Av Pirita Salomaa
• Benartärsjukdom är en artärsjukdom som täpper till artärerna i benen. Den smyger sig långsamt på. Sjukdomen kan göra sig påmind som smärta i vaderna när man går eller som värk i benen när man ligger, men också långt gången benartärsjukdom kan vara symtomfri. Sjukdomen måste förebyggas och behandlas väl. Om benen drabbas av kronisk syrebrist, kan amputation vara den enda realistiska behandlingsmöjligheten. Sjukdomen kallas också ocklusiv artärsjukdom i nedre extremiteterna.
Veerakaisa Koivunen, 29 år, specialist i plastikkirurgi vid Hyvinge sjukhus, behandlar personer med långvarig benartärsjukdom. Hon säger att sjukdomen är underdiagnostiserad och underbehandlad och att det inte finns tillräckligt stor förståelse för sjukdomens inverkan på patienternas livskvalitet.
Upp till en tredjedel av alla med diabetes kan ha drabbats av artärförträngningar i benen. Förekomsten ökar med en lång historia av diabetes och med stigande ålder.
– Minsta lilla symtom på förträngningar i benartärerna är en larmsignal som måste tas på allvar. Symtomen kan vara vaga och det är inte alltid lätt för vårdpersonalen att känna igen dem.
Det kan gå att undvika att artärförträngningar i benen fortskrider och blir kroniska, men det förutsätter satsningar på förebyggande åtgärder och behandling. Motion, rökfrihet, god blodsockerbalans och behandling av blodfetter och blodtryck är hörnstenar i behandlingen av förträngda benartärer.
– Om kolesterol och blodtryck är förhöjda är symtomatisk medicinering nödvändig. Men den påbörjas inte alltid i tid, eller så tar patienterna av olika anledningar inte sina mediciner. Dessutom minskar risken för artärsjukdomar hos personer med diabetes om de ser till att ha välreglerade blodsockervärden.
Syrebrist kan leda till amputation
Den allvarligaste formen av artärförträngning i benen orsakar kronisk syrebrist, vilket kan leda till förlust av ett ben.
För personer med diabetes är sjukdomen extra betungande. De står för ungefär hälften av alla benamputationer ovanför fotleden i Finland. Svåra ben- och fotbesvär vid diabetes beror ofta också på neuropati.
Det är ofta svårt att välja den bästa behandlingen med tanke på prognosen för patienter med artärsjukdom och enligt Veerakaisa Koivunen väljs inte amputation som lösning på lätta grunder.
– Läget diskuteras alltid med patienten själv och vid behov med familjen. Patienten har rätt att vägra amputering, också om det innebär en för tidig död.
Efter amputationen är den hemska bensmärtan ett minne blott. Men för de flesta är tanken på att förlora ett ben oerhört skrämmande.
– Rädslan för att förlora funktionsförmågan är berättigad, för mycket få äldre patienter återhämtar sig så bra efter en låramputation att de kan leva ett självständigt liv. Återhämtningen efter operationen går vanligtvis bra, och trots det blir de flesta sängliggande. Det är förståeligt att patienterna är oroliga.
Veerakaisa Koivunen blev intresserad av benartärsjukdomar redan när hon studerade medicin och skrev senare sin doktorsavhandling om ämnet. Hösten 2022 disputerade hon i medicin vid Åbo universitet med en avhandling om kronisk ischemi som hotar nedre extremiteterna – kliniska egenskaper, behandling och prognos.
Kronisk ischemi betyder syrebrist och ocklusiv artärsjukdom i nedre extremiteterna är den främsta orsaken till kronisk ischemi i benen.
Blodcirkulationen kan förbättras
Syrebrist i benen försvårar sårläkning och utsätter benet för vävnadsskador och kallbrand.
– Ett litet sår kan bli en ond cirkel med benförlust för personer med diabetes, om en artärsjukdom i benen inte upptäcks och behandlas på ett bra sätt, säger Veerakaisa Koivunen och påpekar vikten av minutiös fotvård.
Om det inte går att förhindra att artärsjukdomen blir kronisk och att stoppa syrebristen i benen med en gynnsam livsstil och medicinering, kan man försöka förbättra blodcirkulationen i benet antingen genom öppen kirurgi eller venös kirurgi.
Öppen kirurgi är en bypassoperation, där man vanligen använder en ven från patienten för att kringgå det förträngda kärlet.
– Hos personer med diabetes är förträngningen ofta utbredd över ett stort område, och då kan öppen kirurgi förbättra prognosen för benet. Men operationen är krävande och för ansträngande för många patienter.
– Dessa patienter kan eventuellt också dra nytta av venös kirurgisk behandling, som är ett enklare ingrepp. Å andra sidan finns det ett stort antal patienter med så dålig hälsa att amputation är det enda behandlingsalternativet.
Veerakaisa Koivunens doktorsavhandling visade att endast ungefär hälften av de patienter som genomgått amputation på något sjukhus i sydvästra Finland hade genomgått kärlkirurgi i benen före amputationen. Studien omfattade data om 891 benamputationer ovanför fotleden under en elvaårsperiod.
– Skörhet hos äldre, fortskriden demenssjukdom och bristande rörelseförmåga är oftast ett hinder för avancerad kärlkirurgi, trots att tillgången på behandling är god, sammanfattar hon.
Amputationer sällsynta bland yrkesverksamma
Screening för benartärsjukdom omfattar mätning av tå-brakialindex (TBI), som är en kvot mellan tåblodtrycket och armblodtrycket, och tåtryck. Enligt Veerakaisa Koivunens doktorsavhandling kan de användas för att förutsäga dödligheten.
– De patientfall som jag granskade visade att sänkt tå-brakialindex (TBI) och tåtryck har samband med dålig prognos, det vill säga för amputation ovanför fotleden eller för tidig död.
Hennes forskningsdata visade att amputationer huvudsakligen utförs på mycket gamla människor. Enligt hennes egen erfarenhet är amputationer ovanför fotleden sällsynta på personer i arbetsför ålder.
– De allra flesta av mina patienter i operationssalen är äldre, en del över nittio år. De kan vara mycket sköra och många av dem har någon demenssjukdom som försämrar funktionsförmågan. En betydande del av dem har varit sängliggande redan före amputationen.
Med sikte på förebyggande åtgärder
Veerakaisa Koivunen arbetar fortfarande kvar ett tag på Hyvinge sjukhus, men planerar att fortsätta sina specialiststudier på universitetssjukhuset i Tammerfors som är hennes hemstad.
– Jag har också planer på att fortsätta med min forskning. Jag skulle gärna fokusera ännu mer på hur man kan förebygga benkomplikationer hos personer med diabetes och samtidigt minska de kirurgiska ingreppen för fot- och bensår.
Hon hade ursprungligen tänkt bli psykiater, men de multiprofessionella utmaningarna med att arbeta inom internmedicin och kirurgi avgjorde valet. Koivunen fascineras av att det i dag finns så stor kunskap om diabetes, men att så många frågor kring sjukdomen ändå fortfarande är obesvarade.
– Det är oerhört givande att ha ett arbete inom vården som är relevant för både individen och samhället, säger denna unga läkare som gillar att plocka svamp och läsa skönlitteratur på sin fritid.
