Ny indelning av diabetestyperna?

561
– Den nya indelningen i diabetestyper kullkastar hela vår nuvarande behandlingsmodell, säger professor Leif Groop. Bild: Annika Rauhala

Av Mari Vehmanen

• I stället för två diabetestyper behöver vi en indelning med minst fem diabetestyper, anser professor Leif Groop. Han menar att den nuvarande oprecisa indelningen leder till både underbehandling och överbehandling.

Kommer diabetes i fortsättningen att delas in i fem eller ännu fler grupper? Det kommer vi att göra redan ganska snart tror Leif Groop, som hör till banbrytarna i den finländska diabetesforskningen.

Han påpekar att den nuvarande indelningen i typ 1-diabetes och typ 2-diabetes kom till redan på 1950- och 1960-talet och bygger på den medicinska kunskap och kompetens som fanns då.

– Sedan dess har det tillkommit fruktansvärt mycket ny kunskap om diabetes och diabetesbehandling. I dag råder det stor samsyn i forskarsamhället om att diabetes är en mycket komplex sjukdom. Det stora sjukdomspanoramat måste också komma fram i klassificeringen av diabetes.

Leif Groop har varit medlem i en internationell forskargrupp som tagit fram en mer exakt metod för att identifiera undertyper av diabetes. Gruppen har haft tillgång till uppgifter om flera tusen diabetiker i Finland och Sverige.

– Vi bestämde oss för att använda sex variabler med relevans vid diabetes, nämligen blodsockervärden, ålder, BMI, HbA1c, GAD-antikroppar och data om insulininsöndring och insulinresistens. Sedan gjorde vi en så kallad klusteranalys av interaktionerna mellan variablerna.

På så sätt upptäckte forskarna fem utpräglade grupper av diabetiker.

– Exempelvis upptäckte vi en dold grupp bland personer med typ 2-diabetes. Den består av personer som lider av insulinbrist utan att ha autoantikroppar. Fram till nu har de behandlats fel.

Vidare upptäckte de bland annat en grupp bestående av överviktiga diabetiker med insulinresistens, som löpte stor risk att få diabeteskomplikationer, exempelvis njursjukdom. Å andra sidan fanns det två olika grupper av typ 2-diabetes där sjukdomen är mycket lindrig och risken för komplikationer liten.

– Upp till hälften av alla med typ 2-diabetes hör till de här två grupperna. God vård för dem behöver inte, lite tillspetsat sagt, bestå av så mycket mer än livsstilsrådgivning och metformin.

Databas bestämmer behandlingen

Enligt Leif Groop är det i första hand diabetikerna själva som har nytta av en ny och mer exakt klassificering. I dagsläget är det lätt hänt att behandlingen i synnerhet vid typ 2-diabetes läggs upp efter samma modell.

Det i sin tur betyder att en del av diabetikerna inte får tillräckligt intensiv behandling och nödvändigt stöd. Å andra skulle många klara sig hur bra som helst med betydligt mindre uppföljning om de då och då fick kvalificerad livsstilsrådgivning.

– Resurserna används alltså inte på bästa möjliga sätt där behovet är störst, sammanfattar Leif Groop.

Nästa steg är att forskningsgruppen testar en metod för att enkelt kunna göra en mer exakt diabetesklassificering.

– I framtiden kommer läkaren eller diabetesskötaren att mata in den viktigaste informationen om patienten och laboratorieresultaten i en databas. Programmet visar vilken undertyp av diabetes det är fråga om och ger ett förslag till bästa behandling. Patienten får en utskrift med tydliga råd om adekvat egenvård.

Han säger att det nya tänkesättet ifrågasätter hela vår nuvarande modell för diabetesbehandling. I dag delar vi in diabetes grovt sett i två grupper utifrån några gränsvärden. Enligt Groop välkomnar vårdprofessionella en ny mer exakt indelning av diabetes.

– I sin vardag se de att det är exakt det vi behöver. Som läget är nu är den enda möjligheten att skräddarsy behandlingen att människor genom försök och misstag experimenterar sig fram till rätt metod.

Han tillägger att indelningen i fem diabetestyper bara kan vara en början. När genetik och gentester involveras kan sannolikt också typ 1-diabetes delas in i flera undergrupper.


Mot mer inkluderande vård

Under ett långt arbetsliv inom diabetesvården har Leif Groop sett hur diabetikerna själva involverats i planeringen av vården och behandlingen.

Egentligen är Leif Groop pensionerad, men livet verkar sjuda av aktivitet.

– Ja, det är ingen brist på intressanta och stora projekt både i Finland och i Sverige. Officiellt är jag pensionerad från professuren på Lunds universitet, men jag har fortfarande kvar en liten lägenhet i Malmö. Dessutom har jag en deltidsanställning på institutet för molekylärmedicin här i Finland.

Trots det blir det tid över för barn och barnbarn, som är den viktigaste orsaken till att han återvänt till Finland efter en lång internationell karriär.

– Nyligen åkte min fru och jag på semester tillsammans. Det var flera decennier sedan den förra semesterresan. Tidigare ingick alla resor i jobbet.

Leif Groop är född och uppvuxen i svenska Österbotten. Redan som ung var han internationellt inriktad och studerade medicin i Schweiz på 1970-talet. Efter studierna återvände han till Finland och arbetade på hälsovårdscentralen i Närpes. Det var där hans intresse för diabetesbehandling och diabetesforskning väcktes.

– Allt fick sin början i en nedlåtande kommentar som en läkarkollega fällde om vår diabetesvård. Jag surnade till och ville visa honom. Och i samma veva fick jag ett stipendium på hela 400 mark för utvecklingsarbete, berättar han.

Snart därefter fick hälsovårdscentralen i Närpes en diabetessjuksköterska, som antagligen var den första i sitt slag i hela landet.

– Vi var också bland de första som lånade hem blodsockermätare till diabetiker. Överlag funderade vi mycket på hur man kunde involvera diabetikerna själva mer i vården och behandlingen.

Ny kunskap om genetiken vid diabetes

Alla kollegor var dock inte så förtjusta i de nya tankegångarna och nymodigheterna.

– Senare blev jag ändå inbjuden av Risto Pelkonen, numera arkiater, att berätta om våra erfarenheter på ett seminarium. Unge man, du förstår väl att det är oetiskt att vältra över ansvaret på patienterna, fick jag höra då, skrattar Leif Groop.

Senare blev Risto Pelkonen hans handledare när det var dags att ta itu med doktorsavhandlingen.

Efter att ha disputerat blev Leif Groop intresserad av en karriär inom universitetsvärlden och ville satsa på forskning. Då var det inte Finland som gällde utan han hakade på en professur vid Lunds universitet. Där stannade han till slut i hela 25 år. Under den tiden expanderade Lunds universitet och blev ett av de största centren i världen för diabetesforskning.

– Vi startade bland annat Botniastudien med drygt 10 000 diabetiker.

Under årens lopp har han deltagit ett stort antal projekt som genererat ny kunskap om i synnerhet genetiken kring typ 2-diabetes. Han ingick också i den grupp som först upptäckte diabetestypen LADA.

I Finland har Leif Groop bland annat varit ordförande för den kommitté som utarbetat den nuvarande rekommendationen för god medicinsk praxis vid diabetes.

– Jag kan alltså bakgrunden till den nuvarande rekommendationen utan och innan. Den utarbetades utifrån den bästa kunskap som var tillgänglig vid den tidpunkten, men nu är det hög tid att omvärdera diabetestyperna och vårdtänket.