Esko Vauhkonen: Jag insåg att jag inte är odödlig

432
– Jag är mycket mer medveten om min kropp och jag känner lättare igen hotande trötthet. Foto: Paula Myöhänen

Av Marika Lehto

• Diabetes inverkar på många sätt också på psyket, och det är inte alltid lätt ens för människor i branschen att förstå att det är handlar om depression. Esko Vauhkonen har känt irritation, skuld och rädsla på grund av sin diabetes.

När diagnosen typ 1-diabetes kom tog inte Esko Vauhkonen, 30, den på så stort allvar. Den våren gick han ut sjuan och hade så småningom börjat dricka mycket och springa på toan. Dessutom var ha trött. I början av juni var han så trött att han inte orkade göra någonting alls.

De sista dagarna före diagnosen minns han som i dimma.

– Vi var på vårt sommarställe med goda vänner till familjen och jag låg till sängs hela tiden.

I själva verket var diagnosen en lättnad eftersom han hade varit orolig för vad det var. Han mådde bättre med en gång när behandlingen sattes in.

Esko Vauhkonen förstod inte varför föräldrarna grät. Först i vuxen ålder har han förstått vad diabetes betyder för det psykiska välbefinnandet.

– Det har varit en enormt mycket större sak än jag förstod när jag var fjorton. Då tänkte jag inte på att det ibland skulle kännas skit att sköta egenvården, säger han nu.

Depression eller trött på diabetes?

– En diabetiker förklarade en gång att diabetes snarare är en sjukdom i hjärnan. Hela tiden måste man grunna och fundera, och det känns hemskt att misslyckas. Det är en träffande beskrivning, säger Kirsi Ikuli, psykolog på diabetesmottagningen inom Tammerfors stad.

Till exempel de ständiga kraven i egenvården, rädslan för hur det ska bli med hälsan i framtiden och vårdrelationen kan vara en stor psykisk påfrestning. Dessutom påverkar blodsockret och psyket varandra.

Hos de flesta tar sig högt blodsocker uttryck bland annat i trötthet, irritation och koncentrationssvårigheter. Humöret fluktuerar också av för lågt blodsocker och blodsockersvängningar.

Så gott som alla med diabetes drabbas förr eller senare av trötthet till följd av sin sjukdom. Det kallas ibland fatigue. Sjukdomen kan ge upphov till trötthet, hat och sorg eftersom man hela tiden måste anpassa sig på nytt och på nytt, exempelvis när det sker förändringar i livssituationen eller hälsan.

Depression är dubbelt så vanlig bland diabetiker som bland friska människor. Symtomen kan vara desamma som när man i början var tvungen att anpassa sig till diabetessjukdomen eller när den stora tröttheten på grund av diabetes ramlade över en.

Inte ens för en som jobbar med diabetes är det alltid lätt att veta när känslor och tankar vid diabetes beror på depression, fatigue eller anpassning till sjukdomen. För en diabetiker själv är inte alltid det viktigaste att exakt veta vad tillståndet beror på. Det allra viktigaste är i själva verket att få hjälp när man mår dåligt.

Kirsi Ikuli säger att det är bäst att hålla ett öga på symtomen och hur länge de håller i sig.

– Det är vanligt att vara irriterad när man har gjort sitt bästa och blodsockret trots det går upp och ner. Men det är bra att vakna upp och kanske prata med någon på vårdenheten, om det går veckor utan att man orkar ta tag i sin diabetes och ingenting annat heller känns viktigt i livet.

Extra börda i livet

Esko Vauhkonen har inte varit deprimerad, men han inser varför risken att få psykiska problem är stor vid diabetes.

– Sjukdomen är verkligen en stor extra börda i livet, särskilt om livspusslet i övrigt inte går ihop.

Han känner psykiskt av sin diabetes på många sätt. Vid lågt blodsocker blir han rastlös och har kort stubin.

– Jag exploderar totalt vid minsta lilla motgång.

Symtomen på lågt blodsocker försvinner när han får blodsockret att stiga med kolhydrater. Psykiskt är det svårare att acceptera att blodsockret inte alltid håller sig inom målvärdena trots att han har gjort sitt bästa.

– Det är en lika stor besvikelse som vid andra händelser i livet där man hade kunnat prestera bättre. Och så tar man skulden på sig själv. Man blir irriterad och får ångest.

Esko Vauhkonen har ibland känt rädsla på grund av sin diabetes. För några år sedan förlorade han medvetandet en kväll tillsammans med goda vänner. Blodsockret hade sjunkit för mycket trots att allt borde ha varit bra. Efteråt förstod han att han inte hade ätit särskilt mycket kolhydrater till middagen före en musikträning.

Händelsen stannade kvar i medvetandet länge.

– Jag insåg att jag inte är odödlig. Efter det var jag mycket minutiös med egenvården en tid.

– Diabetes är en stor extra belastningsfaktor i livet om inte livspusslet i övrigt går ihop, säger Esko Vauhkonen.

Diabetes har känts som en stor börda under perioder när det hänt allt möjligt i livet. Som tonåring hade han hjärtesorger. I vuxen ålder påverkades han av att en nära kompis blev allvarligt sjuk.

– Då var jag tvungen att räkna kolhydrater trots att det var det sista jag var intresserad av, minns han.

Lagom bra egenvård

För att människor med diabetes ska orka med sin sjukdom är det enligt Kirsi Ikuli viktigt att anpassa egenvården till livssituationen, men också att acceptera sig själv och vara medkännande med sig själv.

Det är tungt att behandla en sjukdom dagarna i ända utan minsta lilla uppehåll. Då gäller det att fundera vad som är lagom bra egenvård i det här ögonblicket, i den här livssituationen och med de här kraftresurserna.

Precis som i Esko Vauhkonens liv sker det mycket annat än diabetes i en diabetikers liv. Att lära sig leva med sin sjukdom betyder att man lever sitt liv och att sjukdomen följer en i spåren. Ibland är det lättare, ibland är det knepigare.

– Om någon nära anhörig dör är det klart att krafterna inte alltid räcker till. Det vore bra att komma fram till en nivå inom egenvården som är lagom bra för att man ska kunna gå och lägga sig på kvällen med en känsla av att vara nöjd med det man gjort för sig själv den dagen, säger Kirsi Ikuli.

Blodsockret kan spåra ur av glädje

I september blev Esko Vauhkonen pappa. Typiskt nog slog också blodsockret volt av den glada familjetilldragelsen. Några dagar efter sonens födelse sjönk blodsockret för ett ögonblick oväntat mycket och låg envist kvar där.

– Dagarna efter att vårt barn hade fötts stämde ingenting längre in på det jag tidigare hade lärt mig om diabetes, skrattar han.

Först och främst hjälper barnet honom att orka med sin sjukdom.  Trots några extra tunga perioder har han alltid velat ta bra hand om sig och sin diabetes och nu är han mer motiverad än någonsin.

Ett intressant jobb, fritidsaktiviteter och nära och kära ger ett bra skydd mot trötthet och depression. Hans fru Johanna är sjukskötare och alltid beredd att stötta. Några goda vänner har också diabetes och resten förstår situationen utan att ha diabetes. Föräldrarna är fortfarande ett stort stöd.

En faktor som spelar in är att Esko Vauhkonen är positivt lagd överlag. Diabetes har visserligen visat sig vara en svårare nöt att knäcka än han trodde när han var fjorton. Trots det känner han sig egentligen inte sjuk nu heller.

Diabetes har gett en del fördelar också.