Av Tarja Sampo •
Papyrus Ebers
Papyrus Ebers härstammar från Egypten och är skriven någon gång på 1500-talet år före vår tideräkning. Papyrusrullen innehåller recept som tyder på att man kände till diabetes redan då.
Diabaino
Under antiken upptäckte grekerna att det fanns människor som drack mycket och hade stora urinmängder. Slutligen ”torkade de ut”, det vill säga magrade och dog. Omkring 200 år före vår tideräkning fick sjukdomen namnet diabetes. Ordet kommer från grekiskans diabaino som betyder ”gå igenom”.
Två former av diabetes
Redan under antiken kände man till två typer av diabetes, en snabb och en långsam form. Den snabba formen ledde snabbt till döden, medan den långsamma ”skonade sina offer längre”.
Veda
Redan 400–500 år före vår tideräkning kände hinduiska läkare igen söt urin vid diabetes. På 600-talet berättades det i den indiska Vedalitteraturen att de rika som åt mycket ris, vetemjöl och socker hade diabetes.
Socker i urinen
På 1700-talet upptäckte engelsmannen Matthew Dobson i sina experiment att människor med diabetes hade socker i blodet och urinen och att diabetes är en mer omfattande sjukdom än bara ett fel på njurarna. En ”testmetod” för diabetes hade alltså sett dagens ljus.
1869
År 1869 upptäckte tysken Paul Langerhans öceller i bukspottkörteln. I dag går de under namnet langerhanska cellöarna.
1899
Oskar Minkowski och Josef von Mering rapporterade att försöksdjur får svår diabetes om bukspottkörteln opereras bort.
Insulin
Först omkring 1900 blev det klart vilken roll langerhanska cellöarna spelar. Då förstod man att öcellerna producerar ett ämne som är livsviktigt för kolhydratomsättningen och att ämnet går från bukspottkörteln direkt ut i blodbanan. Ämnet fick namnet insulin, som kommer från latinets insula, som betyder ö. Man förstod att diabetes bryter ut om insulinproduktionen tar slut.
1921
Det var alls inte lätt att ta fram ett extrakt från bukspottkörteln, det vill säga insulin, som kunde användas som läkemedel. Efter idogt arbete nådde dock Frederick Banting och hans forskarkollegor resultat sommaren 1921. De var de första som lyckades isolera insulin från bukspottkörteln i en hund. De testade insulin med goda resultat på en hund som de hade opererat bort bukspottkörteln på.
Insulininjektioner
I januari 1922 gavs insulin från nötdjur till en människa, 14-årige Leonard Thompson. Samtidigt kom framställningen av insulin som läkemedel i gång.
Nobel
År 1923 fick Banting och McLeod Nobelpriset för upptäckten av insulinet. Metoden att ge insulininjektioner till människor med diabetes spreds snabbt över världen. Till Finland kom insulinet 1923. I flera decennier behandlades diabetiker med långverkande insulin från djur – endos-, tvådos- och tredosbehandling. Maten och hela livet måste anpassas efter insulinets verkningskurva.
Insulinpreparat från djur
Till en början fanns insulin bara i löslig form i många decennier. Det var ett kortverkande preparat som skulle injiceras flera gångar om dygnet. Det första långverkande preparatet utvecklades i Danmark 1936. NPH-insulinerna kom redan 1946 och därefter Lente-insulinerna 1952.
Ända fram till början av 1980-talet härstammade insulinet från bukspottkörtlar hos nötdjur eller svin. Insulinet isolerades och renades. På 1980-talet kom det ut gentekniskt framställda preparat på marknaden som liknade kroppseget insulin. Det fanns både kort- och långverkande sorter.
Sedan 1990-talet har man kunnat omvandla uppbyggnaden av aminosyror och preparatens egenskaper så mycket att det går att framställa dels mycket snabbverkande, dels mycket långverkande insulinpreparat. Målet är att efterlikna kroppens egen insulinutsöndring.
Brist eller resistens
På 1930-talet klassificerades diabetes i en ”snabb” variant, som beror på insulinbrist, och en ”långsam” variant, som beror på insulinresistens, som betyder nedsatt insulineffekt. Fram till 1970-talet var det insulinbristdiabetes som stod i fokus för forskning och behandling.
Sulfonureider (SU)
De första verksamma tabletterna för ”långsam” diabetes, det vill säga typ 2-diabetes, kom på 1950-talet när man började använda sulfonureider för att stimulera insulinproduktionen. Metforminpreparaten togs fram på 1950-talet och de används fortfarande i stor skala.
Urintest
Fram till omkring 1960 kunde sockervärdena kontrolleras genom urinprover. Uppföljningen var inte exakt och diabetiker kunde inte göra ändringar i behandlingen på egen hand.
1964 och 1972
Sjukförsäkringslagen infördes och diabetesläkemedel blev ersättningsgilla till hundra procent. Ett decennium senare föreskrev folkhälsolagen att kommunerna är skyldiga att utan kostnad ge ut förbrukningsartiklar som ingår i hemsjukvården. Det blev vanligare med engångsartiklar för injicering.
Insulinpumpar
De första insulinpumparna introducerades i Finland kring 1980. Pumpbehandling är den bästa metoden för att efterlikna insulinutsöndringen i bukspottkörteln.
Artärsjukdom
På 1980-talet fick typ 2-diabetes och metabola syndromet större uppmärksamhet. Metabola syndromet hotade att bli en folksjukdom. Så småningom blev det klart att det fanns ett intimt samband med hjärt- och kärlsjukdomar. Det talades om en artärsjukdom som karakteriserades av förhöjt blodsocker och bland annat högt blodtryck och avvikande blodfetter.
1985
Den första insulinpennan Novo-Rapid kom ut på marknaden.
Egenkontroll och egenvård
Blodsockermätarna har varit av avgörande betydelse för egenvården vid diabetes ända sedan 1980-talet. För ungefär tjugo år sedan begåvades diabetiker med epitetet experter på sin vardag. Personer med diabetes och deras närstående fick undervisning – eller handledning – för att på egen hand kunna uppnå så goda behandlingsresultat som möjligt. Livskvaliteten lyftes fram.
Kontinuerlig blodsockermätning
I slutet av 1990-talet introducerades apparater med en sensor som mäter glukosnivån kontinuerligt med några minuters mellanrum. I dag finns det insulinpumpar som är kombinerade med glukossensorer för kontinuerlig blodsockermätning.
Källor: www.diabetes.fi, handboken Diabetes (på finska), boken Diabetesliiton viisi vuosikymmentä.
