Sant än så länge

453
Foto: Pekka Rahkonen

Av Helena Hyvärinen

• Sättet att sprida information har förändrats i grunden av klickjournalistik, lögnmedier och bloggare som är självutnämnda experter. Hur ska vanliga människor som är intresserade av hälsofrågor kunna veta vad som är sant och vad som falskt?

Många finländare blev säkert glada när de läste att diabetesrisken kan reduceras om man äter en sked glass om dagen och att öl är en bra återställningsdryck efter hård fysisk träning. Däremot var glädjen betydligt mindre när det skrevs att dricksvatten kan vara livsfarligt för män som använder Viagra. Mindre roligt var det också när Harvarduniversitetet förmedlade en nyhet om att mjölk kan döda. Enligt notisen kan redan små mängder mjölk, yoghurt och andra mejeriprodukter orsaka bland annat cancer.

Gemensamt för dessa vetenskapsnyheter är att de knappast innehåller ett korn av sanning. Men en vanlig läsare kan inte veta att det är så.

Det har inspirerat vetenskapsjournalisterna Ulla Järvi och Tuukka Tammi att skriva en ”överlevnadsguide” med titeln Maito tappaa ja muita outoja tiedeuutisia (ungefär Mjölken dödar och andra konstiga vetenskapsnyheter). Den ger tips för hur man ska läsa vetenskapsnyheter. Boken belyser bakgrunden till sensationssökande nyheter och pekar på hur felaktiga slutsatser har uppstått. Författarna berättar också varför exempelvis opinionsbildare som talar för smör och grädde får så många följare och när det är bra att klicka upp webbrubriker för att läsa själva texten.

Boken innehåller artiklar av skribenter från många vetenskapsområden. En av dem är näringsterapeuten Reijo Laatikainen, som har bloggen Pronutrionist.

– Idag är hälsa finländarnas största värde. Det har resulterat i att näringsvetenskaperna inte längre är förbehållna bara forskarna utan de har blivit en vara som medierna och hela folket konsumerar. Redaktionerna och annonsörerna suktar efter klickningar och appellerar till människor med braskande rubriker eftersom de vet att folk regelrätt slukar artiklar om hälsa och välfärd, säger Reijo Laatikainen.

Informationsförmedlingen blir problematisk när de traditionella medierna inte längre är ensamma. De har fått sällskap av lögnmedia som sprider lögnaktig och felaktig information, och i näringsfrågor uttalar sig självutnämnda experter som skriver bloggar.

– Inom vetenskapsjournalistiken pratar man om false balance, en sorts falsk objektivitet. Det är det som det handlar om när exempelvis ett teveprogram vid sidan av en expert låter mannen på gatan komma till tals med tyckande. Sådana grepp ger kanske fräsch polemik, men det är mer underhållning än en konstruktiv debatt.

Falska förställningar bland patienter

Kunskap är sanning tills motsatsen bevisas, påminner Järvi och Tammi i sin bok. Också information från universiteten kan vara bristfällig trots att den anses vara tillförlitlig, har Reijo Laatikainen sett.

– Forskarna förväntas leverera resultat och därför händer det att de överdriver betydelsen av sin forskning. De professorer som kan lägga fram sin sak högljutt och fräsigt får komma till tals, eftersom journalisterna av allt att döma gärna intervjuar slagfärdiga experter.

– Men fackfolk inom vetenskapens värld kommer sällan med dramatiska tillspetsningar. De är inte intressanta för journalisterna eftersom de inte har någon slutlig sanning att visa upp.

Laatikainen ser följderna av vilseledande information i patientarbetet på cancersjukhuset Docrates.

– Jag stöter ibland på föreställningar som att cancer kan behandlas med någon uteslutningsdiet eller någon trenddiet. En del patienter frågar om de borde fasta, andra skyr socker som pesten och en tredje grupp tror att livsmedelstillsatser är rena giftet. Det finns också människor som tror på kosttillägg, som vitaminer och sprängticka, och använder alltför mycket av dem.

Om en cancerpatient inte lider brist på ett näringsämne, är det ingen nytta av kosttillskott. I själva verket kan de rentav vara till skada.

– Lyckligtvis har de flesta av mina patienter låtit bli att testa dieter och superfood. De tror och vet att vanlig hälsosam kost är bäst vid behandling av cancer. Det visar också tillförlitliga studier, säger han.

Hur vet man att en bloggare är tillförlitlig?

Sensationslystna nyheter med förfalskad sanning är en följd av den stora omdaningen inom medievärlden, enligt Ulla Järvi. I takt med förändringen har internet fått en större roll som nyhetskälla.

– Det är inte lätt för läsaren att skilja mellan en tillförlitlig och en icke-tillförlitlig vetenskapsnyhet. Inte alltid för journalisterna heller, trots att de är utbildade på området. De traditionella kriterierna för nyheter, det vill säga hur betydande en fråga är och att hålla sig till fakta, har fått större relevans i dagens värld.

Ett gott rättesnöre för att bedöma tillförlitligheten är att komma ihåg att dagstidningar, tidskrifter, lokalblad, Yle och andra tevekanaler har åtagit sig att följa journalistiska regler och att rätta sina fel. Detsamma gäller inte bloggar eftersom vem som helst kan starta en blogg och uppträda som expert.

– Tillförlitliga bloggare känns vanligen igen på att de presenterar sig. Om någon uppger sig vara näringsterapeut och bloggar om kostfrågor, vet personen via sin utbildning var det finns tillförlitlig information. Den typen av människor kan man vanligen lita på. Om någon uppger sig vara självlärd kostrådgivare, kan det vara intressant att läsa texten, men det är bäst att inte använda bloggen som den enda källan, säger Ulla Järvi.

Hon menar också att man ska vara lite skeptisk till allt hajpande kring nya födoämnen eftersom det kan ligga ekonomiska intressen bakom informationen.

– Jag blir misstänksam om det pratas om ett enda näringsämne som påstås bota människan. Undermedlen har kommit och gått. Än har det varit kokosolja, än har gojibär och smör varit på tapeten.

Man behöver inte gå på all världens undermedel, om man kommer ihåg att vanlig balanserad kost innehåller många olika näringsämnen i stora mängder.

– Överdriven upphaussning tillämpas också i negativa nyheter. Var misstänksam om det vid risker med något näringsämne bara hänvisas till utländska källor eller webbartiklar, säger hon vidare.

Är det farligt att sluta röka?

Tro inte på nyheter av typen ”det här talar din läkare inte om för dig”, säger Ulla Järvi.

– På webben sprids konspirationsteorier som går ut på att vårdpersonal systematiskt mörkar information och låter bli att ge patienterna goda råd. De stämmer inte överens med verkligheten. Detsamma gäller en konspirationsteori som segt levt kvar mycket länge, nämligen att finländska läkare drar nytta av att ordinera vissa läkemedel.

Ulla Järvi menar att man ska vara extra kritisk visavi påståenden och experter som ligger långt från mainstream inom vetenskapen.  I boken nämner Jukka Ruukki, chefredaktör på tidskriften Tiede, professor Hans Eyseneck som exempel. Den gode professorn reste land och rike runt och föreläste om att det är farligt att sluta röka, trots att forskningen entydigt visade motsatsen.

En studie visade att dödligheten bland dem som slutade röka steg under en lång tid, men inte bland personerna i en kontrollgrupp, ger Ruukki som exempel och frågar om professorn hade rätt. Knappast, svarar han själv och antar att förklaringen till det avvikande resultatet är att en del av försökspersonerna slutade röka eftersom de hade fått en tobaksrelaterad sjukdom. De dog av cancer eller KOL, inte av rökstopp.

Motmedel mot nonsens

Läkaren Antti Heikkilä hör till de personer som går mot strömmen i Finland. Artikeln ”Antti Heikkilä ja loputtomat asiavirheet” i Valtsun terveysblogi går på ett förtjänstfullt sätt åt de sakfel som Heikkilä sprider, säger Ulla Järvi.

Artikeln har krävt grundligt bakgrundresearch och är skriven av Vladimir Heiskanen, som studerar odontologi.  Han blev nyfiken på Heikkiläs bok om diabetes, Diabeteksen hoito ruokavaliolla, och började undersöka sanningshalten i påståendena. Artikeln har laddats ner 80 000 gånger och den har fått beröm av personer med medicinsk och näringsvetenskaplig bakgrund.

I början av året startade professor Juhani Knuuti webbsidan Antidootti som motmedel mot alla nonsensskriverier och ogrundade hälsopåståenden. Hans ambition är att samla alla finländska skribenter som förmedlar saklig och faktabaserad hälsoinformation på ett ställe.

Den första veckan besöktes sidan av 14 000 personer och den klickades drygt 300 000 gånger.