Av Mari Vehmanen
• De nya självstyrande insulinpumparna kallas ibland hybridpumpar och reglerar automatiskt tillförseln av basinsulin. Behandlingen kräver fortfarande både intresse för egenvården och noggrann uppskattning av kolhydratmängden. I gengäld kan man få exempelvis mindre variationer i blodsockret på nätterna.
Lanseringen av så kallade hybridpumpar är ett av de senaste tekniska framstegen i diabetesvården. Också i Finland finns det en del diabetiker som använder de nya pumparna.
Den största skillnaden jämfört med äldre pumpmodeller är att basaldosen, alltså basinsulin, administreras automatiskt. Den som byter till en hybridpump börjar med att använda apparaten en vecka manuellt, vilket betyder att insulindoserna ställs in på samma sätt som i andra pumpar.
– Efter det kan man slå på automatiskt läge för att pumpen självständigt ska reglera basinsulinet utifrån kontinuerlig blodsockermätning. Doseringen bygger på användarens tidigare uppgifter och algoritmerna i pumpen, säger Katriina Nummela, diabetesskötare på polikliniken för internmedicin och endokrinologi vid Tammerfors universitetssjukhus.
Tillsammans med pumpen används en sensor som ingår i samma produktpaket. Men apparaten kan trots det inte betraktas som någon helautomatisk konstgjord bukspottkörtel. Användarna måste fortfarande beräkna kolhydraterna i maten och mata in data om måltider i pumpen för att den ska föreslå en lämplig bolusdos.
Överlag ska man inte förvänta sig att en hybridpump tar över ansvaret för egenvården, menar hon. Enligt henne lämpar sig pumpen bäst för den som är intresserad av att förbättra sin egenvård. Dessutom måste man vara beredd att lita på att pumpen fungerar.
– Kalibreringsmätningar i fingertoppen måste göras dagligen, och det är bra att regelbundet spara pumpdata i någon molntjänst på nätet. Ju mer exakt man beräknar kolhydraterna i måltider och ju noggrannare man är med att byta kanyl och sensorställe desto större är fördelarna med pumpen.
Blir vanligare i framtiden
Många gånger är det värt att anstränga sig lite. Hybridpumpen kan vara till extra stor hjälp för att bli av med lågt blodsocker på nätterna eftersom pumpen reagerar fortlöpande på svängningar i blodsockret, också när användaren sover.
– Jämnare blodsocker är nyckelordet i sammanhanget. Ett gemensamt mål för alla som använder den första modellen på marknaden är att blodsockernivån alltid ska ligga på 6,7 mmol/l, säger Katriina Nummela.
För den som har ambitiösa blodsockermål kan det låta som ett onödigt högt blodsockervärde. Många som börjat använda hybridpump har i vilket fall som helst varit nöjda eftersom både mycket låga och mycket höga glukosvärden har minskat betydligt.
– Akuta sjukdomsfall och mycket påfrestande fysisk aktivitet hör till de få situationer där pumpautomatiken inte alltid kan hålla jämna steg. Då gäller det att vara på alerten, påpekar Katriina Nummela.
Diabetesläkaren Päivi Hannula bekräftar att veterligen ingen av de tiotals patienter på Tammerfors universitetssjukhus som övergått till hybridpump har velat sluta med den.
– Vi har många olika typer av användare och de är i olika åldrar. Men hybridpump rekommenderas inte som behandlingsform till nyinsjuknade. Det krävs trots allt att man sätter sig in i tekniken ordentligt.
Det gäller framför allt att ha tålamod och invänta större nytta i en eller två månader, tillägger hon. Lättast kan det vara att börja använda pumpen för den som har regelbundna matvanor och är van att administrera väl tilltagna bolusdoser.
– Hybridpumpen kan vara till fördel vid mycket svängande blodsocker, och i synnerhet vid problem på nätterna. På morgonen kan man sedan börja dagen med att kolla upp positiva och trevliga blodsockervärden.
Hon tror att pumparna kommer att bli allt mer automatiserade i framtiden.
– Men det är fortfarande bara ett alternativt sätt att administrera insulin – inte ett mirakelläkemedel för hela sjukdomen, påminner hon.
Inga nattliga uppvaknanden längre
”Min läkare föreslog att jag skulle testa den nya hybridpumpen, när det blev aktuellt att byta ut den förra pumpen. Jag hade i och för sig fått ganska bra kontroll på blodsockret med en vanlig pump och en fristående sensor. Men jag drabbades fortfarande av hypoglykemier med jämna mellanrum. Dessutom känner jag inte längre av symtom på lågt blodsocker. Det hände att jag vaknade på natten för att kolla blodsockret och såg att det hade sjunkit till ungefär två.
Jag hade varit relativt nöjd med den gamla pumpen så jag tvekade lite inför att byta en sladdlös modell mot en med slang. Men doktorn försäkrade att jag alltid kan byta tillbaka.
Till slut bytte jag till en ny pump kring påsken 2019. Jag lät den stå på manuellt läge i ungefär tre veckor innan jag gick över till automatisk tillförsel av basaldosen. Det var egentligen riktigt roligt att lära sig använda pumpen, och det kändes inte alls för svårt. Tyvärr hade jag hunnit glömma nästan allt som jag hade lärt mig på kursen för nya användare. Så jag var tvungen att repetera en del saker och söka instruktioner till exempel för byte av behållare. Trots alla dubier vande jag mig vid slangen på en vecka.
För mig har den största nyttan varit att hypoglykemierna har försvunnit nästan helt. Samtidigt har högt blodsocker som reaktion på lågt blodsocker uteblivit. Med den nya pumpen överreagerar jag inte och korrigerar inte variationer i blodsockret överdrivet mycket.
Efter att ha använt automatfunktionen i en månad låg jag inom målområdet 80–90 procent av tiden. Dessutom behöver jag inte längre vakna på nätterna för att kontrollera blodsockret. Därmed sover jag mycket bättre. Det i sin tur ger utslag i att jag orkar mer och känner mig mer energisk.
Ett enda litet problem som jag har haft är sensorernas tekniska funktion: de höll inte riktigt en hel vecka som utlovat. Det hittades inget egentligt fel på dem, men det löste sig när sändaren och sensorapplikatorn byttes ut.
Jag tycker absolut att diabetiker ska testa hybridpumpen om den möjligheten erbjuds. Men det är ingen apparat för latmaskar. Pumpen vill nämligen ha kontrollmätningar minst ett par gånger om dagen. Och även i övrigt måste man vara motiverad att ta hand om sin diabetes.”
Niina Vainio, Punkalaidun
