Av Mika Haulo
• En glukossensor håller kontinuerligt ett öga på blodsockret. Den är till hjälp vid analys av blodsockermätning i fingertoppen och justering av egenvården.
Idén med kontinuerlig blodsockermätning (förkortas ibland CGM) är mycket enkel. Apparaten mäter automatiskt sockret i vävnadsvätska var femte minut och sparar resultatet för senare analys. På ett dygn hinner apparaten alltså mäta sockervärdet hela 288 gånger.
Glukossensorn består av tre komponenter. Själva sensorn är en liten tråd som placeras under huden med hjälp av ett appliceringsverktyg. I ändan av tråden finns en plattform som ska sitta ovanför huden. Där fästs sändaren. Sändaren läser av de sockervärden som sensorn matar in och förmedlar dem till en trådlös mottagarenhet. Mottagaren har två funktioner. Dels sparar den data, dels är den användargränssnitt för båda funktionerna i sensorn. Vanligen används apparaten för att bevaka sockervärdena på mottagarskärmen.
Sensorn och sändaren som fäster på huden påminner om kanylen på en insulinpump, men det finns förstås ingen slang som transporterar vätska. Mottagaren är av ungefär samma storlek som en mp3-spelare och den fångar upp signaler från sändaren. Räckvidden varierar från apparat till apparat och kan vara från ungefär två meter till några meter.
Det finns särskilda modeller för professionell mätning. De har ingen mottagare utan data sparas direkt i sändaren. Apparaterna mäter glukosvärdet i tre dagar, och det är kortare tid än i glukossensorerna för hemmabruk. De professionella apparaterna ger inga data om blodsockret under användningen utan de brukar mestadels tjäna som hjälp när insulinbehandling planeras och problem med behandlingen utreds. Det är mycket viktigt att noga föra bok över matintag, insulindoser och motion.
Så här fungerar glukossensorn
Tråden till själva sensorn placeras under huden med hjälp av ett appliceringsverktyg. Det vanligaste stället är buken och det är det enda officiellt godkända insticksstället. Men också armar och lår går an.
Sensorn och plattformen till sändaren sitter fast på huden med tejp. De sitter stadigt om man fäster sensorn noggrant. Då gör det ingenting om man fäktar med handen eller slår sig mot en bordskant. Sensorn sitter alltså där den ska.
Sensorn behöver ungefär två timmar på sig för att starta när den knäpps på i sändaren. Därefter ska man göra en första kalibrering. Apparaten ber dig ge ditt blodsockervärde mätt i fingertoppen två gånger med en kvarts mellanrum. Det är viktigt att mäta blodsockret efter konstens alla regler.
När apparaten har kalibrerats mäter och sparar den blodsockervärdena. Glukossensorn måste kalibreras var tolfte timme. Tanken är att den ska mäta blodsockret så exakt som möjligt.
Vid kontinuerlig blodsockermätning tar en diabetiker hand om egenvården på vanligt sätt och mäter blodsockret på samma sätt som tidigare. Glukossensorn mäter automatiskt blodsockret i sin egen takt.
Det kan hända att blodsockret inte behöver mätas så ofta i fingertoppen om sensorn är mycket exakt. Observera dock att insulindoser aldrig ska bestämmas uteslutande på grundval av sensordata, om det finns minsta anledning att misstänka att värdena inte är exakta.
Det går att mata in insulindoser och kolhydratmängder i minnet. Dessutom finns det rum för uppgifter om fysisk aktivitet och sjukdom. De kan vara till nytta efter den kontinuerliga mätningen när informationen förs över till en dator och analyseras. Det är lättare att förstå blodsockervariationer när apparaten visar vad som hänt under den kontinuerliga mätningen.
Den officiella användningstiden är en vecka. Apparaten slutar inte fungera abrupt utan kvaliteten och tillförlitligheten försämras gradvis. När mottagaren slutat fungera meddelar den att den ska bytas ut.
Mottagaren vet däremot inte om sensorn är ny eller gammal och den kan starta en ny mätperiod med en använd sensor. Detta rekommenderar tillverkarna självfallet inte. Men många som betalar den kontinuerliga blodsockermätningen själva vill spara pengar och använder en sensor två eller tre veckor, ibland en hel månad. En sensor kostar mellan 50 och 100 euro.
Tekniska svagheter
En glukossensor visar inte blodsockervärdena helt och hållet i realtid utan med ungefär femton minuters fördröjning. Värdena kan vara en aning inexakta och avvika lite från de värden som blodsockermätaren ger. I bästa fall avviker de högst en eller två tiondelsmillimol. I värsta fall kan det vara flera millimol.
Orsaken ska sökas i tekniken. Strängt taget mäter en glukossensor inte socker i blodet utan i interstitiell vätska, det vill säga mellan cellerna. Glukosnivån i vävnadsvätska ändras ungefär femton minuter senare än glukosnivån i blodbanan. Därför anger skärmen på mottagaren hur högt blodsockret var 10–20 minuter innan. Den visar alltså inte exakt det aktuella läget.
Sensorn måste tolka hur högt värdet i vävnadsvätska skulle vara mätt i blodsockervärde. Hur exakt tolkningen är beror på kvaliteten på sensorn, kalibreringen och individuella skillnader i vävnadstyp. I vissa fall funkar inte kemin så att säga och sensorn visar inte tillförlitliga data hur noga man än är med kalibreringen.
Egenskaper ger hjälp och stöd
De täta mätningarna har många fördelar jämfört med att mäta blodsockret i fingertoppen. Blodsockret kontrolleras med jämna mellanrum och apparaten ger ett tydligt visuellt resultat som kan studeras på mottagarskärmen. Dessutom kan resultaten föras över till en dator där de anges ännu mer i detalj.
Sensorn kan programmeras med larmgränser för både högt och lågt blodsocker. Mottagaren larmar med vibration eller ljudsignal när värdena ligger över eller under gränserna. Känsliga apparater kan larma redan innan blodsockret hinner spåra ur ordentligt.
Larm- och varningsegenskaperna ger stor trygghet, särskilt om en diabetiker ofta drabbas av svåra hypoglykemier. Det känns tryggt att lägga sig på kvällen när man vet att sensorn larmar om det behövs.
Om man använder insulinpump med inbyggd kontinuerlig glukosmätning är läget ännu bättre. Glukossensor och pumpen kan nämligen programmeras för att strypa insulintillförseln för ett ögonblick om sensorn känner av att blodsockret är för lågt.
Många data att studera
Informationen i glukossensorn kan föras över till en dator där uppgifterna kan studeras närmare. Det finns både officiella och inofficiella program för det. Efter mätperioden förs uppgifterna över tillsammans med diabetessjukskötaren om glukossensorn har getts ut av diabetesmottagningen. De som betalar den kontinuerliga mätningen själva kan föra över och analysera data som de själva vill.
Av uppgifterna kan man läsa ut många olika saker. I vilka situationer stiger blodsockret lätt? Brukar blodsockret sjunka efter fysisk aktivitet? Är basinsulindosen på kvällen lagom stor, det vill säga hur jämnt är blodsockret under natten? Stiger blodsockret extra mycket efter frukosten? Hur påverkas blodsockerstegringen av tidpunkten för måltidsinsulinet?
Redan på en vecka ger sensorn en enorm mängd data. Därför kan det vara bra att koncentrera sig på en eller två frågor åt gången. En period kan man exempelvis försöka hitta fram till rätt dos för basinsulin eller måltidsinsulin och hålla ett öga på vad som rätt tidpunkt för dosen. En annan period kan man förslagsvis studera sambandet mellan motion och insulindoser.
Visste du att
- glukossensorn inte är tänkt att ersätta blodsockermätning i fingertoppen utan att kontinuerlig blodsockermätning är en kompletterande metod för att följa upp blodsockret och optimera insulinbehandlingen?
- toppidrottare med diabetes ofta använder glukossensor?
- glukossensorn är en av komponenterna i konstgjord bukspottkörtel?
- glukossensorn och blodsockermätaren i princip bygger på samma mätmetod, det vill säga på förändringar i den elektriska spänning som uppkommer när glukosen i blodprovet oxideras (glukosoxidas)?
Hur får man glukossensor?
Du kan få en glukossensor via din diabetessjukskötare eller du måste skaffa en apparat själv.
Det varierar hur lätt det är att få tillgång till kontinuerlig blodsockermätning. Vissa vårdenheter kräver att man ska ha allvarliga och återkommande hypoglykemier eller andra stora svårigheter med egenvården. Andra enheter erbjuder kontinuerlig blodsockermätning en gång om året utan särskilda skäl.
Apparaten kan köpas direkt via tillverkaren eller importören om man vill betala själv.
Modeller och importörer
Nordic Infucare
tfn 020 734 87 61
info@infucare.fi
Dexcom G4 Platinum: sändare och mottagare 975 euro,
4 sensorer 370 euro
(inkl. 24 % moms)
Medtronic
tfn 020 728 12 10
tilaukset.suomi@medtronic.com
Glukossensor Guardian med monitorset 1 215,20 euro,
insulinpumpen Minimed 640G med kontinuerlig blodsockermätning 4 216 euro,
5 sensorer 294,50 euro
(inkl. 24 % moms)
