I framtiden upptäcks parodontit kanske via utandningsluften

289
– Vårt mål är att utveckla ett enkelt utandningstest för att upptäcka och följa upp inflammationer i munnen, säger Kajsa Roslund. Foto: Annika Rauhala

Av Pirita Salomaa

• Parodontit är en inflammation i tandfästet. Det är en vanlig sjukdom med ett svårt namn och tråkiga följder. Parodontit kan nämligen försämra blodsockerbalansen, öka risken för följdsjukdomar och leda till tandlossning. Om parodontit inte behandlas ökar risken för hjärt- och kärlsjukdomar och sjukdomen kan vara en bidragande faktor till typ 2-diabetes.

En forskargrupp vid Helsingfors universitet har studerat metoder som i framtiden förväntas göra det lättare att upptäcka parodontit och andra infektioner i munnen på ett tidigt stadium. Forskargruppen utvecklar en metod som går ut på att via utandningsluften upptäcka bakterier kopplade till inflammationer i munnen. Inflammationer ska kunna identifieras utifrån så kallade flyktiga biomarkörer.

– Det är föreningar som förekommer i gasform eller som lätt omvandlas från vätska till gas. I människokroppen utsöndras föreningarna i utandningsluften till följd av gasutbyte i lungorna samt i mun och näsa, säger filosofie magister Kajsa Roslund, doktorand vid avdelningen för kemi på Helsingfors universitet.

Hon deltar i en studie som söker nya flyktiga biomarkörer för orala bakterier. Gruppen intresserar sig i synnerhet för bakterier som är relaterade till parodontit och andra allvarliga infektioner i munnen, bland annat bölder.

Vilken behandling biter?

En allmän uppfattning är att illaluktande andedräkt är ett tecken på bakteriehärdar i munnen, men verkligheten är inte riktigt så enkel.

– Våra mätningar visar att bakterier som orsakar inflammationer i munnen genererar ett brett spektrum av flyktiga föreningar. En del av föreningarna är gemensamma för alla undersökta bakterier, men en del producerar bara vissa bakterietyper.

De aktuella föreningarna finns bara i extremt små koncentrationer i människans utandningsluft. Ungefär fem procent av utandningsluften utgörs av koldioxid. Följaktligen kan en viss förening som är intressant för forskarna förekomma bara i storleksordningen en miljarddel.

Forskarnas observationer tyder på att bakterierna producerar olika föreningar i olika faser av sin livscykel.

– En del av föreningarna är relaterade till bakteriecellernas tillväxt och förökning, medan andra har samband med celldöd. Om koncentrationen flyktiga föreningar relaterade till celldöd ökar vid utandning, kan våra observationer i framtiden vara till nytta exempelvis för att bedöma hur effektiv en behandling är, säger Kajsa Roslund om de nya möjligheterna.

Om utandningsluften visar vilken bakterie det är som orsakar en allvarlig infektion i munnen, kan information å andra sidan också användas för att skräddarsy antibiotikabehandling bättre. Det i sin tur hindrar att det utvecklas antibiotikaresistenta bakteriestammar.

Målet är ett hemmatest

Nästa mål för forskningsgruppen är att kombinera de bakteriefynd som forskarna har gjort hittills under laboratorieförhållanden med utandningsmätningar. 

Utandningsprov har många fördelar. De kan i princip ges obegränsat, provtagningen är smärtfri och kan utföras av patienten själv och förvaringen av proverna kräver inga extraordinära förhållanden.

– Vårt mål är att utveckla ett enkelt utandningstest för att upptäcka och följa upp infektioner i munnen. Vi tror att metoder baserade på flyktiga föreningar också kan användas för att identifiera virus och svampar, säger Kajsa Roslund.

Om forskningsgruppen når sitt mål, kan ett utandningstest för hemmabruk ge information om mun- och tandhälsan och vara ett stöd för vårdåtgärderna. Testet skulle fungera på ungefär samma sätt som en alkometer för självtest, som mäter alkoholhalten i blodet.

– Men måluppfyllelsen ligger fortfarande långt in i framtiden. Först måste vi förstå var och hur de flyktiga föreningar som vi mäter i utandningsluften bildas, påpekar Markus Metsälä, docent och universitetslektor vid avdelningen för kemi på Helsingfors universitet. Han är Kajsa Roslunds doktorandhandledare.

Samband med njursjukdom utreds

Avdelningen för kemi vid Helsingfors universitet bedriver forskning som stöder mun- och tandhälsan i samarbete med avdelningen för orala och maxillofaciala sjukdomar och forskningsgruppen FinnDiane som undersöker typ 1-diabetes.

Coronapandemin har satt käppar i hjulen för forskningsgruppens arbete, men forskarna har trots det lyckats samla in utandningsprov från friska kontrollpersoner, personer med parodontit och dialyspatienter.

– Ett av våra gemensamma mål är bland annat att utreda sambanden mellan parodontit och nefropati, alltså njursjukdom vid diabetes, berättar Markus Metsälä.

Det är inte känt varför parodontit och nefropati ofta förekommer tillsammans.

– Mekanismen är komplicerad och är sannolikt relaterad till en systemisk inflammationsbörda i kroppen.

Parodontit kan förebyggas

Parodontit drabbar tandfästet och är den vanligaste munsjukdomen bland vuxna i Finland. Över hälften av alla vuxna har parodontit och ungefär var femte lider av svår parodontit. Personer med diabetes löper ungefär tre gånger så stor risk att få parodontit som befolkningen i övrigt.

Parodontit orsakas av bakterier i munnen och kroppens immunreaktion mot bakterierna. Sjukdomen kan vara svår att upptäcka eftersom den inte nödvändigtvis ger symtom eller orsakar smärta. Symtom på begynnande parodontit är bland annat tandköttsinflammation, blödande tandkött, dålig lukt och smak i munnen och tandsten.

Tandköttsinflammation är ett förstadium till parodontit. När sjukdomen framskrider bildas det fickor mellan tandköttet och tänderna. Inflammationen förstör gradvis vävnaderna i tandfästet och kan sprida sig upp till käkbenet. Tecken på långt gången parodontit är tänder som rör sig och ändrar ställning.

De bästa sätten att förebygga sjukdomen och stoppa sjukdomsförloppet redan i initialstadiet är att se till att ha god munhygien och hälsosamma kostvanor och sluta röka.

Regelbundna tandläkarbesök är viktiga för att förebygga sjukdomen eftersom parodontit endast kan påvisas genom undersökning av tandköttet och mätning av eventuella tandköttsfickor. Ofta behövs det också röntgenundersökning. Diagnosen ställs alltid av en tandläkare som också ansvarar för behandlingen.