledning
Päivi Lehtimäki har hand om ungefär hundra barn och unga med diabetes. Det går att greppa arbetsmängden, men hon efterlyser mer tid för vägledning och utbildning.
– En viktig del av arbetet är bland annat att utbilda skolhälsovårdare och lärare. De är en nyckelgrupp för att barndiabetiker ska få god vård i skolan.
Hon bedömer att det kommer att behövas allt fler diabetessjukskötare i framtiden. En av orsakerna är att typ 2-diabetes ökar. Samtidigt ökar efterfrågan på specialkompetens.
Dessutom vore det till fördel om fler diabetessjukskötare fattar intresse för forskning och kan avsätta tid för vetenskapliga studier.
– Vi har ett fantastiskt internationellt nätverk för diabetessjukskötare, där vi kan dela med oss av våra kunskaper och erfarenheter. Allt kan förstås bli bättre, men på det stora hela håller diabetesvården i Finland mycket god nivå.
Vad gör en diabetessjukskötare?
- diabetesvård och uppföljning av behandling
- stöd och vägledning till diabetiker, prevention av följdsjukdomar
- diabetesprevention och screening av riskgrupper
- utbildning och vägledning för andra yrkesgrupper inom hälso- och sjukvård
- kurser för föräldrar, mor- och farföräldrar och skol- och dagispersonal
- forskningssjukskötare och forskare
- samarbete med skolor, exempelvis föreläsningar och handledning av studerande
- samhällspåverkan
- samarbete med Diabetesförbundet och lokala diabetesföreningar.
Teamet ger stöd
”När jag bestämde mig för vårdsektorn var jag intresserad av vägledning för barn och unga, och av utvecklingspsykologi. Jag upplevde att jag kunde få utlopp för allt detta inom diabetesvården.
Jag var länge anställd på Diabetesförbundet. Där undervisade jag diabetiker och närstående som deltog i rehabilitering och anpassningskurser. För några år sedan flyttade jag till diabetesmottagningen inom Tammerfors stad eftersom jag ville göra någonting nytt.
I dag är det inte kurser. I stället kan jag bygga upp långvariga vårdrelationer på diabetesmottagningen. Jag har hand om vuxna med typ 1-diabetes och patienter med krävande typ 2-diabetes.
Det är trevligt att jobba i ett team där man i lugn och ro kan ägna sig åt att vägleda människor med diabetes. Jag kan avsätta så långa mottagningstider som patienterna behöver och de kommer till mottagningen när det behövs. En del av veckan arbetar jag tillsammans med en läkare och resten av veckan har jag egen mottagning. Vi brukar ordna temakvällar och rådgivning i grupp.
Ibland känns det frustrerande att behöva kämpa med tekniska problem. Dagens avancerade apparater har självfallet många fördelar, men ibland stjäl de orimligt mycket tid. Allt fler övergår till insulinpump och vi måste hålla oss à jour med utvecklingen.
I fortsättningen kommer vården att ha ännu större behov av den yrkeskompetens och de kunskaper som diabetessjukskötarna sitter inne med.
Teamarbete är något vi kunde satsa mer på i Finland. Alltför många arbetar fortfarande för sig själva utan större kontakt med andra. Vi behöver mer tid för att utveckla och planera tillsammans.”
Sari Härmä-Rodriguez,
diabetessjukskötare, Tammerfors stad, diabetesmottagningen
Krävande men givande
”Egentligen var det en slump att det blev diabetesvård. En av de mest erfarna diabetessjukskötarna här i Kotka skulle gå i pension och det behövdes en engagerad efterföljare. – Jag har öppenvårdsmottagning för diabetiker på hälsovårdscentralen.
Jag har hand om vuxna med typ 1-diabetes och insulinbehandlade typ 2-diabetiker. Största delen av tablettbehandlade typ 2-diabetiker får sin diabetesvård inom primärvården.
Många av patienterna har ett mycket krävande sjukdomstillstånd. De har ett flertal sjukdomar eller de har hunnit utveckla följdsjukdomar. I mitt arbete ingår det också att avgöra vilka som är de mest akuta fallen.
Det bästa med arbetet är den feedback jag får från patienterna. För många är diabetessjukskötaren den trygghet och det stöd de behöver, den person de kan vända sig till med sina frågor. Tillsammans kan vi glädjas när allt går bra. För inte så länge sedan grät jag nästan glädjetårar tillsammans med en ung tjej, när HbA1c-värdet var bättre än det har varit på tio år. Plötsligt hade alla bitar fallit på plats i egenvården.
I dagsläget oroar jag mig mest för tablettbehandlade typ 2-diabetiker. Att ge dem vägledning är inget jobb man gör med vänster hand vid sidan av allt annat. Det krävs god yrkeskompetens och stor vaksamhet för att se när det är dags att intensifiera läkemedelsbehandlingen vid typ 2-diabetes eller införa insulinbehandling. Diabetessjukskötaren har en viktig uppgift i att iaktta, upptäcka och låta informationen gå vidare till läkaren.
En annan stor och viktig fråga är att ge bra vägledning vid nyinsjuknad typ 2-diabetes. Om det misslyckas är det mycket svårt att senare motivera patienterna att göra livsstilsförändringar. Det är så lätt att fortsätta i invanda banor när sjukdomen varken känns eller syns.
Åtminstone här i Kotka skulle det behövas fler diabetessjukskötare som kan ägna sig åt att starta stödgrupper och ge vägledning. Det behövs dels grupper för nyinsjuknade, dels grupper för viktkontroll.
Jag trivs utmärkt som diabetessjukskötare trots att det ibland är stressigt och knappt om resurser. Det är ett berikande och värdefullt arbete.”
Heidi Mäkinen,
diabetessjukskötare, Kotka
Vad kallas de?
Benämningen på sjukskötare med inriktning på diabetesvård varierar. I Finland förekommer både diabetessjukskötare och diabetesskötare. I Sverige kallas de diabetessjuksköterskor eller diabetessköterskor. Föreningen Diabeteshoitajat ry har inget officiellt svenskt namn. I Sverige finns Svensk Förening för Sjuksköterskor i Diabetesvård.
