Av Mari Vehmanen
• Det blir allt vanligare med insulinpump och åsikterna går isär. Här ger nuvarande och tidigare pumpanvändare, föräldrar till diabetesbarn och vårdpersonal sin syn på insulinpumpen.
Snart verklighet på ålderdomshem
”Snart är insulinpump världens vanligaste sak bland diabetiker i alla åldrar. Dagens diabetesbarn vill väl knappast sluta med en bra behandlingsmetod när de blir vuxna.
Diabetiker lever idag längre och är friskare. Så förr eller senare kommer insulinpump att användas på både dagis och ålderdomshem. Det måste vården räkna med.
När man börjat använda pump som vuxen upplever man en nytändning och vill satsa mer på egenvården. För ofta förbättras blodsockret snabbt. Många tycker att insulinpumpen är ett smidigt hjälpmedel och att den sitter bra i vardagen, som rusar fram i högt tempo och kräver snabba omställningar. Man behöver inte tänka på att ha med sig spruta och insulin.
Alla är förstås inte lika entusiastiska. Tonåringar har sina randiga skäl. De kan vara rädda för att se tjocka ut med en apparat under kläderna. Eller så tycker de att pumpen stör deras fritidsaktiviteter. Men det finns pumpanvändare som tränar inom tuffa sporter.
Brist på information är det största hindret för att börja använda pump, tycker jag. Det gäller både diabetiker och vårdpersonal. Dessutom finns det alltför stora skillnader mellan kommunerna i möjligheterna att få insulinpump. För mig vore idealet att alla med typ 1-diabetes själva får välja mellan två alternativ, insulinpump eller flerdosbehandling.”
Tiina Salonen
diabetessjukskötare, Diabetesförbundet
Inget trugande längre
”Vår son Ilari fick insulinpump redan innan han hade hunnit ha diabetes ett helt år. Det var störtomöjligt med insulininjektionerna. Än var blodsockret för lågt, än var det för högt. Vardagen kretsade bara kring Ilaris diabetes och allt var inrutat. Vårt sociala liv blev lidande. Vi drog oss för att gå ut eller besöka folk för Ilari skulle äta och ta sprutor på bestämda tider. Måltiderna var ett enda trugande när Ilari måste äta en viss mängd kolhydrater. Och så fick vi höra att han hade gått upp i vikt för mycket.
Man kan säga att vi återfick ett normalt liv tack vare pumpen. Det är lätt att programmera in rätt insulindos allt efter behov. Ilari själv är glad för att vi inte längre sticker honom många gånger om dagen.
I dag går han i ettan och har inga som helst problem med pumpen. Han kan själv bedöma hur mycket måltidsinsulin han behöver, men vi brukar kolla.
Ilari kan i lugn och ro lära sig hur pumpen fungerar. Det är ingen risk för att insulindosen av misstag blir för stor eftersom apparaten kontrollerar tre gånger att dosen säkert är rätt.
Bara på somrarna har pumpen ibland känts lite krånglig. Ilari är livlig och entusiastisk och vill bada, och i nästa ögonblick hoppa på studsmattan. Några gånger har kanylen lossnat och blodsockret har stigit.
Av och till har vi funderat på att ta paus från pumpen på somrarna. Men så har hela familjen enats om att vi inte vill återgå till insulinsprutorna, inte ens för några veckor.”
Maria Riihimäki
Kyrkslätt
Resande arbete
”Jag drömde länge om insulinpump för jag har ett orgelbundet arbete med mycket resande. Dessutom känner jag många nöjda pumpanvändare. För fem år sedan fick jag äntligen insulinpump.
Min erfarenhet är att vuxna diabetiker kan tvingas tala länge och målmedvetet för att få byta till pumpbehandling. Det är många bland vårdpersonalen som inte känner till insulinpumpen särskilt väl. Mest positiva till pumpbehandling är oftast de läkare som träffat och behandlat många pumpanvändare.
Att börja använda insulinpump är som att börja om från början med sin diabetes. Allt är nytt: insulindoser, mat, motion, instruktioner för lågt blodsocker och mycket annat. Det tog mig många månader att lära mig de nya rutinerna, eller rättare sagt nästan ett år.
Mitt viktigaste mål har uppfyllts. Nu kan jag nämligen anpassa egenvården efter mina oregelbundna arbetstider och långa bilresor.
Badstranden är egentligen det enda problemet. Var ska man göra av med pumpen när man vill ta ett dopp? Jag vågar inte lämna den ifrån mig utan uppsikt eftersom det blir en massa problem om den försvinner.
Den som funderar på insulinpump gör gott i att prata med andra diabetiker för att få olika synpunkter. Jag vill säga att man måste vara beredd på ännu noggrannare uppföljning än med insulininjektioner. I gengäld får man lön för mödan i form av god vård och möjligheter att snabbt ställa om dagsprogrammet.”
Kati Multanen
planerare, Diabetesförbundet
Utnyttja alla möjligheter
”Det är lätt att föreslå insulinpump när det är uppenbart att personen har något att vinna på det. Till exempel när det inte går att få bukt med återkommande hypoglykemier med flerdosbehandling.
Det händer att jag föreslår insulinpump när någon som är mycket i farten eller har skiftarbete inte lyckas få styr på blodsockret trots stora ansträngningar. Också svårbehandlat gryningsfenomen är ett bra skäl för att övergå till insulinpump.
På vår enhet knusslar vi inte med insulinpumparna. Personer med typ 1-diabetes får pump om de anses ha nytta av den. Det krävs förstås att personen är ansvarstagande för pumpbehandling ställer en hel del krav på användaren.
Man måste få fundera i lugn och ro om man vill börja med insulinpump eller inte. Många vill söka information på nätet först och höra sig för med andra om deras erfarenheter. Det är ingen idé att börja med pump om man gör det motvilligt.
Jag brukar understryka att ingen behöver förbinda sig att använda pump resten av livet. I vissa livssituationer kan det vara bra att ompröva diabetesbehandlingen.
Vi uppmuntrar diabetiker att dra nytta av insulinpumpen ända från början. Apparaten är till störst nytta och nöje om man lär sig använda alla funktioner. Om man inte tar sig an alla möjligheter med en gång är det lätt hänt att det aldrig blir av. Det vet vi av erfarenhet. Därför kräver vi bland annat att pumpanvändarna själva ska kunna ta ut data redan innan de kommer till mottagningen.
Också vi diabetessjukskötare får känna att vi lyckas när vi undervisar patienterna om pumpanvändning. Det är roligt att se att de är glada och nöjda över att få bättre kontroll över egenvården. Då vet man att pumpen är rätt val.”
Paula Helin
diabetessjukskötare, diabetesmottagningen i Tammerfors
Förväntningarna uppfylldes inte
”Jag var inte nöjd med mina blodsockervärden när jag använde insulinpenna. Hypoglykemier förekom ofta, särskilt efter fysiska aktiviteter. Ändå var HbA1c onödigt högt.
Det var alltså med stora förväntningar jag började använda insulinpump. Jag trodde pumpen var en snabb lösning på alla mina problem med egenvården.
I våras hade jag kämpat i två år och blev slutligen tvungen att medge att pumpen inte var min grej. Långtidsblodsockret sjönk inte utan tvärtom tenderade det att stiga.
Pumpen kändes störande vid ridning som är min favoritsport. Vid träningen går det så våldsamt till att pumpen och kanylen måste skyddas mot svett. Och när jag stiga ner från hästen går det inte att undvika att kanylen rör sig för buken är det enda stället där jag kan ha kanylen.
Dessutom insåg jag att insulinpumpen inte är så bra för en perfektionist som jag. Man kan planera och ställa om egenvården nästan för mycket under en dag. Det är stressande att fundera ut alla varianter. Så småningom tyckte jag då att det var onödigt att släpa på en apparat som inte underlättar egenvården.
Trots allt var det svårt att medge att pumpbehandling, som jag haft så stora förväntningar på, inte var något för mig. Lyckligtvis fick jag medhåll från min underbara diabetessjukskötare. Hon tröstade mig med att jag nu vet vad behandlingen går ut på och inte behöver intala mig något.
Det är precis vad jag tycker idag: tur att jag testade. Nu känns det riktigt lätt att använda insulinpenna.”
Teija Sihvo
Tammerfors
Insulinpump?
- Den första insulinpumpen togs fram i USA redan på 1960-talet. Apparaterna började säljas på 1980-talet. I Finland blev det vanligare med insulinpump kring 2000.
- Insulinpumpen är en elektronisk apparat som automatisk avger långverkande insulin direkt i kroppen. Den efterliknar funktionen i en frisk bukspottkörtel.
- Insulinpumpen är ungefär lika stor som en mobiltelefon. Den har en insulinbehållare och insulinet transporteras i en slang till en kanyl som fäster på huden. Via kanylen kommer insulinet in i kroppen.
- Pumpen kan programmeras att fortlöpande avge små insulindoser. Dessutom kan man själv knappa in en lagom stor insulindos vid varje måltid.
- Pumpanvändaren måste mäta blodsockret regelbundet och kontrollera att pumpen fungerar rätt.
- Kanylen får inte lossna eller rör på sig eftersom den då inte ger ut något långverkande insulin alls. Risken är att blodsockret stiger snabbt om pumpen är i olag.
- Kanylen ska bytas med några dagars mellanrum. Pumpen måste tas bort till exempel vid simning eller bastubad.
- De flesta insulinpumpar kan kombineras med kontinuerlig blodsockermätning.
