Av Irma Heiskanen-Haarala
• Fetma är förknippad med många negativa och klichéartade uppfattningar. Samma tankar, känslor och attityder återfinns hos de feta själva och många andra.
De bilder som hälsopolitiken och underhållningsindustrin ger oss gör avtryck i våra upplevelser.
– Den mest traditionella och intensiva debatten kretsar kring hälsa, hälsovård och bot av fetma med kost och motion, säger universitetslektor Hannele Harjunen.
Hon har forskat i fetma som samhällsfråga. För närvarande skriver hon en bok om finländarnas erfarenheter av diskriminering kring fetma och vikt.
Hon representerar genusforskningen vid Jyväskylä universitet. I boken Urheilun takapuoli (direkt översatt Idrottens baksida, men avser också bakdel) har hon en artikel som sammanfattar vad tjocka kvinnor får stå ut med i motionssammanhang. Hon beskriver hur feta motionerande kvinnokroppar effektivt stängs ute och möts av menande blickar.
Lata och glupska
Feta människor uppger ofta psykologiska och sociala skäl som bromskloss för att röra på sig. Rädsla för att bli utsatt för negativ uppmärksamhet, kritik och förödmjukande behandling är vanligt, och alls inte utan orsak.
Fetma ses som en negativ och stigmatiserande egenskap, i synnerhet kvinnors fetma.
– Fetma anses också säga något om en persons andra egenskaper, inte bara om kroppsformen: brist på självkontroll, lättja, glupskhet …, säger hon.
Det dras en massa slutsatser utifrån människors storlek och vikt.
– I vår tid är det mycket trendigt att motionera, idrotta och överlag vara fysiskt aktiv. Fetma anses vara ett tecken på en livsstil som är allt annat än ett ideal.
Feta människors upplevelser präglas gång på gång av skuld, skam och känsla av att inte duga. Det göder ett utpräglat självförakt. På senare år har visserligen mulliga kvinnogestalter stolt visat upp sig i tidskrifter och reklam.
Kroppspositivism
Hannele Harjunen välkomnar trenden med kroppspositivism som komplement till allt medicinskt tänk kring fetma.
– Fetma är så mycket mer än bara en siffra på vågen eller risk att någon gång drabbas av någon sjukdom. Fetma har också sociala dimensioner.
– Kroppspositivism betyder att människor har rätt att leva i sin egen kropp utan att bli diskriminerade eller trakasserade. Alla kroppar förtjänar respekt och uppskattning.
Hon använder flitigt ordet kropp och påminner om att känslor också förkroppsligas, känns i kroppen.
När hon undersökte finländska kvinnors upplevelser av fetma upptäckte hon att många tänker på fetma som ett tillfälligt tillstånd, som de ständigt försöker komma ifrån.
– Ungefär fem procent av feta personer lyckas åtminstone i viss mån behålla sin nedbantade vikt. För de flesta är fetma ändå ett permanent eller återkommande tillstånd. Om man för sig själv bygger upp en barriär att bara en annan typ av människa är acceptabel och riktig, tenderar man att skjuta upp saker som är värda att eftersträva: yrke, utbildning, jobb eller partnerskap.
Detsamma gäller motion. Många upplever att fysisk aktivitet bara är till för de som redan är atletiska eller trimmade.
Motionspass för gemene man och kvinna
– Föraktet för feta tar sig konkreta uttryck i dåligt bemötande och diskriminering. I simhallar och på gym blir de utskällda och förolämpade och får utstå elaka blickar, berättar Hannele Harjunen.
Och ändå vore simning och gymträning bra och trevliga motionsformer för många mulliga. Hon efterlyser gympass för gemene man och kvinna. Dessutom önskar hon att instruktörerna vore mer pålästa och positivt inställda till att leda grupper för feta motionärer. Gruppträning kunde gott och väl vara mer anpassad efter olika typer av deltagare.
Vanligen är gruppträning för överviktiga inriktad på bantning.
– Man borde ha rätt att njuta av motion utan ett tvång på sig att gå ner i vikt. Det signalerar att det är något fel på ens kropp och att den snarast borde omformas.
Dans är en skonsam och trevlig motionsform, men också på restaurangen eller diskoteket utsätts feta människor för andras blickar.
– Alltför sällan får vi se smidiga feta kroppar, beklagar hon.
Grabbig inställning
Inte heller män är längre skyddade för utseendekrav.
– Män har i mångt och mycket liknande erfarenheter av diskriminering som kvinnor. I manskulturen är det vanligt att i grupp skämta om någons vikt eller feta buk. Det måste man tåla i grabbighetens namn, trots att det kan vara mycket sårande, menar Hannele Harjunen.
Simma lugnt
Är du mycket överviktig och vill börja motionera? Då är det bäst att starta i lugn takt och lyssna på kroppens signaler.
– Ett bra sätt att komma i gång är att ta en promenad med någon kompis. När formen blir bättre kan man öka både sträckan och tempot. För mycket överviktiga och fysiskt inaktiva personer är redan promenader en uthållighets- och styrketräning med hög puls, säger Urho Kujala, professor i idrottsmedicin på Jyväskylä universitet.
För överviktiga är vilken idrottsgren som helst bra. Man kan gott gå på det som känns intressant och möjligt. Om det är problem med de bärande lederna är till exempel motionscykel och simning bra träningsformer. Knäna belastas av motion där hela kroppsvikten vilar på benen och av träning med kraftiga vibrationer eller plötsliga vridningar, som i bollspel.
Motion integreras lättast i vardagen när den passar in i dagsrytmen, finns i närheten och känns bra.
Tre avgörande frågor
Hälsotillståndet kan tyckas vara ett hinder och ge upphov till rädsla. Ofta är det obefogat, men inte alltid.
Urho Kujala vill lyfta fram tre faktorer: Har du motionerat på senare tid? Har du några allvarliga sjukdomar eller allvarliga symtom: bröstsmärta, rytmstörningar eller medvetandestörningar vid påfrestning? Hur ansträngande motion tänker du ägna dig åt?
Efter en hjärthändelse eller utdragen ryggsmärta kan tanken på träning kännas skrämmande. Man kan tro att något går sönder eller att tillståndet förvärras. Ett besök på polikliniken eller ett samtal med doktorn visar om det är något som kräver uppmärksamhet. Vårdenheten kan ordna övervakat belastningsprov eller läkaren uppmanar dig att starta med några få rörelser under övervakning.
Små, bestående förändringar
Idrottsmedicinska polikliniken på Mellersta Finlands centralsjukhus ger överviktiga råd för lämplig motion. Alla som ska genomgå fetmaoperation gör ett besök där och hos en näringsterapeut.
– Diet är en snabbare metod för att tappa vikt, men också då är det viktigt att röra på sig. Annars går muskelmassa förlorad. Om man lyckas bli mer fysiskt aktiv, är det lättare att gå ner i vikt på sikt och att behålla den nya vikten.
Människor vill ha stora resultat snabbt, när ett vettigt mål snarare kan vara på fem års sikt. En effektiv förändring kan vara mycket liten, förutsatt att den är bestående:
– När du byter ut ett sött mellanmål mot en liten motionsrunda kommer effekten fram med tiden. Också hungerkänslan minskar vid fysisk aktivitet, säger han uppmuntrande.
Muskler i stället för fett
Det händer en hel massa när man börjar motionera, trots att det inte syns direkt på vågen. Blodsocker- och fettvärdena förbättras, muskelmassan ökar och fettet minskar.
Också typ 2-diabetiker kan få symtom på hypoglykemi när de börjar motionera aktivt. En bra konsekvens är att dosen av diabetesläkemedlen kan reduceras för att undvika att blodsockret sjunker för mycket.
