Gikt – nej tack!

33391

Av Tuija Manneri

• Gikt är så mycket mer än bara en ond stortå. Det är ett fortlöpande inflammatoriskt tillstånd i kroppen som ökar risken för hjärt- och hjärninfarkt och eventuellt också påskyndar insulinresistens. Gikt är en relativt vanlig åkomma bland personer med diabetes, men den kan motas i grind med livsstilsändringar.

Vågen visar övervikt, och den har gjort det redan länge. Borde man prata med läkaren om giktvärdet, alltså låta kolla urinsyran i blodet?

– Det vore säkert bra att kontrollera det så kallade uratvärdet på diabetiker då och då, särskilt på män över femtio, säger professor Markku Kauppi, överläkare i reumatologi på Päijänne-Tavastlands centralsjukhus i Lahtis.

Gikt förekommer oftare hos män än hos kvinnor och risken ökar med stigande ålder. Ofta, men inte alltid, har de drabbade varit överviktiga länge och de har inte direkt spottat i glaset när maltdrycker och annan alkohol serverats.

– Gikt är vanligare bland diabetiker än bland icke-diabetiker. Gikt och diabetes har många beröringspunkter som man inte alltid kommer att tänka på.

Det metabola syndromet kopplas ofta till typ 2-diabetes, högt blodtryck och höga blodfetter.

– Gikt är det fjärde bladet i denna fyrklöver. Studier pekar mot att höjda giktvärden kan vara kopplade till insulinresistens, det vill säga att insulinet har nedsatt effekt i vävnaderna, säger han.

Överraskande giktanfall

Gikt är en ämnesomsättningssjukdom som innebär att det ansamlas för mycket urat (urinsyra) i kroppen.

– Urat har samma effekt i kroppen som salt. Med vanligt bondförnuft förstå man att saltlösningen är utspädd och flyter med blodet om det bara finns lite salt i kroppen. Men om salthalten är hög blir lösningen stark. Uppe i vissa halter kristalliseras saltet. Uraten i blodet kristalliseras på samma sätt, om halten är för hög, berättar Markku Kauppi.

Uratkristallerna ansamlas vanligen i fotlederna, särskilt i stortåns basled. Om kristallerna utvecklas långsamt, kan kroppen slå in dem i en skyddsmantel av proteiner under lång tid. Då ger de inga symtom eller besvär. Till sist, kanske många decennier senare, brister klumpen av uratkristaller.

– Det framkallar ett giktanfall, som är en svår och smärtsam ledinflammation i en eller flera leder. Anfallet kommer ofta på natten och ofta efter att man har druckit alkohol eller på en kräftfest ätit sig proppmätt på mat som innehåller puriner, som är ett förstadium till urat.

Akuta giktanfall kan behandlas med antiinflammatoriska medel och kallt omslag. Läkaren kan ge en kortisonspruta i den inflammerade leden.

– Det är den absolut effektivaste behandlingen. Hos diabetiker stiger blodsockret av kortison, och det måste man ta hänsyn till.

Ledsmärtan kan hålla i sig flera dagar, ibland flera veckor. Anfallen återkommer sannolikt om man inte gör något för att förebygga dem.

Alkohol är inte bra vid gikt eftersom alkohol hindrar urat från att försvinna ur kroppen. Annika Rauhala
Alkohol är inte bra vid gikt eftersom alkohol hindrar urat från att försvinna ur kroppen. Annika Rauhala

Alkohol är en risk

Uratkoncentrationen kan bli för hög av två orsaker. Antingen ökar uratutvecklingen i kroppen eller försämras kroppens förmåga att göra sig av med urat.

– Uratkoncentrationen ökar av övervikt. Ju mer övervikt man har desto mer stiger uratvärdet i blodet. Vidare ökar uratkoncentrationen av all alkohol eftersom alkohol hindrar att urat försvinner ur kroppen, säger Kauppi.

Öl är extra skadligt eftersom det innehåller både alkohol och purin, som är ett förstadium till urat. Vissa livsmedel, till exempel inälvor eller skinn från kyckling och fisk, kan innehålla stora mängder purin.

Också vätskedrivande medel (diuretika) påverkar uratkoncentrationen eftersom de försämrar njurarnas förmåga att skölja ut urat.

I princip är det lätt att undersöka giktvärdet och giktrisken hos diabetiker. Uratvärdet mäts i blodplasma och testet visar om urinsyrehalten är så hög att det börjar bildas kristaller. Det i sin tur kan framkalla gikt.

– Problemet är att både läkaren och patienten kanske bara tittar på referensvärdet för urat, och det är ett kalkylerat värde. För män går den övre gränsen vid 450–480 mikromol per liter. För kvinnor är gränsen en aning lägre. Men det övre värdet är vanligen för högt eftersom det hela tiden bildas nya kristaller vid de övre gränsvärdena.

– Uratvärdet ska ligga under 400, och helst under 360, för att urinsyra inte ska kristalliseras. Vid låga värden försvinner gamla kristaller så småningom.

Ökad infarktrisk

Gikt blir en allt vanligare sjukdom eftersom övervikt, alkoholkonsumtion och typ 2-diabetes ökar och eftersom vi lever så mycket längre.

– Det vore bra att undersöka risken för gikt hos personer med diabetes redan innan det första giktanfallet är ett faktum. Då kan man få ner giktvärdena i ett så tidigt stadium som möjligt och sjukdomen hinner inte framkalla giktanfall, anser Markku Kauppi.

– Gikt uppfattas lätt som en ond stortå som värker då och då. Men i själva verket är gikt en långt större hälsorisk. Giktanfall och ständigt höga giktvärden betyder att kroppen hela tiden befinner sig i ett inflammatoriskt tillstånd. Det ökar risken för hjärt- och kärlhändelser, alltså risken för att till exempel få hjärtinfarkt eller stroke.

Personer med diabetes har ökad risk för hjärt- och kärlhändelser redan på grund av sin diabetes. Och risken ökar ytterligare av gikt. Också blodsockret påverkas av fortlöpande inflammationer i kroppen och höga urathalter belastar njurarna. Vid diabetes är njurarna även i övrigt utsatta för hård belastning.

Ny livsstil

Sannolikheten att drabbas av gikt kan reduceras med hjälp av livsstilsförändringar för att minska urathalten i blodet.

– Bantning är till stor hjälp, likaså minskad alkoholkonsumtion, tipsar Markku Kauppi.

Det är bra att undvika inälvor med stor purinhalt, bland annat lever och njure. Andra maträtter som man gärna ska låta bli är skinn från kyckling, små fisksorter som äts med skinn, till exempel siklöja, strömming och sardiner. Fiskrom, skaldjur, kött, ärter och baljväxter bör bara förekomma i måttliga mängder.

– Dessutom gäller det att kontrollera om man använder onödiga vätskedrivande medel eller om de kan ersättas genom omställningar i blodtrycksmedicineringen.

Mediciner ger effekt

För höga urathalter i blodet kan reduceras med medicinering. Läkemedlen sätts in först efter att giktanfall har förekommit och uratvärdet inte har sjunkit trots livsstilsförändringar eller om den drabbade av någon anledning inte har kunnat ställa om livsstilen, till exempel banta.

– Allopurinol är det vanligaste verksamma ämnet i läkemedlen. Medicinerna är mycket effektiva. Det bildas inga nya kristaller och gamla kristaller smälter bort så småningom, om uratvärdet sjunker. Det är dock viktigt att ta läkemedlet långsiktigt, på samma sätt som kolesterolsänkande medel, och inte bara en kort tid efter ett giktanfall, påminner Kauppi.

Effekten undersöks med blodprov en eller några månader efter att man börjat med läkemedlet. Dosen kan höjas om det behövs.

– På senare år har det kommit ut ett annat giktmedel på marknaden. Det verksamma ämnet heter febuxostat. Läkemedlet är på sätt och vis en förbättrad version av allopurinol och det har mer exakt effekt.

– FPA kräver att medicineringen inleds med allopurinol förutsatt att patienten inte har kontraindikationer, till exempel allvarlig njursvikt. Vanligen sätts febuxostat in om patienten inte kan använda allopurinol.

Uthållighet belönas

Båda giktmedicinerna, allopurinol och febuxostat, tolereras vanligen väl enligt Markku Kauppi. En biverkning är att risken för giktanfall ökar efter de första månaderna. Det beror på att uratkristallerna smälter och rör på sig.

– Prata med din läkare hur du ska göra om du drabbas av giktanfall efter medicinering.

– Smärtsamma anfall upphör och håller sig borta åtminstone så länge medicineringen pågår. Men det gäller att vara uthållig för att uratvärdet ska hålla sig under kristalliseringsgränsen. Samtidigt minskar det inflammatoriska tillståndet i kroppen och det sänker risken för hjärt- och kärlsjukdomar, avrundar Markku Kauppi.