Skam och skuld över att ha fått diabetes

403
Sanna har känt skuld och skam för sin sjukdom, trots att typ 2-diabetes kan vara ärftligt betingad och kvinnor löper större risk än män att insjukna i ung ålder. Bild: Johanna Kokkola

Av Janne Ora

• Sanna Ryhänen, 27, från Joensuu fick typ 2-diabetes för ungefär sju år sedan. Hon hade haft problem med blodsockret redan när hon gick i lågstadiet. Lika länge har hon också haft metabola syndromet och fettlever.

– Min första reaktion när läkaren sa att jag har typ 2-diabetes var att det knappast är sant. Jag tänkte att det måste vara ett misstag och att man kanske borde mäta blodsockret på nytt. Diabetes har jag definitivt inte, berättar Sanna Ryhänen.

Redan tidigare hade flera läkare sagt att hon sannolikt kommer att insjukna i typ 2-diabetes senare i livet.

– Jag var alltså medveten om den stora risken att få diabetes, men jag hade inte tagit exempelvis livsstilsråden på allvar. Trots det trodde jag att det inte kan hända mig. Eller om det går så, är det först när jag är mycket äldre, kanske medelålders. Jag har all tid i världen på mig att göra en livsstilsförändring ”i morgon” eller ”nästa vecka”, trodde jag.

Sjukdomen väckte många negativa känslor.

– När jag fick diagnosen kände jag mig verkligt misslyckad. Jag hade stora skuldkänslor och min första tanke var att sjukdomen var självförvållad. Jag tänkte att jag ju hade blivit förvarnad, men själv inte gjort något för att undvika sjukdomen.

Skuldkänslorna följdes av skam. Hon har sett att typ 2-diabetes är mycket starkt kopplad till uppfattningen att det är en självförvållad sjukdom.

– Jag skämdes över att jag hade låtit det ske.

Det händer fortfarande då och då att hon skuldbeläggs för sin sjukdom.

– Ganska ofta undrar folk hur jag kan ha typ 2-diabetes; jag som är så ung. Det händer också att jag får höra att jag inte ska oja mig eller tigga medlidande, när jag själv är orsaken till min sjukdom.

Gymträning ger kraft i vardagen

I fjol började Sanna Ryhänen träna på gym. Träningen har positiv effekt på hennes diabetes och hennes blodtryck. Varje dag känner hon sig bättre. Vissa veckor blir det träning eller joggning upp till fem gånger.

– Det var min psykoterapeut som lockade mig med till gymmet. Jag hade mina dubier och tvekade för jag har aldrig varit särskilt sportig av mig.

– I synnerhet styrketräningen har haft mycket positiv effekt på min sjukdom. Det är förvånande hur mycket jag har kunnat minska insulindoserna tack vare träningen.

På senare tid har hon gjort täta besök hos diabetessjukskötaren på hälsovårdscentralen för att justera medicineringen, framför allt insulinet. Hon träffar diabetessjukskötaren med ungefär två månaders mellanrum. Tidigare gick hon där en gång i halvåret. Dessutom går hon hos diabetesläkaren en gång i halvåret, när det tidigare räckte med ett besök om året.

Till råga på allt har Sanna lidit av depression, och hon tror att det åtminstone delvis beror på hennes diabetes.

– Fysisk aktivitet hjälper helt klart också vid depression.

Högsta betyg till hemstaden

Precis som i många andra städer behandlas personer med typ 2-diabetes inom primärvården också i Joensuu. Sanna Ryhänen tycker att vårdkedjan fungerar och är sammanhållen. Diabetiker har tillgång till läkare, diabetessjukskötare, näringsterapeut och motionsrådgivare.

– Jag vill ge Joensuu högsta betyg för den vård som erbjuds diabetiker.

Efter lite funderande kommer hon på en sak som hon saknar. Det har med sociala frågor att göra.

– Det vore bra om det fanns en stödgrupp för personer med typ 2-diabetes.

Hon föreslår skräddarsydda grupper efter deltagarnas ålder. Unga diabetiker kunde ha en egen grupp.

– I sådana grupper känns det naturligt att prata när deltagarna befinner sig i samma livssituation och har likartade erfarenheter av vardagen med diabetes. Tillsammans kunde gruppen planera lite annat program utöver diskussioner om diabetes. Vi måste ta tag i frågan och starta en grupp Joensuu, avslutar Sanna Ryhänen med iver i rösten.


 

Typ 2-diabetes går ner i åldrarna

– Det är en ganska sträng sjukdom, särskilt om den debuterar i unga år.

Så säger Lasse Nieminen om typ 2-diabetes. Han är specialist i allmänmedicin och arbetar som diabetesansvarig läkare inom primärvården i samkommunen Siun Sote.

Hans arbetsplats finns på hälsostationen i stadsdelen Siilainen och han svarar ofta för diabeteskonsultationen på hälsostationerna, inom hemvården och på HVC-sjukhuset. På senare år har han sett att allt fler och allt yngre personer får typ 2-diabetes.

Det finns alltså två parallella trender. Å ena sidan blir typ 2-diabetes vanligare i befolkningen överlag och å andra sidan går sjukdomen ner i åldrarna. Snart stämmer det inte längre att typ 2-diabetes är en sjukdom som främst drabbar personer över fyrtio år.

– Att patienterna blir yngre ser vi här på mottagningen på flera olika sätt. De främsta faktorerna som är kopplade till den ökande förekomsten av typ 2-diabetes är att övervikt och metabola syndromet blir vanligare hos allt yngre personer, sammanfattar han.

Att trenden stärks beror på det gamla vanliga, nämligen att livsstilen förändras. Vi rör oss helt enkelt för lite och vi äter för mycket och fel mat.

Särskilda frågor kring unga

Oftast är sjukdomsbilden svårare och prognosen mer kritisk om man får typ 2-diabetes i unga år.

– När man får typ 2-diabetes i unga år, är sjukdomen i alla hänseenden svårare att behandla än om man insjuknar senare i livet, säger Lasse Nieminen.

Vid typ 2-diabetes försämras insulinutsöndringen i bukspottkörteln. Hur mycket och hur snabbt utsöndringen försämras varierar från individ till individ. Hos yngre människor försämras insulinutsöndringen ofta snabbare än om man insjuknat vid högre ålder.

En fråga för sig är exponeringen för högt blodsocker, och hos unga med typ 2-diabetes kan det förekomma många sådana perioder i livet. Därför utvecklar många följdsjukdomar som hjärt- och kärlsjukdomar och njur- och ögonpåverkan redan i ganska ung ålder.

För den som insjuknat i unga år är det alltså extra viktigt att hålla blodsockret på rekommenderad nivå.

– Studier visar att de som får typ 2-diabetes i unga år utvecklar betydligt fler följdsjukdomar än de som får typ 1-diabetes i samma ålder. Enligt vissa prognoser i USA minskar den förväntade livslängden med ungefär femton år för de som insjuknar i typ 2-diabetes i åldrarna 20–40 år jämfört med medeltalet i hela befolkningen, säger Lasse Nieminen.

Större risk för kvinnor

Kvinnor löper större risk än män att insjukna i både typ 2-diabetes och följdsjukdomar i ung ålder. Vad det beror på är oklart.

Enligt Lasse Nieminen kan det hända att sjukdomen är starkare genetiskt betingad hos kvinnor än hos män. Det betyder i så fall åtminstone att ändrad livsstil inte har lika stor effekt på kvinnor som på män för att förebygga, balansera och behandla typ 2-diabetes. Kvinnor samlar alltså på sig övervikt hur hälsosamt de än äter och hur mycket de än rör på sig. Inte bara diabetesrisken styrs av generna, också övervikt styrs i förbluffande hög grad av generna.

Idén om att generna har större påverkan på kvinnor är än så länge en hypotes och det krävs mer forskning på området.

Däremot är det bevisat att typ 2-diabetes och överviktsproblem hos kvinnor kan ha ett samband med polycystiskt ovarialsyndrom (PCOS) i äggstockarna. Syndromet ökar nämligen insulinresistensen och försvårar diabetesbehandlingen.

Typ 2-diabetes är en lömsk sjukdom eftersom den utvecklas smygande och ger så få symtom i början. Sjukdomen ställer därför stora krav på primärvården och det kan hända att sjukdomen inte upptäcks hos en del unga vuxna, enligt Lasse Nieminen.

– Tack vare rådgivningsbyråerna, skolan och militärtjänsten fångas de flesta unga diabetiker upp. Ett problem kan senare vara att de inte går regelbundet och tillräckligt ofta på hälsokontroller, tillägger han.