Av Mari Vehmanen
• Det är inte ofta diabetiker får ett ord med i laget när förbrukningsartiklar upphandlas, visar en utredning som Diabetesförbundet har gjort. Små besparingar kan vara till stor förtret för egenvården.
Fördelaktigt pris kör ofta över alla andra kriterier när kommunerna konkurrensupphandlar förbrukningsartiklar för diabetesvård. Annika Helin studerar hälsovetenskaper och gjorde en utredning för Diabetesförbundet i våras. Den visar att kommunerna ibland väljer förbrukningsartiklar som senare visar sig vara av dålig kvalitet.
– Det händer att blodsockermätarna inte uppfyller kraven på den viktigaste egenskapen, nämligen tillförlitliga mätresultat. På vissa av de undersökta orterna hade diabetesföreningen och diabetessjukskötarna fått kommentarer om att blodsockermätarna inte gav tillförlitliga resultat, särskilt inte vid låga blodsockervärden.
I utredningen deltog sex orter runtom i landet. En del av kommunerna valdes ut på grund av att det var känt att det funnits problem med upphandlingen av förbrukningsartiklar. Resten valdes ut slumpmässigt.
Annika Helin samlade in synpunkter varierat: av lokala diabetesföreningar, diabetessjukskötare, tjänstemän involverade i upphandlingsbeslut och importörer.
Problem med dåliga nålar
Den kanske största överraskningen var att diabetikerna i alla deltagande kommuner hade problem med nålarna till insulinpennor.
– En del av nålarna är täppta redan när man öppnar paketet eller bryts av alltför lätt. De kan vara slöa eller sträva och injektionerna gör ont. Ibland passar inte penna och nålar ihop exakt och det gör det svårare att få i sig rätt dos insulin, berättar Annika Helin.
Hon menar att det är ett tecken på att kommunerna tror att det inte kan finnas kvalitetsskillnader i så enkla produkter som nålar. Men för dem som använder nålarna kan skillnaderna i kvalitet vara stora.
Små besparingar kan alltså ställa till med stora problem i vardagen. Diabetiker måste kämpa med dåliga nålar många gånger om dagen, vecka efter vecka, månad efter månad.
– I värsta fall drabbas diabetesbarn av sprutskräck.
För få alternativ
Upphandlingsbesluten garanterar inte tillräckligt stor valfrihet eller individuell anpassning, visar utredningen.
Diabetesförbundets läkarråd rekommenderar att varje kommun tillhandahåller 5–7 modeller av blodsockermätare inklusive stickor. Då kan alla välja en apparat som passar dem själva och få råd av vårdpersonalen.
I själva verket erbjuds vanliga användare i många kommuner bara en enda modell.
– Däremot kan kommunen ha skaffat blodsockermätare avsedda för grupper med särskilda behov: för äldre, reumatiker, synskadade och vårdpersonal, säger Annika Helin.
Hon säger vidare att det ofta förefaller att vara priset som avgör valet trots att kommunerna har gjort noggranna utredningar av skillnader i kvalitet och egenskaper. Upphandlingsprocessen är arbetsam och det är därför svårt att backa besluten, även om de kan visa sig vara felaktiga. Kommunerna samlar inte systematiskt in kommentarer om förbrukningsartiklar.
– Diabetiker beklagar sig hos diabetessjukskötaren över dåliga nålar eller otillförlitliga mätresultat. Det är sedan upp till diabetessjukskötarna att låta informationen gå vidare.
Fråga föreningarna
Hur ska man då gå till väga? Enligt Annika Helin vore det viktigt att starkare engagera diabetiker i upphandlingsprocessen. I dag testas blodsockermätares tillförlitlighet mestadels i laboratorium och användarperspektivet ägnas ingen större uppmärksamhet.
– Kommunerna kunde låta personer med diabetes testa olika blodsockermätare, och deras synpunkter borde inverka på valet av produkter. Dessutom kan det vara bra att ta vara på kunskaperna inom de lokala diabetesföreningarna. – Utredningen visar att föreningarna kan och vill delta i upphandlingsprocessen, säger hon.
Vidare bör man samla in och systematiskt gå igenom kommenterar från diabetiker om de förbrukningsartiklar som redan har upphandlats.
När allt kommer omkring är det kanske allra viktigast att erbjuda tillräckligt stora valmöjligheter. Det är svårt att reagera på feedback hur kraftig den än är om kommunen har förbundit sig att köpa in en viss blodsockermätare under en lång period.
Annika Helin ser också positiva tecken med resultaten från utredningen. Kommunerna är nämligen beredda att se över upphandlingen och de vill att den ska ge goda resultat.
– Trots att tjänstemännen måste tänka på kostnaderna vill de finna lösningar som är bra och gynnar diabetikerna.
Vad anser du om resultaten?
”Jag tycker att det framför allt är ett problem att utbudet på förbrukningsartiklar för diabetiker har minskat radikalt med konkurrensupphandlingen. Många har inga valmöjligheter alls.
Man måste fästa större avseende vid att förbrukningsartiklar är lämpliga för målgruppen. Det vore bra att testa produkter på användarna under upphandlingsprocessen. Upphandlingslagen är inget hinder.”
Janne Juvakka
verksamhetsledare
Diabetesförbundet
…………………….
”Ofta genomförs upphandlingsprocessen av en enhet som inte är en myndighet. Då behöver upphandlingsdokumenten inte ges ut till någon annan de som är med i upphandlingen. Följaktligen har kommuninvånarna inga möjligheter att kontrollera hur allmänna medel används eller göra en kritisk granskning av upphandlingsprocessen.
Med hjälp av utredningsresultaten kommer Diabetesförbundet att försöka påverka de som upphandlar. Förbundet har också tagit upp problemen med upphandlingarna i riksdagens diabetesgrupp.”
Riitta Vuorisalo
social- och hälsovårdspolitisk specialist
Diabetesförbundet
