Bättre närseende med injektioner

6897

Av Pirkko Tuominen

• Hur ögonbottenförändringar behandlas vid diabetes beror på vilken typ av förändringar det är och hur svåra de är. Läkemedel som injiceras i glaskroppen är en av de nyaste behandlingsmetoderna vid synhotande makulaödem.

Makula (gula fläcken, området för det tydliga seendet) finns i ögonbottnen och är ungefär fem millimeter i diameter. Mitt i makula finns det fler synceller än i resten av näthinnan. Därför är synen tydligast just där. När området fungerar bra är det inga problem med att läsa, skriva och jobba vid datorn.

– Om det uppstår ödem på gula fläcken, fungerar den sämre och närseendet kan försämras snabbt, säger Arja Laitinen, specialist i ögonsjukdomar på kliniken för ögonsjukdomar, Hucs.

Makulaödem kan förekomma lokalt eller på ett större område. Till en början kan lokal svullnad behandlas med laser.

– Laserbehandling kan inte ges om den lokala svullnaden finns nära mittpartiet av gula fläcken. I stället kan man sätta in läkemedel som administreras inne i glaskroppen. Också vid utbredd svullnad brukar man ge injektioner.

Som regel används två olika typer av läkemedel: kortisonpreparat och antikroppar mot vaskulär endotelial tillväxtfaktor, så kallade VEGF-antikroppar. Kortison dämpar inflammationer och minskar svullnaden i näthinnan, och därmed förbättras ofta synen. Behandlingen brukar emellertid inledas med anti-VEGF som är ett riskfritt preparat och minskar blödning från diabetesskadade blodkärl.

Rengöring är halva arbetet

Injektionerna ges polikliniskt på ögonläkarmottagningen på centralsjukhus, universitetscentralsjukhus eller privata läkarstationer.

– Patienten behandlas i ett särskilt patientrum eller något annat rent rum. Personen ska ligga på rygg och sköterskan bedövar ögat med droppar, berättar Arja Laitinen.

Största delen av tiden går åt till att rengöra ögat grundligt. Sköterskan rengör ytan på ögat, ögonlockskanterna och där ögonfransarna börjar och sköljer ögonen sedan med koksaltsblandning. Huden runt ögonen rengörs med alkoholhaltigt rengöringsmedel.

– Renlighet är A och O eftersom inte en enda bakterie får komma in i ögat via injektionshålet. Bakterier kan orsaka infektioner inne i ögat. Lyckligtvis är risken mycket liten, ungefär en på tusen.

Efter förberedelserna får patienten en duk med hål för ögat över ansiktet. Ögat hålls öppet med en ögonlockshake. Injektionsstället bedövas och rengörs en gång till. Sedan injicerar läkaren 0,05 milliliter läkemedel i ögat med en liten nål.

– Vanligen behandlas bara ett öga eftersom det andra ögat ofta är bättre. Om båda ögonen måste behandlas görs procedurerna separat; rengöring, bedövning och injektion.

Patienten får åka hem när det känns bra. En del kan få små fläckar eller inskränkningar i synfältet. De beror på läkemedlet och man behöver inte oroa sig. På grund av infektionsrisken får man inte tvätta ansiktet eller låta det komma vatten i ögonen den första dagen. Bastubad och simning måste undvikas i tre dagar.

Individuellt antal injektioner

Blotta tanken på att få en spruta i ögat kan kännas konstigt, särskilt första gången.

– Patienterna brukar snabbt se att det inte gör ont och att de klarar av injektionerna bra. Då känns det lättare nästa gång, säger Arja Laitinen.

Räkna med fler injektioner för behandlingen kan ofta bli långvarig. Injektioner med anti-VEGF ges vanligen i serier med 2–3 injektioner en gång i månaden och därefter individuellt allt efter behov.

– En behandlingsserie räcker till för att dämpa makulaödem. Men ofta kommer svullnaden tillbaka och det kan behövas fler injektioner. Det finns ingen övre gräns för hur många man kan ge.

Två patienter av tre har nytta av injektionerna. Närseendet förbättras med åtminstone några bokstäver i syntestet. En del kan se hela tre rader mer eller ännu fler.

– Det är en skillnad som patienten själv märker av, men några få bokstäver är kanske inte en lika tydlig förändring. En tredjedel får alltså ingen hjälp av injektioner. I deras fall kan man testa någon annan av de tre antikropparna som finns.

– Ett annat alternativ är att ge kortison. Vanligen använder man flytande kortison eller ett lösligt implantat. Implantatet är en biologiskt nedbrytbar läkemedelskapsel som läggs i ögat och långsamt frisätter kortison i glaskroppen under flera månader.

Kortison har längre effekt än anti-VEGF och det räcker med att injektionen ges med 4–6 månaders mellanrum. Nackdelen med kortison är att det är förknippat med fler risker. Kortisonpreparat skyndar ofta på starr och i vissa fall kan de få ögontrycket att stiga avsevärt.

Ofta minskar svullnaden och besvären när synen förbättras med behandlingen. Ibland går det dock så att svullnaden försvinner utan att synen förbättras.

– I vissa fall kan makulaödem opereras om injektioner inte hjälper eller inte kan ges, säger Arja Laitinen.


Makulaödem?

– Många med diabetes får förändringar i ögonbottnarna, särskilt i näthinnan. Det beror på att de små kärlen (kapillärerna) i näthinnan gradvis skadas när blodsockret är för högt. Det uppstår utbuktningar i kärlväggarna och det sipprar ut vätska och blodpartiklar. Då svullnar näthinnan och det ansamlas fett i den. Man brukar tala om makulaödem om gula fläcken (makula) drabbas av synhotande förändringar.

– Ögonbottenförändringar i gula fläcken drabbar särskilt personer med typ 2-diabetes. Mellan 10 och 20 procent av personer med typ 2-diabetes utvecklar makulaödem, när de har haft sin sjukdom i 10–20 år.

– Synen försämras så småningom. Formerna förvrängs vid precisionsarbete: bokstavsstorleken kan förändras, bilder förvrängs och linjer blir krokiga I takt med att synen förändras kan det vara svårt att se till och med stora rubriker.

– Makulaödem utvecklas gradvis under årens lopp. Ju längre man haft diabetes desto mer sannolikt att förändringar uppstår. I vissa fall kan diabetes ha funnits latent i kroppen i flera decennier innan diagnosen ställs. Då kan personen ha ögonbottenförändringar redan vid diagnostidpunkten.

– Risken för makulaödem stiger av dålig sockerkontroll, högt blodtryck, nedsatt njurfunktion och eventuellt också av höga blodfetter. Risken för förändringar minskar när man får bukt med blodsocker och blodtryck. Lindriga ögonbottenförändringar kan rentav försvinna.

– Det är individuellt hur ögonbottenförändringar förekommer. Inte ens god diabetesvård kan alltid förhindra förändringar. Trots att de är mycket vanliga drabbas inte alla.