Av Tuija Siljamäki
• Vid sjukdom konfronteras man med sin egen utsatthet och blir tvungen att acceptera sin förändrade kropp. Det är inte alltid lätt. För oss alla och särskilt för dem som har diabetes är det viktigt att lyssna på kroppens signaler, säger Minna Martin, psykoterapeut som är specialiserad på psykofysisk terapi.
Ofta är det mer eller mindre en kris att insjukna i en kronisk sjukdom. När den första chocken har lagt sig börjar anpassningen, som kan kräva tid och ibland professionell hjälp. I anpassningsprocessen ingår det att skapa en ny relation till sin förändrade kropp. Det lönar sig alla gånger, för stressen minskar av en accepterande relation till sin kropp.
Anpassning kräver ansträngning
Enligt Minna Martin är det relativt vanligt att inte notera kroppens signaler. Därför kan det hända att diagnosen fördröjs när en sjukdom bryter ut. Många förstår först i efterhand vad de konstiga känningarna berodde på.
Sjukvårdsmottagningen fokuserar på laboratorieprover, ger råd om mätning av blodsocker, insulindoser eller kost, men det talas sällan om vad sjukdomen innebär för kroppen. Minna Martin tycker att vi borde tala mer om det.
– Trots att det finns bra blodsockermätare behövs det också en förmåga att känna inåt och att hantera den information som kommer ut. Stressupplevelse, irritation och ångest känns i kroppen. För att lära sig att ta hand om sin sjukdom och sig själv är det bra att vara medveten om sitt energiläge och sitt tillstånd i övrigt.
I början av sjukdomen måste man ta itu med en massa nya frågor. Diagnosen kan väcka rädslor och frågor om döden, både hos en själv och hos närstående. Det är inget ovanligt att ha ångest, vara irriterad och må dåligt i största allmänhet efter en sjukdomsdiagnos, enligt henne.
– Om man inte har kontakt med sig själv, ser man inte nödvändigtvis att reaktionerna beror på svårigheter att anpassa sig till situationen. Sjukdomen var inte någon lätt match. Vi människor är inte alltid särskilt medvetna om vad vi går igenom. Därför vore det bra om någon kunde hjälpa, vara en följeslagare som förstår att vi människor kan bli drabbade och måste hantera svåra händelser. Ofta lämnas människor alltför ensamma med sina förvirrande känslor.
Varför blev jag sjuk?
Många upplever att kroppen har svikit dem och att kroppen är defekt och bristfällig. Sjukdomen grusar illusionen om fullständig hälsa.
– Det är en illusion, för få har en kropp som aldrig får skavanker och alltid är superfrisk. Motgång, smärta och värk hör till mänskligt liv, men det är inte lätt för någon av oss att acceptera det, påpekar Minna Martin.
Tidningarna skriker ut riskerna för att få typ 2-diabetes. Det kan kännas som anklagelser och väcka skuldkänslor, som om det vore ens eget fel att man blir sjuk. Också vårdpersonal kan omedvetet skuldbelägga patienter.
– Om det var fritt val, skulle säkert alla välja hälsa. Men vi får inte välja: vi står här och är utlämnade åt våra gener och miljöfaktorer. Hur hälsosamt vi än lever kan det hända att vi ändå blir sjuka.
Det betyder trots allt inte att loppet är kört. På mottagningen mäts blodsocker och blodtryck och det förs kanske också diskussioner om kostfrågor. Samtidigt är det viktigt att personalen frågar: Hur klarar du dig med din kropp?
– Mäthjälpmedel är bra att ha till hands. De kan lyfta fram fakta som annars inte noteras. Ändå är det minst lika viktigt att få vägledning i kroppsmedvetenhet; hur man kan lyssnar på kroppen, vakenhet, energinivå och blodsockerkänningar. Detta vore till enormt stor nytta för blodsockerbalans och stressreglering. Stress har nämligen en mycket nära koppling till sockeromsättningen.
Psykoterapeuter möter ofta patienter med utmattningssyndrom på sin mottagning. Ofta beror symtomen på att man inte har lyssnat på kroppens varningssignaler i tid. Därför är det bra att lära sig lyssna, tolka och uppskatta vad kroppen har att säga. När behöver jag vila? När behöver jag aktivera mig och till exempel ta en löprunda?
Närstående och vårdpersonal som stöd
Minna Martin menar att det är helt normalt att behöva stöd från en läkare, en sjukskötare eller en psykolog för att anpassa sig till en sjukdom.
– Men vår kultur präglas av inställningen att man ska gå hem och kurera sig själv. Det är det naturligaste i världen att behöva stöd från andra. Det är kravet att klara sig på egen hand som är onaturligt. Ingen vill bara vara ett rutinfall i ett löpandebandsystem. Alla vill vi bli sedda och hörda. Och det kräver inte mer än lite värme och närvaro.
Anpassningsprocessen kan komma igång först när den första chocken efter sjukdomen har hanterats och avhandlats. Närstående kan vara till stöd och hjälp i anpassningsprocessen på många sätt.
– Energinivå, blodsocker och känsloliv påverkar människans beteende direkt. Också närstående bör lära sig känna igen irritation som beror på lågt blodsocker, eftersom irritation kan leda till feltolkningar från båda parternas sida. Det behövs förståelse för att kunna stötta någon annan. Vi kan alla gärna lära oss lyssna in och fråga ”Behöver du något att äta?”.
När tröttheten slår till, kan det hända att diabetikern behöver bli påmind för att komma ihåg att ta hand om sig själv.
– Det är tröttsamt att alltid behöva ta hand om sig själv. Då kan partnern vara ett stöd. Men det kräver att båda kan avläsa varandras signaler och beteenden, påpekar Minna Martin.
Varför har unga ångest?
Det sägs ofta att det är extra svårt att bli sjuk när man är ung. De ungas kroppsbild och psyke är i uppror och en sjukdom ökar den psykiska belastningen ytterligare.
– På grund av hjärnans utveckling befinner sig unga människor dessutom i ett utsatt läge, till exempel i sina kompisrelationer. De undrar vad andra tycker om dem, om de duger som de är. Det kan vara svårt att acceptera att man är annorlunda än andra, säger Minna Martin.
Det är alltså inte så konstigt att unga diabetiker revolterar mot sin sjukdom – som om de kunde bli av med sin sjukdom genom att strunta i egenvården. I stället för kritik behöver de unga massvis med acceptans.
– Sjukdom är relaterad till utsatthet, rädsla och ångest. Det vore ändå bra om de vågade berätta om sin sjukdom för sina kompisar och kompisarnas föräldrar, för tränare och andra vuxna. Då får också de veta hur jobbigt det är med sjukdomen utöver alla andra omställningar.
Mindre stress med positiv kroppsrelation
För sin senaste bok har Minna Martin intervjuat personer som har haft problem med relationen till sin kropp och som har funnit sunda lösningar på problemet. De hade förmåga att analysera hur en negativ relation till kroppen hade byggts upp sedan barndomen.
– Många sa att någon av föräldrarna hade haft en negativ och konfliktfylld relation till sin kropp. Förebilden har mycket större effekt än det som en förälder säger. Beröm förlorar sin betydelse, när en förälder talar till barnet med ord som underbar och söt, men kritiserar andras kroppar eller missaktar sig själv, till exempel sin vikt.
Minna Martin har sett hur viktig pappans attityd är för en dotter.
– Döttrar lyssnar noga vad pappor säger om kvinnliga kroppar, exempelvis när de tittar på teve eller kör bil på stan. Om pappan talar nedlåtande om kvinnokroppar, blir dottern upprörd i baksätet trots att han inte talar om hennes kropp.
Tidigare var vår kultur inte inställd på att ge barn en positiv inställning till sin kropp, men dagens föräldrar är betydligt mer medvetna. Ett barn förstår att kroppens signaler är viktiga, om föräldrarna är lyhörda för de signaler som barnets kropp skickar ut, för barnets känslor och uttryck, och försöker hjälpa barnet att sätta ord på sina förnimmelser. Var gör det ont? Vad kan en oroväckande känsla bero på?
Då känns inte kroppens signaler konstiga och man lär sig uppskatta sin kropp och ta hand om sig själv. Om ingen har satt ord på signalerna från kroppen kan de kännas konstiga och det är lätt hänt att man tror att ingen annan har sådana känslor.
Vi funderar enligt Minna Martin alltför ofta på om vi har rätt utseende eller om vi passar in i mönstret i stället för att lyssna på hur vi känner oss, hur det är att leva i sin egen kropp och vad den försöker säga. Vi behöver varandras medkänsla och acceptans under hela livet för att inte vara så stränga mot oss själva.
– Det skapar onödig stress att kritisera sig själv och sin kropp. Ingen av oss har kunnat välja ut sig själv i någon katalog. Vi har inte kunnat beställa våra egenskaper. Därför har vi inget annat val än att etablera en vänlig relation till den kropp och den person som vi har fötts till.
Läs mer: Martin, M. och Saariranta, P. (2020), Mielelläni kehossani – Kohti hyväksyvää suhdetta itseen. Kirjapaja.
